Klockspelet i Lunds domkyrka

Ikväll klockan 17 prick (den siste november 2013) invigdes det 26 klockor digra klockspelet i Lunds domkyrka. Efter ett intressant anförande om samtliga domkyrkans klockors historia och öden följde en stunds klockspelsmusik; nykomponerad och spelad av domkyrkoorganist Thomas Willstedt. Stämningen i hela Lundagårdsområdet var speciell; ett hav av tända marschaller i parken, julstököppet på Kulturen och universitetsbyggnaden för tillfället fasadbelyst i blått (från ett tidigare skimmer i rosa).

 

Utdrag ur min ordlista från hembygden (A)

Detta blir kanske en serie – och vi pratar i så fall om ett fåtal ord och uttryck i taget från ett sydvästligt hörn av Österlen; ur en sammanställning från 2008. (Bara ett av respektive uttryck får en bild – så långt mitt fotoarkiv räcker.)
- Augebrääda; kuskbock
- Augorrhüüna; nyckelpiga
- Akáava; abrupt, oväntat, akut
- Áavedd; men
- Aavegaav; port, dörr, öppning


 

Raggmunkar som kvällsmat!


Ja det verkar vara sådana på gång i stekjärnet på spisens stora platta. Men den observanta iakttagaren ser säkert, att ytterligare en platta är aktiv. Där hoppas jag, att ett annat stekjärn står och varmhåller lite knaprig bacon; locket ligger på (så jag kan inte se innehållet), men doften är avslöjande nog. "En sista önskan" är, att det skall finnas lingon i kylen - sen blir det fest!
Fråga från köket precis i detta nu: SKALL VI ÄTA? (Ja självklart.)
 

Lådbil eller kattmatare?

Det ena behöver ju inte utesluta det andra, men det känns lite onödigt att utmana ödet och göra båda på samma gång. De principiella konstruktionerna är redan klara - och lådbilen har som sagts realiserats en gång tidigare - så det blir nog den automatiska kattmatarens tur vad det lider nu.
Jag är fullt medveten om att bildtexten är helt omöjlig att tyda, men er fantasi är säkert tillräcklig för att ni skall kunna genomskåda funktionen ändå!

Nu är det för sent!

Alla dessa fina humleblommor torkade bort - till ingen nytta alls.
Men ärligt talat; vi har aldrig ägnat oss åt ölbryggning tidigare - så varför skulle vi ha gjort det i år?
Dalieknölarna har däremot omhändertagits på omsorgsfullt vis och bringats inomhus idag; för nu verkar frostnätterna närma sig även här nere i söder.
 

Snabbfråga - utan ordningsnummer

Spörsmålet sägs kunna röja lite av problemlösarens logiska begåvning - och har använts under anställningsintervjuer med presumtiva detektivmedarbetare. Intervjuaren lägger följande fyra spelkort på bordet framför den förhoppningsfulle arbetssökanden.
Intervjuaren säger också, att korten är utformade enligt följande stränga regel. "Om ett kort har en cirkel på ena sidan, så är det gult på andra sidan".
Frågan till den arbetssökande (och till er) var därefter: Vilket eller vilka kort måste du vända på för att kontrollera om utformningsregeln verkligen har iakttagits?
(Den arbetssökande blev direkt lite modstulen, när intervjuaren/testledaren i förväg avslöjade, att bara 20% brukar ge rätt svar på denna fråga.)

Som framgått -

rotas det av och till bland gamla fotografier – och när bilden av våra hönor häromdagen skulle letas fram, dök även den här gamla skapelsen upp.

Det är en lådbil – fast så värst mycket låda syns ju inte. Men det är faktiskt en av mina ”konstruktioner” som jag är allra mest stolt över! Se bara på enkelheten/lågvikten, de rena linjerna – men ändå den kompletta funktionaliteten; helt perfekt för deltagande i Lunds bygglekplatsers lådbilsrally (någon gång i början av 1980-talet). Rallyt startade på Stortorget och målgången var i Stadsparken. Det årets förare var en av sönerna – och motor (påskjutare) var hans kompis. Vem som vann rallyt minns jag inte; däremot är det dystra minnet, att fordonet blev stulet redan dagen efter tävlingen, när flera av de deltagande bilarna hade husats i ett förråd för senare hemhämtning. Nu funderar jag allvarligt på att bygga en ny – likadan – bil, eftersom jag faktiskt sparat fyra gamla barnvagnshjul; utan att egentligen ha haft någon nytta av dem under alla dessa år.

Hönor igår - kyckling idag!


Detta är en alldeles färsk bild av en alert och nyfiken emukyckling – flera sådana har ganska nyligen kläckts i den australiensiska bushen/stäppen. Det är ju senvår ”där nere” just nu. Våra vänner Down Under som publicerat bilden har skämtat till det hela genom att påminna om talesättet: att ha en ”bad hair day” och travestera med: ”bird hair day”.

Snabbfråga 16

Följande problemställning finns i väldigt många varianter, så här följer en av dem: "En bonde måste ta sig över en flod i en båt. Han har en höna, en räv och en säck med säd med sig. Han har bara plats i båten för en av dem åt gången. Han kan inte lämna säden ensam med hönan, eftersom hönan skulle äta upp säden. Och han kan inte lämna kvar räven och hönan eftersom räven skulle äta upp hönan." Hur får han tryggt över allt till den andra sidan?
Fotot visar våra egna höns - och illustrerar bara hur mysiga och trevliga höns kan vara, när de fritt letar säd på marken; utan att rädas någon räv.  
 

En koalas fötter, händer och klor

Som påpekades i en kommentar till förra inlägget har koalorna respektingivande klouppsättningar på fötter och händer. Jo lokalbefolkningen på plats i Australien säger i dagligt tal händer och fötter om en koalas extremiteter! "Frambenen" användes i själva verket mycket likt människohänder – för att greppa och hantera saker. Vardera koalahanden har två intilliggande tummar och på fötterna har ena tån dubbelklor.


Fingrar och tår är relativt långa och avslutas längst ut – vid kloroten – med en kuddlik mjuk bula. Koalorna har dessutom ett individspecifikt fingeravtryck och kan därmed – i just det avseendet – likställas med primaterna; och oss människor.
 

Protestaktion!

Detta hände tidigare imorse - australiensisk tid; en koalamamma och hennes joey (unge) handgripligen protesterande mot människans sätt att ta djurens naturliga habitat ifrån dem. Detta är vid en nybyggnation sydväst om Sydney som denna modiga koalafamilj stoppar byggjobbarna från att fortsätta. Antagligen återvänder väl koalan senare igen till ett lämpligare "träd" i närheten (eukalyptusträd; gum-tree)? (Fantastiska bilder länkade av Echidna Walkabout Nature Tours i Melbourne.)  
 

Gamla ramsor (för barn?)

Här kommer en som min morfar lärde mig för länge sedan.

Skära saav – långa draav,
öul o maud o brännevin ti,
såu gåur saaved – lätt i trä,
fort, fort, fort, fort, fort.

Jag tror, att morfar egentligen tänkte på de riktigt gamla manuella skogshuggarsågarna - bestående av en lång stortandad klinga med tvärställda trähandtag i båda ändarna – som drogs av två starka personer. Dock har jag ingen sådan såg på bild, så ramsan ovan får representeras av en annan gammal – lite mindre – sågvariant som jag har använt många gånger och som hade (har?) en enkel men genialisk spännmekanism.

 

RSS 2.0