Matematiklektion i småskolan.

Att räkna – lägga ihop till exempel - kan ju vara nog så knepigt, om man inte är lagd åt det hållet (och heller inte har tillgång till någon ”räknemaskin”).

Detta var fröken i den här klassen väldigt medveten om, så hon försökte alltid vara extra pedagogisk genom att ta vardagsnära exempel, när hon skulle lära barnen räkna – något som inte alltid föll ut enligt frökens egna förväntningar. 
Sålunda ställdes en av de klipska eleverna inför följande spörsmål: Om Lisa ger dig 1 katt och du dessutom får 2 katter av Kalle; hur många katter har du då? Svaret kommer omedelbart: 4! 
Men blir det inte 3 – undrar fröken? Nä – för vi har redan 1 katt hemma! 

(Hoppsan - så långt hade fröken nog inte tänkt? :)) 


1200!

Siffrorna i rubriken syftar på, att detta är mitt blogginlägg nummer 1200! Hittills har det handlat om vitt skilda ämnen – beroende på, att mina intressen är sådana. Djur och natur ligger mycket högt upp på den skalan – liksom naturvetenskap och teknik. 
Dagens fråga blir därför, om ni kan hitta djuret som döljer sig i denna bild från Australien?

Marken ser väldigt moränlik ut – d v s är bestående av osorterat material (sand, grus, små stenar och större stenar – ”huller-om-buller”). Det kan därför vålla lite huvudbry att få syn på denna: Pebble-mimic Earless Dragon. Men den finns där! 

Prylens användning

I bilden på mitt gamla ritbestick häromdagen (18/11) pekades en ”detalj” ut – med frågan, vad den var avsedd för. 
Jo det är ett av många dragstift för tuschritning; just det här är speciellt eftersom den ritade linjens utseende helt styrs av en sinnrikt enkel mönsterhjulsmekanism (i satsen finns tre utbytbara sådana hjul). Just detta hjul ger en streckprickad linje.

För den här typen av tekniska ritningar användes ju helt andra och datorstödda hjälpmedel idag!

Hungriga "Grey_Butcherbird"-ungar

Senhöst här - och senvår i Australien; nu är det djurungarnas tid ”där nere”.

Dessa fåglar räknas som sångfåglar, vilket vi kanske tycker låter märkligt – med tanke på, att arten lokalt räknas närbesläktad med ”magpies” (d v s en avlägsen släkting till våra skator). Men otroligt fina fågelungar är det – i vart fall! 

Ett gammalt ritbestick

Hade nyligen anledning att plocka fram mitt ritbestick; inköpt 1964 i Sassnitz - i dåvarande Östtyskland. Landet hade ju stängda gränser, men som utlänning (i mitt fall som svensk teknikerpraktikant på SJ:s tågfärjor) fick man ändå gå i land och besöka en inhägnad och strängt bevakad liten butik i hamnområdet.

Besticket - av märket Alda – håller väldigt hög kvalitet och innehåller en mängd detaljer. Någon som vet vad prylen vid vita pilen har för användning? 

Dags att ta fram tumstocken!

Julgranarna är ju redan på plats på stadens torg – och här på Stortorget lär det bli höjdmätningstävling som vanligt. Ni skall därför få ett mätningstips, som jag i min tur fått – och redan delat på fb; se den nästan självförklarande bilden nedan.

Bege dig till torget med en enkel pinne; av din sträckta arms längd (eller veckla ut din likaledes medhavda tumstock till motsvarande längd). Ställ dig en bit från granen – precis där pinnen i din sträckta hand helt täcker granens höjd. Stega/mät sedan bara avståndet från den punkten fram till granens fot – och du har granens höjd! 

Mystiken tätnar!

Tyvärr fick jag inte uppleva, vad den höga blå lyftkranen skulle användas till. Idag var den som bortblåst – och dess plats hade intagits av en mer ordinär grävmaskinsjätte. Dock fanns det nu utlagt ett omfattande ”nätverk” av ihåliga vita frigolitblock – formande någon slags underjordisk jättelabyrint?

Tror dock inte att det har något med framtida djurförsök att skaffa; till exempel för att vidare utröna råttors förbluffande höga intelligens och orienteringsförmåga. Men sannolikheten är nog ändå stor för, att dessa håligheter kommer att besökas av nyfikna krabater i framtiden? 

 


Året var 1962.

Det var året, då jag skulle göra min inledande militärtjänstgöring i den avlägsna och för mig fullständigt okända storstaden Göteborg. Förutseende nog hade mina föräldrar insett behovet av en reskassa; jag skulle ju vara borta i gott och väl två månader. En motbok från Sveriges Postbank frimärkt och instämplad med 250 SEK representerade en ansenlig summa pengar på den tiden.

Jag hade nyss avlagt studentexamen vid Hal i Ystad, men militären var så pass ”nällad”, att man prompt måste infinna sig på regementet redan innan datumet för terminsavslutningen på skolan. Så det – kanske viktigaste – rektorstalet med premieutdelning och avtackning fick jag tyvärr aldrig uppleva!

Snart glöggtider!

Vid sådana tillfällen kan man ha nytta av prylarna enligt bilden.

Dock rekommenderas ett komplett hopmontage först. Vilken är apparaten?

På förekommen anledning!

Se också kommentarerna till föregående inlägg.

 

Ständigt nya maskiner!

Jodå – några grävskopor var fortfarande kvar, men den här mobila blå saken – buren av 10 hjulpar – tilldrog sig dagens intresse.

Jag får återkomma beträffande, vad den skulle användas till. Men reslig var den åtminstone - så till den milda grad, att toppen hamnade utanför bild!

Är surdegar och sprängdegar närbesläktade?

Igår kväll avslöjade ju Leif GW att han i sin ungdom experimenterat med diverse kemiska blandningar med svårförutsägbara egenskaper; typ sprängverkan av varierande styrka. Här i huset pågår dock ingen sådan verksamhet – om man inte räknar in pågående mycket lyckade försök med surdeg och några andra ingredienser.
Själv har jag viss erfarenhet av ”degar” från lumpen, men dem kallade man sprängdegar – och de gick förvisso också att knåda till diverse former, men hade i sanning helt andra egenskaper än en fridfullt välsmakande surdegslimpa – som denna.

Burken med det röda locket innehåller levande surdegskultur. (Tror jag? Hoppas jag!) 

Alla helgons dag igår!

Istället för att placera ut ljus på våra olika familjegravar tänder vi numera ett gemensamt ljus här hemma i vår egen trädgård – så också igår kväll. 

 

RSS 2.0