Fortsättning följer!

Idag var jag på sparbanken för att be dem öppna min gamla sparbössa från 1944. Senast den öppnades var troligen för dryga 65 år sedan. Sparbanken här hade visserligen några hundratal olika nycklar att välja mellan – men ingen som öppnade min bössa! Jag fick dock ETT ”svar” – nämligen hur nyckeltypen för just min bössa borde se ut.

Nu får det bli ett besök på ”originalsparbanken” i Tomelilla.

Kommentarer
Postat av: Birger


JOURHAVANDE - Om du och dina hjälpare inte lyckas ta er in i sparbössan på annat sätt återstår väl bara jourhavande låssmed. Denne högspecialiserade yrkesman var vi en gång tvungna att tillkalla, sent en helgkväll, när vi låst oss ute från lägenheten. En man med stor stolthet och värdighet, som infann sig i kostym och slips. Endast kontant betalning gällde, vilket klargjordes innan han tog fram sin knippa med dyrkar. Det är minst 20 år sedan, och priset var 800 kr. På den tiden hade jag fortfarande ett checkhäfte, som reserv till kontanter, vilket dög och räddade situationen. Själva öppnandet minns jag som ”rena rama trolleriet”, för att låna en formulering från utroparna på Kiviks marknad. Några sekunders petande i låset med den tunna metallstickan, utan att låset skadades. Vips öppnades dörren. Hans kassa förstärkt, min något försvagad – men alla nöjda.

2018-05-05 @ 10:25:56
Postat av: Per

Jag gjorde själv först några tappra låssmedsförsök med att fila till en långsmal plåtbit, men gav upp efter ett par timmars "irrande i blindo".
Annars minns jag den "tandlösa kammen" - som var en alldeles utmärkt öppnare för låsta dörrar med smäcklås och en smal dörrspringa. Säkert hade väl du också en sådan - på den tiden det begav sig?
Har förresten egentligen checkbetalningsmöjligheten officiellt upphört att gälla? Jag har nog inte sett någon skriftlig kungörelse därvidlag.

2018-05-05 @ 19:22:34
Postat av: Birger


TANDLÖST - Smäcklåsen var en riskabel konstruktion; utelåsningsrisken. Det var ett sådant lås som stängde oss ute från det egna hemmet. Och som kunde placerat oss bland stans hemlösa uteliggare. Om det nu inte hade varit för checkhäftet. Hurvida dylik betalning fortfarande är möjlig vet jag inte. Ungdomarna i kassan på Espresso House skulle säkert se häpna ut om man bad att få skriva ut en check. I värsta fall blev man kanske bli misstänkt för att vara en bedragare.

Visst minns jag kammen, den aluminiumfärgade metallkammen. Några avbrutna tänder i ena ändan, och kammen blev en krok som man drog mot den sneda låskolven. Men inte ens en sådan hade räddat oss den där sena lördagskvällen. Dörren är så omtänksamt designad att ingen springa mellan dörr och dörrkarm föreligger. - Sedan länge har vi ett annat, mera inbrottssäkert lås. Och utelåsningssäkrat. Måste låsas med nyckel. Vilket man naturligtvis kan glömma. Sensmoral: Det finns inga garantier.

2018-05-06 @ 08:03:23
Postat av: Per

Ja dörrkonstruktörerna gjorde ju sedermera "skit av det" för oss amatörlåssmeder - genom att täppa till dörrspringan. Men tur var väl det! Konstigt - förresten - att inte den schweiziska armékniven hade denna tingest i sin arsenal!

2018-05-06 @ 09:13:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0