Omberg med omnejd

Av Sveriges många vackra platser är detta en, som vi besöker årligen. Det är trakten vid Vätterns östra strand en bit söder om Vadstena, med Ombergmassivet (en magnifik urbergshorst) som central punkt. Här kan man vandra runt på de natursköna stigarna längs bergets sluttningar, kliva ända upp på hjässan och beundra utsikten i alla väderstreck; Vättern, Tåkern, den bördiga Alvastraslätten med alla kyrkorna i periferin. Naturligtvis passar man på att besöka författarinnan Ellen Key’s Strand samt också Alvastra klosters gamla ruiner. Allt detta på behagliga gångavstånd från Ombergs turisthotell – där man både kan äta gott och bo/övernatta.

Trots att distansen Lund – Omberg är cirka 30 mil, är ett besök där väl värt denna transportmöda; kan definitivt rekommenderas. Vill ni veta mer så kolla gärna på: www.ombergsturisthotell.com


Blivande sockerbetor!

Det var sockerbetsfrön som bonden hade sått enligt blogginlägget för två och en halv vecka sedan. Berit svarade i förväg rätt på frågan: vilken gröda kommer här att spira. Bravo! 

Nu idag börjar man kunna se de enskilda pyttesmå plantorna med sina dubbla hjärtblad. Plantorna kommer just en och en – och inte som en tjock sträng längre – på grund av den typ av ”förädlade” betfrön som numera är standard hos odlarna (så kallat enkornsfrö). Det manuella urtråkiga gallrandet av tröstlöst långa och oändligt många sockerbetsrader är därmed tack och lov ett minne blott - idag.    

Uthållighet till max!

Det händer ju emellanåt, att jag publicerar foton här på bloggen som jag inte tagit själv. I det här fallet är det en bild från stäppen lite väster om Melbourne som jag fått låna av våra vänner på Echidna Walkabout … (se också länkningen i kolumnen till höger; längst ner) där.

Det är en Emu-hanne som - efter att ha ruvat (utan att ha lämnat nästet en enda gång!) på äggen kontinuerligt i två månaders tid – nu stolt kan visa upp en av sina nyfikna kycklingar. Om man en gång har sett dessa fantastiska fåglar i vilt tillstånd på plats i Australien, längtar man ständigt efter att få komma dit ner igen. Det är alltså hannen som sköter hela ruvningen; något som enligt Echidnaw sannolikt förklaras av, att eftersom honan lägger äggen och därmed redan förbrukat mycket energi, skulle det vara rena döden för henne att ovanpå allt detta vara utan mat och vatten för ruvning i två månaders tid. Så det är väl inte mer än rätt, att hannen rycker in här - och han tycks klara det hela bra, konstaterar Echidnaw. Tack Roger och Janine för denna fantastiska bild!   

Hur gick det sedan?

Rörigheten enligt bilden i förra inlägget är nu dold under och bakom den nya värmepannan; vars manöverpanel ser lite mer high-tech ut än den gamla pannans motsvarighet.

Basenergin i vårt bostadsområde är naturgas; huvudsakligen kol/väte-föreningar - med diverse lukttillsatser för att avslöja eventuellt gasläckage. I förbränningsprocessen förbrukas ju syre och ut kommer – förutom själva värmeenergin – också lite koldioxid och vatten. Förbränningsprocessen trimmas till maximal verkningsgrad samtidigt med ett minimum av koldioxidutsläpp. Men processen bildar alltså också ganska mycket vatten; i form av het vattenånga som skulle gå rakt ut i luften (via skorstenen) om inget gjordes. Men häri ligger en hel del av den nya pannans förbättrade verkningsgrad; så mycket som möjligt av denna heta (= energirika) vattenånga kondenseras till låggradigare vatten (d v s till flytande form); med andra ord avger sitt värmeinnehåll till systemet. 

Rörigt?

Nja – det är bara byte av värmepanna som är på gång. Den gamla pannan är redan förpassad till skroten och snart skall den nya värmepannan vara på plats här.

Rörläggaren är i full gång; rör för gas in, rör för kallvatten in, rör för varmvatten ut samt rör för cirkulation av elementvattnet – plus diverse rör från pannans säkerhetsventiler. 

Välkommen besökare

Efter att ha besökt oss oroväckande sporadiskt det senaste året, verkar nu ”vår” fasantupp ha hittat hit lite mer regelbundet igen. Antagligen är det nu en annan individ, men strunt samma – han är välkommen ändå. Här vilar han ut en stund i ett hörn av trädgården; lagom insynsskyddad – tror han!

 

Vårbruket fortsätter

Grannbonden var tidigt ute igår morse på sin åker alldeles intill. Vid sjusnåret (då bildens överdel är tagen) hade han redan hunnit med att kultivatorharva drygt hälften av det stora åkerfältet. Med sådana jättestora maskiner hinns det med väldigt stora arealer på kort tid. Annat var det förr. I ett markberedningsmoment för några dagar sedan hade bonden spridit ut konstgödning, så det var bara att förvänta sig, att det skulle bli sådd av lämplig gröda lite senare under gårdagen.

Förra säsongen växte här vårvete (sådd på tjälad mark), så i år blir det med all säkerhet något helt annat för att hålla ett sunt växelbruk vid liv. Strax innan duggregnet hade börjat falla igår, var bonden klar med att ha sått den nya grödan (se bildens underdel). Som gammal ”bonde” kan jag med hundraprocentig säkerhet avgöra - vad det var, som bonden sådde; bara genom att kolla på de karakteristiska spår som såmaskinen lämnat efter sig. Kan ni det också? Om inte får ni ge er till tåls med rätta svaret tills den nya grödan börjat spira; ett nytt blogginslag lär komma då. (”Vinst” utlovas till den som lämnar ett rätt svar i förväg!)

Oförfalskad verklighet?

Detta hade man nog inte gjort om – snacka om yrkesskicklighet!

Kolla hur skickligt dessa båda gatumålare utför sitt arbete; inga komplicerade hjälpmedel där inte. Man tror knappt sina ögon.

http://twentytwowords.com/incredibly-gratifying-video-shows-city-worker-painting-streets-true-craftsman/


1:e april idag!

Men nedanstående är inget aprilskämt. (Massor av sådana – av synnerligen varierande ”nivå” – kan ni säkert få er till livs så det räcker och blir över i dagspress och radio/TV.)
Universitetsplatsens magnoliaträd kommer att stå i full blom om bara några dagar!
Och runt fontänen planteras det för fullt idag.

Man brukar lite senare vara förutseende med att täcka över dessa rabatter ordentligt inför den stundande karnevalen. Hoppas så kommer att ske i år också – det är ju fyra år sedan det senast begav sig!

RSS 2.0