Faran över nu?

Den här igelkotten – och en till som redan hunnit försvinna – stötte jag på under min ”inspektionsrunda” härom kvällen. Sekunderna innan hade kottekompisen roat (?) sig med att buffa runt den här "bollen" - flera varv ut på en gräsmatta.

Man kan ju undra varför? Inte så konstigt att den utsatta är lite tveksam till att ”kliva ur” försvarsställningen. 

Syrenerna har blommat ett tag nu.

Som vanligt kan vi njuta lika mycket av grannens lilablå strorblommiga syrener - 

 som våra egna ljusröda småblommiga syrener.

Vilda djurungar

skall man definitivt avhålla sig från att ta i. Enbart om detta är föranlett av någon typ av räddningsinsats, kan det vara befogat. Den här fina koalaungen (en ”joey”) har tydligen behövt någon typ av hjälp.

Enligt uppgift är den född i en djurpark i Sydney; oemotståndligt fin med ett eukalyptusblad i munnen!

Ett sådant ekipage har jag åkt på!

En självbindare (ett av dåtidens lantbrukstekniska underverk) framdragen av tre ”riktiga” hästar – och en kusk i sadeln, som inte bara skulle styra hästarna utan även sköta alla spakarna på skördemaskinen; naturligtvis allt i realtid!

Som liten påg fick jag en gång åka med vid ett sådant här skördetillfälle. Jag fick sitta i fars knä – och jag minns det, som det vore igår; en oförglömlig sak för en redan då teknikintresserad förskolepåg. 

Näpen fågelunge – med säreget utseende.

Det är en relativt nyfödd skedsnäppa-unge (Spoon-billed Sandpiper); troligen kläckt i nordöstra Sibirien – dit föräldrarna flyttat för häckningsperioden.

Arten ”övervintrar” annars i Sydost-Asien – och är väldigt starkt utrotningshotad. Av något skäl har ungen (på bilden) behövt ett omhändertagande av en människohand? 

En fin liten fågel -

en Fairy-wren!

Från sydöstra Australien; delstaten Victoria (där Melbourne ligger). 

En helt OK vägskylt!

Men vad har den här ute i den fina bokskogen att göra?

”Hünsakadurra” – vad är det?

Visst vore det trevligt med lite höns igen.
Här är det fortfarande väl förberett får såväl några hönor (tupp) som undulater och kaniner.

Dock har det gått några år sedan nu, som ekorren och de övriga permanentboende därstädes fick uppleva kacklande hönor. 

Fågelbad modell avancerat!

För några år sedan tillverkade jag egenhändigt ett fågelbad med cirkulerande vatten, som jag trodde skulle bli världens hit bland våra badsugna småfåglar (såklart även för de lite större fåglarna). Men särskilt välbesökt har badet inte blivit (hittills i vart fall).
Det är fortfarande det enkla vattenfyllda blomkruksfatet – liggande direkt på marken – som får de allra flesta besöken.

Det hela kostade mig väldigt mycket möda, så en liten tröst får då åtminstone bli att presentera skapelsen här på bloggen. Det är en pjäs i armerad betong – vägande cirka 130 kg – som (sånär som på bottenplattan) är gjuten i ett enda stycke. Den kompletta formen till detta gjutverk blev därför extra komplicerad att tänka ut, beräkna och tillverka; bland annat för att formen också skulle kunna tas loss från den färdighärdade betongen. Men även om bara ett fåtal fåglar badar där, pryder badet – med sitt porlande vatten - ändå sin plats i trädgården. 

Hisnande ekorre-vy!

Detta är vad ekorren ser framför sig på sin väg tillbaka till boet – högt där uppe i granen.

Antagligen har den precis innan varit nere i mataren och ätit sig mätt på solrosfrön?

Besvärad?

Var det nödvändigt att störa mig med fotografering – mitt på ljusa dagen?

Ja av minen att döma – tycks detta vara, vad denna sömndruckna Tawny Frogmouth vill fråga fotografen. (De är väldigt speciella – men mycket trevliga och intressanta – fåglar, som man gärna velat se fler gånger på ort och ställe.)  

Inlägg nummer 1100!

Och här kommer ännu mer siffror: 3696 är mitt startnummer i årets Lunda-lopp – det 25:e i ordningen för min del. Den 9/5 2015 klockan 14:15 går starten (numera ”bara” 5 km för min del).

Lägg särskilt märke till arrangörens sluga grepp i år; att binda ihop nummerlapp-fästnålarna 4 och 4. På så sätt undviks att varje deltagare fumligt i brådskan tar en hel grabbnäve/tjejnäve nålar i bingen – för att förvissa sig om att minst få tag på behövliga fyra!

Apropå mästarnas mästare!

Jag brukar följa det programmet i TV; kända idrottsutövare – som redan avslutat sina karriärer – tävlar mot varandra om titeln ”mästarnas mästare”. Den senaste i raden mästare (2014) var ju Thomas Ravelli. I ett av momenten – lodrätt fritt hängande i armarna – lyckades han väl hålla sig kvar i ett antal minuter, innan han dråsade ner i vattnet. Den här spindeln har vid det här laget ”hängt” lodrätt på en badrumsvägg (utan mat och vatten dessutom) i dryga 24 timmar!

Snacka om mästarnas mästare! (Är tyvärr inte så mycket spindelkännare – att jag kan upplysa om vilken arten är, men den får sitta kvar, så länge den finner behag i sin belägenhet.) 

RSS 2.0