”Säckatjarra”

Den här moderna transportkärran – från Clas Ohlson - är väl i första hand inte tänkt att flytta tunga spannmålssäckar med.

Men så var det en gång i tiden; till exempel i tröskningstider på en bondgård då 100-kilossäckar fyllda med nytröskad spannmål skulle förflyttas från tröskverket till gårdens upplagsplats för säd. Oftast var detta så kallad blandsäd (korn och havre) som i mald eller krossad form användes som djurfoder på gården. Råg och vete däremot lagrade man inte - utan vanligast var, att man försökte sälja/leverera den direkt – via hästkärra- eller lastbilstransport – till ortens lokalförening som hade spannmålssilo. På bondgårdarna krympte säckkärrans användningsområde i och med att dåtidens stationära tröskverk underhand också kompletterades med rörbaserade kraftfulla sädesfläkt(blåstransport)system. Men väldigt länge ändå hade en bondgård kvar sin synnerligen bastanta säckkärratrotjänare; gjord i något starkt och stryktåligt träslag (ek eller ask) - med inte alltför lättrullande järnhjul (naturligtvis utan kullagring). 

Nedräkningen har börjat!

Dagens inlägg har nummer 990
och längst borta i dunklet längs gångstigen står det 1000. Det återstår att se, vilket datum som kommer att gälla vid framkomsten dit.  

Nu börjar det brännas.

Det återstår bara ett fåtal inlägg tills det blir dags för inlägg nummer 1000! Det känns nervöst med tanke på pressen att kunna presentera något ämne värdigt ett sådant jubileum. Det känns också väldigt tvehågset - eftersom inlägg nummer ettusen var/är planerat som mitt avslutande här på bloggen. Jag får nog faktiskt ta mig en extra funderare på detta; kanske en bild på penséer skulle passa in här? 

 

Ljusa korta sommarnätter ett bra tag ännu!

Det är något visst med alla barn/ungar – och igelkottarnas dito är definitivt inget undantag därvidlag!

Den här krabaten lät sig nyfiket och villigt betraktas under några minuter igår kväll, innan den så småningom – med sitt karakteristiska ”fnysande/frustande” – gjorde klart, att nu får det vara nog!

Majstång!

Om man inte känner för att resa en lång midsommarstång utomhus, kan man ju åtminstone ha en mindre inomhus på köksbordet. Det blir midsommarfirande likafullt. 

 

Blommande strandäng

Trots övervägande torra dagar den senaste tiden är det inget fel på de vilda blommornas färgprakt här på stranden.

Häromdagen var det full grodkväkarkör ute i den lilla (konstgjorda) dammen. Svanparet syntes inte till, men sothöns och gräsänder fanns där. Trevlig Midsommarhelg!

Vad händer med sjön Sjön?

I detta lilla plurr har Lundateknologerna roat sig sedan urminnes tider (d v s sedan 1961 då LTH invigdes). Själv avstod jag mer än gärna att ta ett dopp där, men många gjorde det och framför allt - gör det än idag!

Egentligen är dammen ett minne från tegeltillverkningen på platsen och bildades sedan det nedlagda lertagets hålighet vattenfyllts. Om jag inte missminner mig, var områdets namn Pålsjö ängar. Nu ser det ut som om man tänker anlägga någon typ av läktare på västerstranden, för att publiken vid sjöslagstillställningarna bekvämare skall kunna följa teknologernas årliga bataljer ute på ön Ön. 

Internet?

Absolut – fast bara mellan två stolpar. 

 

För en bonde spelar typen av dag ingen roll.

Om ett jobb behöver göras så gör man det; även om det råkar vara på självaste pingstafton. Betfältet precis här utanför har vuxit så pass nu, att det blivit hög tid att luckra jorden mellan raderna, innan betblasten helt täcker radmellanrummen.

Den här specialmaskinen; en bethacka modell bautastor – driven av en traktor med anpassat smala och höga dubbla drivhjul – segade sig långsamt och försiktigt fram över det cirka 35 tunnland stora sockerbetsfältet nu i eftermiddags (i strålande solsken). 

Lunds Botaniska Trädgård pingstafton 2014

Såhär såg där ut vid lunchdags idag; flera gäster som satt och fikade i solskenet framför caféet - mellan stora dammen och de tropiska växthusen. 
I damman simmade - som vanligt såhär års - ett antal nyfikna och pigga andungar. 

Vi har alla - olika preferenser.

Här i trädgården finns det olika typer av fågelbad; dels ett lite lyxigare med återcirkulerande rinnande vatten


och så ett par betydligt enklare; markplacerade - utan krusiduller.
Saken är den, att här verkar enkelhetsprincipen gälla; d v s de allra flesta badgästerna väljer markbadet. Hur kan det komma sig? Ekorre och igelkott har också setts läska sig där. 

Det höll!

Även om denna lyftanordning ser väldigt klen ut, klarade den sin uppgift; att hålla bilen svävande under några minuter för däckbyte.

Fyra personer kastade sig över offret, så totala bytestiden (4 nya däck - inklusive hjulbalansering) blev inte mycket längre än tiden det tar för en annan att byta skor. (Ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten.) 

”Krokodilpelikan”

Jag fick denna bild via vänner i Australien.

Det är tufft av pelikanen att - till synes oberörd - stå på ryggen av en jättekrokodil! Att bara komma på tanken menar jag – hur tänker pelikanen och vad är den ute efter (hoppas kunna uppnå)? 

RSS 2.0