Ungefär som vanligt?

Såfort snön försvunnit, tittar de första vårblommorna upp. Hos oss är det vintergäcken som kommit längst; både fullt utslagna - och sådana som är på väg.
Snödropparna är också på gång! 
 

Lite svårt att se ännu!

Men jag tror, att detta kan bli fint i färdigt utförande (nybygget vid Skissernas museum)! 

Byggnationen avancerar i rask takt nu. 

Stackars gubbe!

Här har han suttit på väggen – baksidan av Histologhuset på Biskopsgatan i Lund – i 125 år! Jag undrar hur många som observerat honom där i sin ensamhet?

Tur då att vi höjde blicken dit upp under vår lördagspromenad tidigare idag – så att denne William Harvey inte behöver känna sig undanskuffad och bortglömd längre! 

Ny rapport från "Skissernas".

Idag såg det ut såhär på byggarbetsplatsen.
De grova stålbalkarna var resta och sammansvetsade till någon typ av väggfackverk.
Och ännu mer av träfackverket hade också monterats på plats.
 

Laddningsindikator

Fulladdad katt!
 

Paket – via postförskott!

Den här gången tänker jag inte bråka med ”Postverket” för deras underlåtelse att transportera detta bautapaket hem till vår brevlåda. Speciellt inte eftersom paketet just innehåller vår nya brevlåda; som uppenbart omöjligen hade gått att kränga ner i den befintliga - och mycket mindre - brevlådan. :) 

Denna ironi kommer sig av, att ”Verket” vid flera tillfällen gett blanka fasen i att bära ut småpaket; som utan vidare hade gått ner i lilla brevlådan – och där frakten redan varit betald för leverans till hemadressen! 

Det börjar arta sig!

På sina ställen är snödjupet nu tillräckligt för att skidåkande på längden skall vara praktiskt möjligt och njutbart. I Kungsmarken var det fullt av skidåkare idag som följde upplagda spår – och här i Skogen var det helt andra ”individer” som hjälpt till att lägga upp spåren.

Även om vi sällan får se dem på dagtid, så avslöjar rådjurens närvaro sig tydligt genom klövavtrycken i snön. 

Inget troll under denna bro!

Och inga bockar ovanpå – inte ens en katt; i den rena vita snön syns inga spår?

Snön har legat gnistrande vit – ett ovanligt bra tag nu. Men fortfarande är snötäcket lite väl tunt för bra skidåkning. 

Åjo – lite har hänt; trots det vintriga väderläget på sistone.

Några bastanta järnprofiler/stålbalkar har kommit hit – och så har man börjat resa ett träregelverk till blivande ytterväggar i bakgrunden. 

 

”Detaljen” i bilden från igår …

är en bit av överdelen till den berömda Sydney Harbour Bridge – i just Sydney. Hamnkajerna alldeles intill – Cirkular Quay – är ständigt fulla med fartyg. Det var också hit som väldigt många immigranter till Australien kom - för sin första landstigning på denna ”avlägsna” kontinent.

Ett annat och betydligt modernare attribut för Sydney är ju operahuset – beläget bara några hundra meter tvärs över vattnet från bron – ritat av en dansk arkitekt … 
och med en yttertakbeklädnad som levererats av ett känt Höganäs-företag (i Skåne). 
 

Vackra botaniska trädgårdar …

finns ju i många städer; världen över - och denna stad är inget undantag.  Den pampiga vyn härifrån avslöjar åtminstone en ”sak”, som är helt unik för just denna stad; en världsmetropol.

Men vilken är staden – och vad heter den unika sevärdheten? 

”Tamburhylla”

Såg att en bloggkollega hade råkat ut för en hatthylla som dråsat i golvet; inget kul alls! Detta är förmodligen inte så ovanligt, som man skulle kunna tro? Då har jag ett tips på en dylik lätt flyttbar ”kombinationshylla” som står på golvet – och inte är beroende av, att väggen bakom måste kunna bära något tungt (bara stödja). 

Rundstav av trä i lite olika dimensioner, diverse krokar, skruvar och några bra verktyg är allt som behövs – plus lite händighet förstås. :) 

Efter 25 år i ”malpåse”.

Skall bli spännande att se, om jag kan få igång denna manick igen.

Senast det begav sig var för 25 år sedan – och då minns jag, att vår kanin blev livrädd av det höga motorljudet och sprang och gömde sig. 

Ljuset återvänder!

På skogspromenad i förmiddagskylan; men glädjande att konstatera, att solen kliver högre och högre upp på himlen - för varje dag som går nu.

 

Skall de sista löven inte falla snart?

Såhär på årets första dag har fortfarande inte bokarna (i 5-årsåldern) i vår trädgård släppt sina fjolårslöv!

Hasselbuskarna och pileträden brukar också hålla sina löv i det längsta – men bokarna är definitivt segast; i vart fall hos oss. Vid närmre eftertanke är det nog så, att boken inte släpper de gamla löven förrän samtidigt som, de nya börjar synas ur knopparna framåt vårkanten.  

RSS 2.0