Godistillverkning!

Tunna äppelskivor på tork i ugnen.
 

Vad för slags ”manick” är detta?

Här delvis isärplockad för rengöring.

 

Pastellfärger?

Lugna, ljusa och lite dämpade färgtoner; i så fall bör humleblommorna och rosorna här anses vara pastellfärgade! 

I år nöjde sig vår humleväxt inte med att klänga längs sin stör; utan fortsatte ytterligare ett par meter rakt upp längs en körsbärsgren. Den grenen var jag tvungen att kapa av, eftersom den vuxit sig för stor och för nära huset. Och naturligtvis drog den tunga grenen med sig hela humlestören - i sitt fall mot marken. Det blir till att skaffa en ny – och obs; vi pratar om längder av 5 – 6 meter (minst)! 

Trädgårdsbordsvinschen – principbeskrivning!

Fortsättning från föregående inlägg; betrakta nedanstående bild.

 De väsentliga komponenterna i vinschen är blocken A och C. De skulle räckt för att åstadkomma en viktreduktion med 4 gånger. Men på grund av ”platsens” utseende krävdes det också 2 stycken taljor (B och D) för att få repen att löpa ”rätt” i det begränsade utrymmet. Blocket C måste alltså kunna förflyttas 4 meter; d v s den sträckan måste vara helt ”hinderfri”! I verkligheten är vindsutrymmet i vår carport inte så spatiöst som principbilden visar; så där gällde det att tänka till lite extra. Vinschmontaget blev därför i praktiken ganska komplicerat – och det var den ytterligare olägenheten som nämndes i kommentaren till förra inlägget. På grund av att verkningsgraden naturligtvis inte är 100 % (friktionsförluster), blir viktreduktionen i praktiken inte fullt 4 gånger – men bra nog ändå.

Arbetsbesparande ”grej”!

Trots att solen fortsätter gassa på dagtid, kändes det ändå dags att ställa undan trädgårdsmöblerna till vinterförvar nu. Det är mycket saker som skall få plats i carporten (förutom dessa skrymmande möbler), så det gäller att komma ihåg varje pryls rätta läge – och turordningen för stuvningen. Bland annat skall det 25 kilo tunga bordet hängas upp under taket. Med åren har detta känts tyngre och tyngre att lyfta dit – även för två personer i samarbete - så för ett par år sedan gjorde jag en vinsch som gör, att jobbet nu går lätt för EN person.

Genom en fyrfaldig tyngdreduktion behöver man nu bara dra neråt i repet med 6 kilo – i stället för att som innan lyfta de 25 kilona cirka 2 meter rakt uppåt. Med hjälp av fysikens lagar, ett antal block/taljor och några meter klent rep var vinschen fixad. Men om det i vågskålen på intjäningssidan hamnar en reducerad vikt, så förlorar man väl samtidigt något? Vad i så fall? 

”Fisens Far ger först svar – fisens Mor tiger och glor.”

Jag har svårt att hitta en lämplig bild som skulle kunna illustrera detta inlägg; ett gammalt talesätt (oortoj) – som man inte hör så ofta numera. Budskapet är ju mer än dubbelbottnat, så vilken som är den rätta tolkningen, vågar jag inte ha någon tvärsäker åsikt om. 
Man skulle kunna inordna ämnet som sådant i någon av humanekologins under-domäner (folklivsforskning); säger jag – som bara för några dagar sedan hade ett annat inlägg inom detta universitetsstudieområde. 
Nej – jag väljer en höstbild från trädgården med sköndoft-känsla, istället för något som påminner en om kväljande fis-os. :) 

 

Fågelartbestämning – inte alltid det lättaste!

Men med hjälp av kunniga och erfarna personer – som Sven – går det att komma till sanningen med stor sannolikhet. Det jag först på egen hand hade artbestämt som grå flugsnappare, är alltså med allra största sannolikhet piplärkor (träd- eller ängs-). Detta kan man komma fram till, om man kollar och jämför så många attribut som möjligt.

Som synes av bilderna ovan är artbestämningen i det här fallet ingalunda trivial. A och C är bilder från ”nätet” och B är fågelbilden från vår trädgård. Attributen rosa alternativt ”svarta” ben (tars och tå) blir i det här fallet ganska utslagsgivande – eller hur? 

"På gräsmattan i eftermiddagssolskenet" ... forts!

Här kommer ett kompletterande inlägg till vad jag publicerade under ovanstående rubrik för ett par veckor sedan. Min gode vän och erkänt kunnige fågelkännare/-fotograf Sven ifrågasatte - absolut med befogad rätt - min slutsats; att fåglarna ifråga var av arten grå flugsnappare. Var det inte istället en taltrast? 
Men jag vill nog ändå hävda, att det verkligen var fråga om GRÅ FLUGSNAPPARE. Kolla gärna på jämförelsebilderna nedan; speciellt de rödinramade vingteckningsdetaljerna på Svens respektive min bild.
I övrigt kan jag rekommendera www.falknatur.se som har många jättefina fågelbilder. Kolla där under grå flugsnappare - speciellt den femte bilden för ytterligare jämförelse. Hur ser du på detta, Sven? 
Mvh/Per

Humanekologi

För sex år sedan läste jag denna fristående kurs vid LU. Kursnamnet framgår av bildtexten. 
Det hela var mycket intressant – och jag komponerade ihop denna bild som illustration i en obligatorisk kortare kursuppsats.

Min tanke var, att folklivsforskare om hundra år skulle finna denna bild intressant ur ett etnobiologiskt perspektiv; om hur det var en gång i tiden i Lund. :) 
Bilden är redan nu historisk, eftersom vår katt Knut inte finns bland oss längre – och det faktum, att en skadad knämenisk sätter käppar i hjulet för alltför vidlyftiga motionsrundor för min del. 

Ytterligare en hägerbild – tagen i norra Australien

Detta är en häger – modell mindre – med det engelska namnet Pied Heron.

Den sägs vara väldigt orädd och lite småfräck; vilket den säkert behöver vara för, att våga skaffa sin dagliga föda jämte (ibland stående på ryggen av!) de stora krokodilerna där. Trots sin litenhet; en väldigt ståtlig fågel – med lysande vit fjäderdräkt på bröstet. Fotutseendet har säkert givet fågeln dess namn? 

Avspärrningarna är borttagna!

Annars har här inte hänt så värst mycket sedan sist - exteriört sett.

Troligen har aktiviteterna inomhus varit mer omfattande. Och såklart blev det en motljusbild idag också. Fast ett sådant fin-väder i september har man verkligen ingen anledning att klaga på! 

Exotiska fågelarter

Denna hägerart finns inte hos oss – på engelska heter den ” Great-billed Heron”.

Den lever i – och är helt beroende av – de hotade mangroveområdena i norra Australien. Dess blåtonade fjäderdräkt är verkligen speciell att se – jättefin naturbild! 

Höstraps

För inte så länge sedan skördade Findus här gröna ärtor – och nu en dryg månad senare är fältet snart helt grönt igen av nysådd raps.

Fördelen med att ha ärtväxter som för-gröda är, att den typen av baljväxter har förmågan att hämta kväve direkt från luften. Ett ”kväve” som till stor del lagras i ärtblasten. Genom att bonden endast ytligt myllat ner dessa växtrester före sådden av nästa gröda, har alltså marken redan fått en kvävegödning - som den spirande höstrapsen nu kan dra nytta av!

RSS 2.0