Gråhäger

En sådan är ständig besökare i dammen inte långt härifrån. Den håller sig – som här – stående på en sten, eller på stranden alldeles intill vattnet. Troligen döljer vattnet något ätbart? 

Enligt uppgift lär den alternera mellan de tre största dammarna här i östra kanten av Lunds tätort. Den är mycket välkommen och uppskattad av många. 

Visst syns det, …

att den här bofinkhannen inte mår bra! Den satte sig – så här uppburrad – på marken i trädgården på olika ställen. Den verkade ha viss aptit, men hade svårt att ”hantera” solrosfrön med skal – trots idoga försök. Det gick lite bättre med helt skalfria sådana – så lite näring fick den ändå i sig.

Men ett fågelliv är ju inte så långt – och sjukdom förkortar det säkert ytterligare; så imorgon lär vi inte få se vår tappra bofink. 

Fler historier från barndomen

Detta dubbla hjulpar har redan figurerat här på bloggen för inte så länge sedan – fast i ett helt annat sammanhang. Ni vet då redan, att de en gång tillhört underredet på familjens gamla bil – och att de sedermera med bysmedens hjälp blev viktiga beståndsdelar i denna lite mindre – men väldigt behändiga - transportvagn. (Bilens övriga chassi och innanmäte vilar ”sju alnar under jord” – på botten av en av gårdens igenfyllda gamla märgelgravar.)

Denna Ford V8 modell 1939 – en trotjänare med kolossala 60 hästkrafters motor (!) – fick sannerligen vara med om mycket. Eftersom vi hade den relativt djupa Fyledalen mellan oss och metropolen Tomelilla, kunde det i gångna tider under besvärliga vinterförhållanden vara hart när omöjligt att ta sig upp över branterna (utan snökedjor) där. 
Vid ett sådant tillfälle hände det, att bilen måste lämnas åt sitt öde; bara halvvägs uppför ”Rösjöbacken” – och det blev till att istället till fots pulsa vidare i snön mot hemmet. Med hjälp av gårdens traktor skulle det säkert gå att forsla hem bilen igen. Och jodå – hem kom bilen; efter andra försöket. Vid första försöket råkade traktorföraren olyckligtvis åstadkomma ett sådant ryck, att bogserarkättingen brast.  Den rekylerande kedjestumpen for med full kraft bakåt – och demolerade totalt ena billyktan och halva stänkskärmen! Så det var ett enögt ekipage som den gången (ändå - till sist) kom hem till gården. 

Torghandel för några år sedan

Tänk er nedanstående bild - fast från ett torgsalustånd någonstans på Österlen (kanske i Tomelilla?). I verkligheten var det en väldigt solig dag – och för att skydda lökarna, hade torgmadammen lagt en täckande gubbaskjorta över lökbacken. 

Rätt som det var kom en kund (en gammal dam) fram och visade intresse för att köpa av de framställda varorna. Men hon kunde ju inte se lökarna, så torgmadammen sa åt sin medhjälpare (tillika hennes make) – på bredaste österlenska: ”Frans lytt po skjortan – o viis frun löögen!” 

 

Mer geologi!

Vad heter instrumentet nedan?

Putin kan vara en ledtråd. :) 
Vilken är användningen?

Apropå stenar!

Jag tycker mig ha hört, att större stenar ute i naturen som hunnit bli mossbelupna är fredade; d v s de får inte flyttas. Kan det vara sant – någon som vet?

I så fall får dessa gamla fina trädgårdstenar ligga kvar, där de nu ligger!
Stenar kan vara väldigt vackra – och deras historia vill man ständigt veta mer om. 

Nej – detta är ingen ”yllehossa”

Det är en 5 meter lång härva/korv av pil-rottrådar som fullständigt korkat igen en dagvattenledning utanför trädgården.

Man måste beundra dessa träds förmåga att ”säkra” sin vattenförsörjning! 

Mer grävande av nöden!

Som framgick härom vecka - hade några pilträd en bit härifrån täppt igen vissa dagvattenledningar fullständigt. Och det dröjde inte många dagar förrän man konstaterade samma sak i pil-raden precis utanför vår trädgård. Grävskopa, lastbil och ett ansenligt antal ”gubbar” har varit sysselsatta med detta. Men nu verkar allt vara klart.
Störst intryck på mig gjorde definitivt den skicklige grävmaskinsoperatören och hans flyhänta verktyg. Kolla bara på hur komplext själva ”grävskopshuvudet” ser ut.

Fri rörlighet i alla dimensioner – precis som en mänsklig hand/arm. Beundransvärd ingenjörskonst – även om det alltså ”bara är en kopia”! 

Kan man flytta ett öga?

Jo det kan man tydligen – i vart fall på en akvarellmålning! 
Här har konstnären just genomfört en sådan – infinitesimal – manöver med ena ”yjadd” på vargen.

Kanske inte lätt som en plätt – men dock fullt möjligt. 
(”Infinitesimal” är vanligtvis ett begrepp inom matematiken; men fullt användbart här också. Går det att motivera varför?) 

”Som inte flyger”

Aboriginernas namn – Emu – på denna australienska ståtliga fågel lär antyda något sådant.

Det är inte ovanligt, att ungkullen kan vara 10 – 12 kycklingar stor; och hela ruvningen och barnpassningen är hannens jobb! 

Fågelunge

Men vilken art tillhör denna lite exotiska kyckling?

Rätt svar kommer lite senare.

Första spadtaget är ju redan taget, ...

så det här är väl i så fall själva igångsättningen? Fast inte visste jag, att spårvägen skulle dras ända hit ut till oss också. Troligen har gubbarna - i sin iver att börja gräva – tagit fel på stadsdel? Nej – faktum är, att man jagar stopp i dagvattenledningarna.

Pileträdens rötter vet sannerligen hur det går till att proppa igen en rörledning! Den mörka långa ”strumpan” i bildens nederkant är en sådan härva av rottrådar, som man lyckats fiska fram hittills. 

RSS 2.0