Ordet: ”onaturligt”

Att nedanstående bild är en naturbild, råder det väl inget tvivel om.

Men finns det egentligen någon fog alls för att kalla något för ONATURLIGT? Jag kommer fram till, att det inte finns det. Hur tokigt, sjukligt, grymt, ovanligt, avvikande et cetera ”något” kan vara, så borde det väl kallas NATURLIGT? Det tillhör väl naturens ordning att såväl förödande naturkatastrofer som sjukligt, grymt, girigt, kortsiktigt, udda, korkat - och så vidare – beteende/handlande hos människor (och djur) existerar?  

Fikonen från trädgården

De har börjat mogna nu – och de smakar gott!

Något som jag knappt kunde föreställa mig; efter att bara ha sett dem och känt på dem; de ger ett lite "annorlunda" intryck – men där ser man. 

Skördetid

Det börjar bli väldigt hög tid - att bestämma, vad humlekottarna skall användas till. För idag kändes det dags att göra skörden. Det visade sig vara lätt att först helt sonika lyfta upp den kompletta humlestören ur marken och sedan lägga den ner - för att komma åt rankorna med kottarna. 

Såhär mycket kottbehängda rankor blev det:

 

Bara att sätta igång att klippa loss kotte för kotte – och samla allt i en nätbottnad flake.

 

Såhär mycket kottar blev det (som nu måste torka lagom långsamt och mycket).

 

Igelkottunge

Just här är i det frodiga gröngräset är det en bit till farliga vägar och gator. Men den får ändå vara vaksam, eftersom parkförvaltningens stora gräsklippare kan dyka upp. Förarna där brukar dock vara mycket vaksamma; jag har sällan sett någon igelkott skadad/dödad på det sättet – tack och lov. 

 

Bra_att_ha-saker – slänga eller bevara?

Den här kulleden (svarta mojängen på bilden) hade legat som hyllvärmare i fem år, då den plötsligt idag kom till användning. Den var ursprungligen en överbliven del i ett kit som följde med en dränkbar fontänpump - ett köp för trädgårdsfåglarnas högteknologiska bad. 
Nu får den äntligen göra nytta i detta hemmasnickrade inställbara hållarstativ för kameramobilen.

(Återstår att se - hur ofta stativet kommer till användning i praktiken.)

Gårdagens oväder …

drabbade olika hårt i närområdet. Just i vår trädgård hände inte så mycket (tack och lov) – till och med den nedtyngda humlestören såg relativt opåverkad ut idag. Kottarna sitter kvar där uppe – och tittar ner.

Till kvällskaffet kalasade jag på ett par överblivna frysta lussekatter (sådana med saffran) från i fjol. Det slog mig då plötsligt, att det kanske vore en idé att baka bullar eller bröd med humlesmak - som ett alternativ till saffranet. Fast det kanske skulle bli rena rävgiftet – om nu humle inte råkar tåla den höga temperaturen i en gräddningsprocess? 

På temat: ”omoget”

Här kommer ytterligare en kvartett ”frukter” från trädgården; den här gången utan någon följdfråga att fundera över. Hallonen har dock hunnit mogna sedan bilderna togs – och är redan uppätna. Nötterna ser jag fram emot att smaka lite senare – om nu inte ekorren hinner före; i år igen. För mig kunde han/hon mycket hellre ge sig på fikonen eller ekollonen!

 

Åter till årets ”humlebestyr”

Det låter onekligen lockande att buda hit en akrobat-grupp från en cirkus, som bygger en mänsklig pyramid för att nå upp till (och plocka) humlekottarna. 
Men om detta inte går att få till i praktiken, blir lösningen nog istället att helt sonika lyfta hela stören rakt upp ur sitt markfäste – och sedan lägga ner hela mojängen mot marken. Och medan stören då ändå ligger ned – preparera dess nederdel med en låsbar knäled - enligt principbilden nedan – för kommande års skördande.

Skulle det kunna fungera?

”Problem”!

Det här hade jag nog inte tänkt på; nämligen – hur komma åt och skörda de mogna humlekottarna? Allt sitter ju fast insnärjt i ”balkonghjulet"” ganska högt upp! Att stå på en ”dallrig” stege kommer troligen inte att fungera – på fyra meters höjd.

Så till nästa säsong måste stören nog förses med någon typ av ”skilje” längst ner – så, att hela härligheten kan fällas mot marken under full kontroll – och därmed göra kottarna lättåtkomliga. Men – som sagt – problemet är nu i år! 

Skulpturparken vid Skissernas Museum, Lund

I mitt inlägg från den 12:e augusti utlovades lite kompletterande ”information” om en viss tingest – liggande strax bredvid museets nybyggda entré. Idag besökte jag receptionen därstädes och fick prata lite med personalen. Jag fick en broschyr (se bild) – med lite förklarande information.

”Tingesten” (2) är alltså en skulptur – och inget som byggarbetarna lite slarvigt lämnat efter sig. Skulpturen skall verkligen ligga ner, men intar olika positioner på grund av, att ”folk” ständigt knuffar runt den. Namnet är ”Gorgon” och sägs vara utförd i materialet diabas. Men det kan inte vara hela sanningen; mittpartiet ser ut att vara diabas, men respektive ända liknar mer kalksten (ett material som konstnären enligt uppgift också arbetat i). Receptionisten lovade mig en mer initierad beskrivning, nästa gång jag har vägarna förbi. 
(Att nummer 24 – Den fjättrade cykeln, av Vassil Simittchiev – innehåller en redig klump betong, är det däremot ingen tvekan om.)

”Höstfrukter”

Kalendermässigt har vi ju redan passerat gränsen mellan sommar och höst nu, men vädermässigt ser det inte ut att ha inträffat – i vart fall inte här och ännu inte idag. Igår roade jag mig med att ta lite bilder på olika ”frukter” i trädgården; det blev tolv stycken – varav fyra sitter i ett montage nedan.

Här kan man tänka sig, att en eller två frukter avviker på något (några) sätt från de övriga. Vad skulle det exempelvis kunna vara?

RSS 2.0