Äntligen lite svalare idag – men värmen får gärna återkomma!

Man borde inte klaga alltför mycket på de många varma sommardagarna, men efter en så lång period med intensiv hetta känns det väldigt skönt och avstressande att få andas lite friskare luft igen. Ett par millimeter regn under natten här är kanske inte så mycket att yvas över, men allt ser plötsligt betydligt friskare ut. Till exempel vårt senast planterade träd; en bok som från barnsben sakta fått vänja sig jordmånen och klimatet här i trädgården.

Efter en tre fyra år börjar den skjuta rejält i höjden nu. 

När det är såhär varmt,

är det viktigt, att man dricker och svalkar av sig regelbundet. Det kan man lära av småfåglarna.
 

Kommer Lundagårds råkor nu också att flytta?

Utrymning/flytt i full gång –

det är det gamla Kungshuset i Lundagård som nu helt och hållet töms på sin senaste verksamhet; bibliotek samt bas/hemvist för filosofiska institutionen och därmed också kognitionsvetarna. De senare som bland annat lagt ner mycket forsknings- och studiemöda på råkors (och andra intelligenta kråkfåglars) beteenden. All denna verksamhet flyttar nu universitetsledningen till nybyggda lokaler uppe vid gamla (och nu också ombyggda) zoologen; ett beslut som jag personligen är mycket kluven till - och som väl universitetets snart avgående rektor måste anses vara ytterst ansvarig för.
Sekunderna efter att denna bild togs passerade sagde rektor precis utanför portalen; ivrigt telefonpratande (handsfree) och med en strutglass i ena lediga handen.  
(Kungshuset kommer framöver att rymma någon slags museiverksamhet?) 

Professorsgången;

genom Lundagård – mellan universitetshuset och domkyrkan – nu med nysatt frodigt växande allé.

Och på tal om gångar, stigar och gator; en bloggkollega (betydligt mer känd än jag) listade för ett tag sedan ett antal anspelningar på detta tema; verkliga såväl som bara anspelande. Här följer några (ni har säkert fler exempel själva): Nederstigen, Ålderstigen, Hädangången, Förbigången, Rundgången, Framgången, Oförvägen, Bättringsvägen och Mammas gata.

Höstbild?

Nej – även om det ser så ut med de gulnade nedfallna hassellöven, är denna bild alldeles nytagen i det välkomna regnet som faller lugnt och stilla här just nu.

Hittills 17 efterlängtade millimetrar; inte minst av alla blommorna i trädgården – manuell bevattning blir aldrig som ett naturligt regn och att gå runt där med vattenslangen är bland de tråkigaste sysslor jag vet. 
Efter regnet kommer det att bli soligt och varmt igen; så med detta motiv från ett rogivande hörn av trädgården känns det rätt att publicera blogginlägg nummer 1000! Jag vet inte hur frekventa inläggen kommer att bli framöver, men jag vill gärna passa på att tacka er alla som hittills följt och följer mina brokiga framställningar på bloggen. 

Mer från växtriket

Flox tillhör definitivt mina favoritblommor.

Inte bara färgen är angenäm utan också smaken av den honungslika nektarn i blomman. Man drar försiktigt loss ett litet knippe kronblad – mellan tumme, pekfinger och långfinger – och suger ut den välsmakande ”honungen” från blommornas rörformade undersida; prova det någon gång. 

50 ordinära bitsockerbitar!

Omkring så många bitar socker kan det bli av en enda normalstor sockerbeta; d v s jag kan ju minnas fel. Men detta går säkert att googla på – som så mycket annat nuförtiden. Bondens betfält här utanför artar sig – som synes – riktigt bra.

Ännu så länge slokar inga blad; trots det intensiva solskenet och hettan. När jag var liten, beräknades varje sockerbeta inbringa 5 öre brutto till bonden. Med kostnaden för utsäde, gödning, markberedning, ”markhyra” och allt arbete borträknad, blev det ändå en hygglig slant över till bonden; underförstått att odlingsjordmånen var lämplig. Så kallad stark och lagom dränerad jord var definitivt att föredra framför sandiga åkrar. 

”Säkerhetslina”

Teleskoparmen som presenterades igår kommer naturligtvis också att behöva något som förhindrar att rören dras ut för långt (glider helt isär). Stoppklackar hade varit det naturliga alternativet om rördimensionerna hade tillåtit detta. Men nu gör de inte det; då får lösningen bli en annan.

 
Om ni undrar varför ett sådant stopp är så nödvändigt, kan jag säga, att om borsten mot förmodan skulle få för sig att skena okontrollerat, hade jag blivit stående där snopen med ena rördelen i handen, medan den andra hade följt med borsten upp över takåsen! 

Det är inte ofta – men det händer.

För det mesta resulterar felinköp av saker - i prylar som bara blir liggande; d v s om värdet är lägre än motsvarande möda för att byta skiten. Men inte alltid. Jag har nu äntligen lyckats införskaffa ett par långa aluminiumrör av lämpliga dimensioner för att åstadkomma en rejält lång teleskop-arm till min motordrivna takmossaborste. Att hitta en lämplig mojäng som kunde tjäna som teleskoplås, trodde jag dock skulle bli stötestenen.  Efter några timmars googlande gav jag upp och kollade istället mina bra-att-ha-lådor. Och där hittade jag en Gardena slangkoppling för ¾”-slang; ett felinköp - eftersom alla våra trädgårdsslangar har dimensionen ½”! Det hade dock besparat mig mycken möda med svarvning, fräsning, sågning och slipning om slangkopplingen hade varit ännu lite grövre (haft större diametrar). Nu blev det ett förbaskat finlir med tiondelsmillimeterprecision. Hoppas konstruktionen håller – såhär blev resultatet i varje fall. 

 

Numrerad och signerad!

 

Inte bara fjärilar!

Under gårdagens fjärilsinventering i Kungsmarken stötte vi på andra djur än fjärilar också. Den här typen av inventering har pågått i ett antal år nu. Den är landsomfattande och styrs av biologiska institutionen vid Lunds universitet. Man kan söka av ett område längs en definierad slinga och i det här fallet passerar denna slinga också den natursköna dalgången som inramar Glombäcken och dess utvidgning till Glomsjön. Här i dalgången betar hästar och får. En av hästarna – modell mindre – verkade vara mobbad av övriga hästflocken.

Den blev synbarligt glad av att träffa oss och följde oss tätt i hälarna ända till nästa stängselgräns; lite vemodigt att behöva lämna den där – så vi måste nog komma på återbesök. 

På Kungsmarken idag.

Vädret var synnerligen tjänligt för fjärilsinventering idag – visserligen lite blåsigt men varmt och 100 % solsken. Väldigt mycket gräsfjärilar fanns där – inte alls oväntat. Oväntat däremot var det stora antalet bastardsvärmare (till och med ett par mindre)!
Kungsmarken är ju synnerligen gammal kulturmark. Där finns många vittnesbörd om detta; bland annat resterna av denna gamla gärdsgård från tidig medeltid (d v s 500 – 1000 efter Kristus).

På den tiden uppfördes stengärdesgårdarna med en rejäl inblandning av jord – en metod som helt övergavs med tiden. Den här gärdsgården har sjunkit ihop betydligt under alla år som passerat och nu kan betande boskap passera över helt obehindrat. Men när det begav sig en gång, avgränsade dess höjd effektivt kor och hästar från att kliva över. På norrsidan (till vänster i bilden) var det renodlad betesmark, men på södersidan lät man den gräsbevuxna ängen (ängsmarken) vara strängt ifred från betande djur; där slog man och samlade istället in allt hö som vinterfoder åt djuren.

Är det verkligen sant -

att de just nu i Almedalen församlade ”stockholmarna” bara går runt och käkar snittar och beter sig allmänt lite dagen efter? Undrar vad domkyrkans byggare skulle sagt om detta?

 

RSS 2.0