Jag hann i tid!

Igår hörde jag plötsligt hur stan's ena jättegräsklippare närmade sig vårt område. Och eftersom jag sett en liten ekplanta intill åkerkant och gräsområde här utanför, blev det full fart ut och rädda plantan undan maskinens vassa knivar. Jag antar att plantan hamnat där genom att en fågel burit med sig ett ekollon och gömt undan det på platsen för senare behov. Det är mest sannolikt ett ollon från vår egen ek - eller så kommer det från 1000-årslunden av ekar; fast de ekarna stårt mycket längre bort.
Här hoppas jag att den lilla eken får växa i fred nu - i skydd av en kraftig påle, som jag slog ner intill.
 

Knut gillar också rabarber!

Fast kanske inte så mycket i pajsammanhang (möjligen med undantag av glassen) – utan fastmer som en lagom halvskuggig plats att inta sin eftermiddagsslummer på.


Vad är det förresten för en växtstängel som syns i vänster bildkant?

Bättre så?

Om jag vore koltrast, hade jag nog kunnat tänka mig att flytta in här nu - efter modifieringen av bygget. Jag har tagit hänsyn till kommentarerna - och tror, att detta inifrån skall påminna koltrasten om motsvarande känsla inuti en häck. Här finns multipla ingångar och reträttvägar, ingen insyn uppifrån och begränsad insyn från sidorna - men sikten inifrån redesplatsen och ut är väldigt fri.

Jag vet inte om koltrastar alltid lägger flera kullar per säsong - för just nu, är det nog för sent för första omgången?

Äntligen pajdags igen!

Det var dock i grevens tid att rycka de första rabarberstjälkarna; en dag till - och de hade kanske börjat bli träiga. Men nu var de fortfarande mjälla och fina. Allt växer så det knakar efter regnet. - inte minst gräsmattan!
 
Igår morse när vi vaknade stod frysskåpet och larmade med dörren på glänt och en temperatur av +18 grader. Det hela är ett fullkomligt mysterium som vi ännu så länge inte lyckats finna någon förklaring till. Så ni förstår nog att det finns en massa annat - än rabarber - som just nu har förtur på att bli tillagat och uppätet. Frysen är igång igen, så dessa fyra påsar rabarber åker dit in. Där blir till 2 stora smulpajer alternativt fyra mindre dito.

Imorgon lär det finnas nya stjälkar att dra loss.

 

Verkligen sorgligt!

I morse fann jag en av våra två ekorrar liggande orörlig i gräset strax utanför häcken. Den såg ut att ha lagt sig för att vila en stund i solskenet. Jag lyfte upp den och konstaterade, att den var död. Den var till synes helt oskadad och vid god vigör - varken mager eller tunnhårig. Så sent som igår kväll sprang den runt i buskarna och lekte med sitt syskon. Kanske var det en hanne; den hade kraftiga örontofsar och en vit mage - vi saknar den redan. Jag har begravt den bland träden här utanför - där den brukade hoppa omkring bland grenarna och också regelbundet komma in på tomten och käka solrosfrön ur mataren.

Nej - det är inte snö!

Men väl är det ganska vitt ändå - här och var - av alla körsbärsblommor som faller ner i det strålande vackra pingstvädret. Årstidsväxlingen går med en rasande fart nu.

Duvor och koltrastar

Vi har ett ringduvepar här på tomten som också gillar att bada. Fast just idag är vattenflödet avstängt på grund av all körsbärsblom som faller ner i blåsten och hettan.
 
Och så har koltrastarna flugit fram och tillbaka här de senaste morgnarna - uppenbarligen i desperat behov av att finna lämpliga redesplatser. Så vad tror ni om det här "bygget" som kom till i all hast igår (målades idag)?

Där inne under taket finns en liten pappkartong fastsatt; emballaget till Glassbilens megahit mandel.

Ett år går fort

Dags igen att ta fram den mobila drivbänken; för fjärde året i följd. Årets tomatplantor från vår egen hovleverantör är av två slag; dels de sedvanliga lite mindre plantorna (som ännu så länge får växa till sig ett tag till) och i år också några rejält mer fullgångna plantor (redan med ganska många tomater på!) som direkt fick ta plats i trädgårdslandet.
 

3 - 0 till Kanada

Ganska besviken på svenska spelet - efter Kanadas tredje mål i pågående ishockey-VM - valde jag istället en promenad ut i kvällningen. På gräsmattan skymtade något som liknade ett visset löv, men som visade sig vara en trevlig groda - modell större (cirka 9 cm; kropp plus huvud). Ljuset var för dåligt för kameramobilen, men bilden (ljuskompenserad) visar ändå grodans väldigt markerade ljusa band längs hela ryggen.
 
I skenet av en ficklampa blev fotot så klart ganska annorlunda, men bakkroppens och bakbenens färger är väldigt naturtrogna (utan direktrefekterande ljus); d v s en ganska ljust gul och lite brunfläckig groda. Men vad är det för en groda? (Jag vet inte.)

 

Nu så!

Den ändrade bottentätningen verkar fungera.

1. Den vita tätningsringen är förseglad på ömse sidor mot bassängrörets inneryta. Ett extra lager silikon är också ditdispenserat.
2. Pumpen är satt på plats och bottenfatet är därefter tryckt mot silikonlagret. De två hålen vid röda pilarna är såklart också tätade. De finns där bara för, att det skall gå att lyfta bort denna tallrik vid service av pumpen. Då sticker man helt enkelt en lyftkrok genom silikonet och öppnar upp reservoaren. (Försök förresten att lyfta en djup tallrik som hamnat upp-och-ner på bordet - utan att greppa inunder; svar på frågan i förra inlägget.) 
3. Betonglocket är fastskruvat - allt klart för vändning på rätt köl och transport till badplatsen.
 

Nu står fågelbadet återigen på sin ordinarie plats. Inget läckage (ännu så länge) - vilket ett par duvor också kan konstatera.
 
 

Dagens arbete

Det var alltså bara att bita i det sura äpplet - och på det igen.

1. Transportören är framkörd och rampen är påhaspad - bara att hugga i och "rulla upp" de 125 kilona.
 

2. Hela fågelbadet uppe på "lavetten" - rampen avhaspad.
3. Bara att sakta dra iväg hela ekipaget de 25 meterna bort till servicestället.
 

4. Upp-och-ner med hela baletten och öppna upp för att påbörja ombyggnaden till ny bottentätning. (Här kommer jag att tänka på Baldringes genom tiderna ende droskägare - taxirörelse - som i en taxiräkning till församlingen formulerade sig på följande sätt: "oppochner me prästen - tie kronor". Prästen som var lam - på grund av polio - bodde i den något lägre belägna grannbyn och behövde transport till kyrkan i vår by - ihop med varje söndagspredikan.)
5. Blå pilen visar den fastlimmade tätningsringen (enligt förra inlägget); en hel skärbräda fick offras för detta. En frisbee visade sig vara en lämplig lösning på bottenfatsproblemet. (Dock klarade sig sönernas gamla leksak ifrån att bli nyttjad för detta.) Vid röda pilen finns ett förstärkt hål; rena "hål i huvet" eller varför?
 
Fortsättning följer.

Inte bra nog!

Det visade sig återigen lika svårt att få till en bra bottentätning till fågelbadet. Även i år skulle det behövas duttas i efterhand med tätningsmassa på diverse läckageställen - för att få "skiten" heltät. Och nu har jag definitivt tröttnat på det; nu blir det en helt ny bottentätningsprincip. Så vad tror ni om följande?

Istället för att försöka täta mellan två "råa" betongytor - blir det nu följande lösning (se genomskärningsbilden ovan):
- En ring av hårdplast (blå) limmas/tätas (orange; silikongoja) fast mot innerväggen av vattenreservoarröret.
- Ett fat (rött) av lagom hård plast trycks på plats mot ringen och dess elastiska tätningsmassa.
- Bottenlocket av betong fastskruvas; ger lagom tryck på fatet mot tätningsringen.
(Pumpen har före fatmontaget satts på plats - och hålls fixerad i rätt läge av utloppsröret som mynnar på toppen; i centrum av den kvarnstensliknande spridarskivan.)  
 

Ska' det aldrig ta slut?

Rubriken syftar i första hand inte på, att detta råkar vara blogginslag nummer 800 - utan snarare på det faktum, att vintern ännu inte verkar vara över. För några dagar sedan kändes det (betong)säkert att inleda utomhusgjutandet med årets första kruka, men så nu - har vi haft två nätter i följd med rejäl nattfrost. Idag har fågelbadet fått service inför kommande badsäsong - men något vatten i, blir det alltså inte, så länge temperaturen gör sådana krumsprång (+16 grader i skuggan just nu).

Säsongsöversyn av badet innebär bland annat återinmontering av pumpen i bassängfotens vattenreservoar. En svårighet i sammanhanget brukar ju vara att därefter få till en 100%-ig bottentätning. Denna hemgjorda 125-kilospjäs vill man helst inte "hånsomma" (hantera) i onödan - fast om man måste, så måste man. Vi får se.

Kruka # I

Jo den ser ut såhär just nu - den första maj.

Kruktillverkningen igång igen!

Äntligen blev det någorlunda säkert, att nattfrosten skulle hålla sig borta. Att utföra betonggjutning i minusgrader är nämligen definitivt inte att rekommendera. Kruka # VI kommer att stå i Baldringe - och idag (den 1:a maj), var det dags att frigöra den ur gjutformen. Såhär gick det till.

1. Efter lite drygt två dygn brukar det vara lämpligt att sätta igång avklädningen.
2. Den koniska innerformen "försvagas"; kil och alla hela stödringar tas bort.
3. Innerformdiametern kan därmed krympas; hela formen lyfts bort.
4. Ytterformen förbereds för losstagning; distansring monteras på formtoppen.
 

5. Ytterform uppochner; kontrollerade slag med slägga får krukan att lossna.
6. Bort med ytterformen; krukutsidan exponeras för första gången!
7. Resultatet granskas före efterdänkning med vatten och sluthärdning.
8. Samtliga formdelar rengöres och får genomgå långsam torkning.
 
Detta var alltså den sjätte krukan, men sannolikt håller gjutformen för ett tiotal krukor totalt (innerformen är mest utsatt) - så fortfarande kan "fabriken" köra; om intresse från hugade beställare finns.
  
 
  

RSS 2.0