Nyhetsbrev från Botan!

"Botaniska trädgården utlyser två tidsbegränsade anställningar på 6 månader som trädgårdstekniker.


Arbetsuppgifter

Säsongsbetonat trädgårdsarbete.
Arbetet innebär bland annat beskärning, plantering, omplantering och förökning av sticklingar. Därtill kommer vinterarbete som till exempel lövsugning samt underhållsarbete av gångar och växthus.


Önskade kvalifikationer

Grundläggande trädgårdsutbildning är ett krav. Högskoleutbildning är meriterande.
Vi ser gärna att du har
- Vana vid att hantera maskiner.
- Erfarenhet av självständigt arbete.
- Intresse för och kunskap i systematik och botanik."

 
Funderade ett tag på att söka själv; tror att jag har de rätta kvalifikationerna.
:)

 

I ett hål i Lundagård

Utanför domkyrkan (här i Lund) gräver man upp längs hela gatan; ett stort och komplicerat företag med hänsyn till alla gamla korsande – mer eller mindre skröpliga/sköra - förbindelser på diverse djup. Det nya har med fjärrvärmenätet att göra – och har knappast något arkeologiskt syfte.
Det har däremot aktiviteterna inne i själva Lundagårdsparken.

Här förbereder man för en föryngring av delar av trädbeståndet - och som alltid i centrala Lund, är man noga med att först se vad som döljer sig i underjorden, innan man tar fram stora grävskopan och börjar härja runt. Kan vara klokt - för i detta testhål har man lagt i dagen rester av en gammal mur, som tydligen hade något med den ursprungliga botaniska trädgården därstädes att göra. Tyvärr läste jag den beskrivande skylttexten lite för dåligt, men ni kan ju själva ta er dit och kolla – och samtidigt språka lite med Lundagårds berömda råkor. 

Hur gick det sedan?

För nästan precis en månad sedan publicerades här på bloggen ett inslag om en ruvande Emu-hanne.

Nu är våren i full gång där nere i Australien - och Emu-pappan har lämnat redet.  Tydligen fanns där 10 ägg från början, för nu har observatörer (våra vänner på plats) konstaterat, att kvar i boet ligger 4 icke-kläckta ägg samt en död kyckling. Men glädjande nog ses Emu-pappan stolt vandra omkring en bit därifrån med 5 till synes friska och välmående kycklingar. (Hoppas kunna visa bilder på detta lite senare?) Som överallt i naturen är livet tufft – med en ständig kamp för överlevnad. 

”En katt bland hermelinerna”?

Sockerbetsfältet här utanför står fortfarande frodigt grönt, men betkampanjtiden närmar sig alltmer. Sockerbruket i Örtofta ligger troligen i startgroparna redan - och när det väl blivit dags, kommer vi säkert som vanligt både att se röken från skorstenarna (ångutsläppen från betsnitselkokningen) och känna lukterna från beredningsprocessen där.
Trots bondens såväl mekaniska som kemiska ogräsbekämpning har ändå enstaka svinmållor trängt sig fram bland betplantorna.

En gång i tiden var dessa mållor väldigt talrikt förekommande i betfälten. Man fick gå rad upp och rad ner och för hand dra upp detta ogräs - som gårdens grisar sedan kunde äta med stor förtjusning. Själva ogräsplantan var inte svår att dra upp (den satt ganska löst), men oftast var den full av äckliga svarta löss – som gjorde arbetet väldigt lebbigt. 

Att vara förkyld

är ju mestadels ingen höjdare alls – näsan rinner och halsen svider. Men mot slutet – när allt börjar vända till det bättre igen – kan det ändå vara ganska mysigt att syssla med att ”pilla kråkorna ur näsan”; ett uttryck som jag absolut inte vet, var det kommer ifrån. 

 

RSS 2.0