Kan man tro på detta?

Jag vill nog påstå, att man kan det! Vad då?
Jo att i vilken godtycklig plan fyrhörning – med raka sidolinjer – som helst blir den inritade fyrhörning vars hörnpunkter ligger exakt på mittpunkterna av den omskrivande fyrhörningens respektive sidolinjer alltid en parallellogram (en fyrhörning där motstående sidor är parallella och parvis exakt lika långa). En känd matematiker lär ha bevisat detta; vet ni vem? Prova gärna tesen själv genom att rita så många konstiga fyrhörningar ni vill, d v s fler än de fyra jag ritat nedan.

Håll med om att detta kanske inte är, vad man förväntat sig.

Kan koalor hoppa?

Jo det kan de – se bara på denna gamla dam högt uppe i ett eukalyptusträd!

Man får nästan ett intryck av att en människa döljer sig inuti en koaladräkt. (Som vanligt en fin naturbild från Echidna Walkabout … i Melbourne)

Snorkling - utan snorkel?

Undrar vad som är så spännande där nere - något ätbart?

Vårdagjämning!

Ute är det full fart på fåglarna; högljudda tranflockar har varit synliga häröver i minst fjorton dagar redan. Allt detta kan många av oss uppleva här och nu, så därför har jag valt en bild på en fågel, som man måste åka en bra bit iväg för att få träffa på i vilt tillstånd.

Det är en Laughing Kookaburra (finns i Australien); en fågel med mycket stor integritet – som absolut inte verkar fjäska för någon! Den är dessutom väldigt vacker att titta på.

Inga fler frostnätter nu – tack!

Även om vintern verkligen varit blygsam denhär gången, är det inte många nätter sedan som frosten nöp till här. Men det får vara slut för säsongen med den saken nu; för nu är regnmätaren utsatt, rosorna klippta och tulpanerna uppe med långa blad.

När är det dags att sätta dalia-knölarna i jorden igen månne?

Bara fördelar!

Anrika Widerbergs i Lund (numera också i Saluhallen därstädes) erbjuder - förutom sina klassiska Widerbergare med mera - smörgåstårtor som är både goda OCH praktiska. Deras standardtårta är 8 bitar stor - och på förhand – om man så beställer – skuren i exakt lika stora bitar. Men eftersom man också över disk erbjuder styckebits-försäljning, är det såklart dessutom nödvändigt, att varje bit har precis samma pålägg/garnering på toppen. Således behöver ingen på kalaset gruffa över, att någon tar för stor bit eller väljer bästa biten. Totalåtgången blir också optimerad; enligt en teori som jag (tills vidare) dock behåller för mig själv.

Bitstorleken är inte att klaga på; man blir lagom mätt av var sin bit.

Kruka nummer I och nummer IX

står här hemma i trädgården. De är ju av min egen design och tillverkning. Det är väldigt ovanligt, att det varit läge för plantering utomhus såhär pass tidigt på våren – men nu idag (13/3) är det gjort. Hoppas det går vägen för penséerna och minipåskliljorna; helt ny jord kommer nog att göra susen.


Om gjuterilusten infinner sig, är det inte uteslutet, att ytterligare någon betongkruka får se dagens ljus under året. Det är väldigt spännande att se resultatet – när gjutformarna avlägsnas; om det blir ett OK eller ett fall för soptippen. Det senare har dock inte ännu hänt – peppar peppar ta i trä!

Inte tillräckligt bra längre?

Minst fyra år i följd har blåmes tidigare häckat i just den här holken. Varje år har den också ihärdigt försökt att göra hålet större; fastän håldimensionen (enligt expertisen) redan varit den rekommenderade.  

Men så i fjol blev det ingen häckning alls – och det kan ju såklart ha många orsaker. Till exempel att blåmesen gav upp och inte längre fann sig i en alltför trång entrépassage. Eller så kan det bero på att hålet varit riktat norrut – och att den tröttnat på den eviga skuggan och utsikten rakt in mot oss i huset. Men i samband med årets holkstädning passade jag på att vända några av holkarna – inklusive denna – så att deras ingångshål numera pekar söderut. Frågan är om detta blir bättre? Trädens lövverk borde ändå ge tillräcklig skugga för att holkarnas inneboende inte skall få värmeslag. I vilket väderstreck brukar ni orientera era småfågelholkar?

Såhär kan det gå till!

Från Queensland i nordöstra Australien rapporteras om en kamp mellan två jättereptiler – en pytonorm och en sötvattenkrokodil. Utgången var nog given på förhand; ormen var ”bara” ute efter ett skrovmål. Sötvattenkrokodiler är visserligen ganska mycket mindre än sina kusiner saltvattenkrokodilerna – men ändå. Man häpnar över hur detta är möjligt!
Vill ni se fler bilder av händelsen så gå in på: http://www.brisbanetimes.com.au/queensland/snake-eats-crocodile-after-epic-fight-in-queensland-20140303-33xz8.html

Det var här det började.

Och då menar jag inte universitetsverksamheten i Lund. Visserligen utgjorde denna byggnad – Kungshuset i Lundagård – Lundauniversitetets första mer officiella lokaliteter (om man undantar det som funnits i domkyrkan), men vad jag tänker på är min första skriftliga tenta på LTH. Den ägde rum just här på första våningen i västra flygeln – i utrymmet som numera är ett bibliotek.  Huset rymmer idag bland annat också kognitionsvetarna inom humanistiska fakulteten - och högst upp i tornet har en av professorerna där sitt tjänsterum; med hängmatta och god utsikt över Lundagårds alla råkbon. Man kan förstå, att institutionen inte gillar att snart behöva flytta därifrån. Men så är det bestämt. Det byggs nya lokaler mitt emot Geocentrum och SOL uppe på Sölvegatan.

RSS 2.0