Vi kanske borde prata med Knut,

så att han inte missförstår syftet med detta?
Nu är 34 stycken mammutträdfrön utplacerade i en låda med "sand" (planteringsjord) - och den står tillfälligtvis på ett bord i Knuts privata lägenhet. Som synes blev det väldigt många frön över, men dessa såddes i klump i en egen kruka bredvid. Fröna ligger nu nermyllade under ett tunt lager lätt jord. Knut har cirka 15 grader (plus) hos sig, men om bara några dagar åker hela odlingen in i normalt inomhusklimat. Det är i vart fall tanken.

Påbörjat!

Efter längre tids tvekan än vanligt är nu nästa "projekt" uppstartat. Om prylen i fråga skall gå att realisera till rimlig kostnad, blir det nog till att tillverka de flesta delbitarna själv - och det gör ju inte saken lättare (men kanske mer spännande). Det kommer att behövas trä av någorlunda hård och beständig kvalitet - så jag börjar med att såga ut några skivor från en stadig körsbärsträdgren. Den gamla sågjiggen kommer väl till pass igen.

Antar att det är helt omöjligt att sluta sig till vad dessa träskivor är grundbitar till? (Kommer bara att behöva två av dem; men några reservbitar kan säkert vara bra att ha i beredskap.)

Nästa svårighet blir att långsamt och försiktigt låta skivorna torka; utan att sprickor uppstår!

Stenknäck

Den fågelarten syns väldigt sällan här i vår trädgård - annat än under vintertid. Då händer det, att den besöker vårt matställe - där den verkar tycka bäst om små hampfrön, trots att det bjuds både skalade jordnötter och solrosfrön också. Just för tillfället finns här tre stycken stenknäckar som stannat i flera dagar. De verkar väldigt lugna och fridfulla till sitt temperament och oroas heller inte av närvaron av någon av de övriga större matgästerna; typ skator råkor och kajor. Annat är det när sparvhöken susar förbi - då flyr alla! På bilden nedan sitter ena stenknäcken helt oberörd intill breda trädstammen - mindre än tre meter från min kameramobil.

(Infällda bilden är hämtad från nätet.)

Någonting är fel ...

men vad?

Fas fyra

Efter att mammutträdkotten fått torka i inomhusklimat och så småningom öppnat sig, fick dess utplockade frön i en andra månadslång fas därefter lugna ner sig i +5-gradig kylskåpsmiljö. De senaste fjorton dagarna har sedan inneburit riktig vinterdvala i frysskåpets minus-18-gradersmiljö. Och nu i en sista fas - före sådden inomhus i krukor - har fröna just idag placerats i rådande utomhusklimat - för tillfället rejält på minussidan (men inte så lågt som minus 18). Projektets mål är hundraårigt avlägset - och förväntas leda till att åtminstone något mammutträd här hos oss då antagit jätteformat; för förbipasserande flanörer att fästa blicken på.

Men om ni inte anser er kunna vänta så länge - passa i så fall på att besöka Lunds botaniska trädgård, där tre sådana bjässar tronar i det sydöstra hörnet av parken. Och glöm absolut inte att känna på barken - en synnerligen märklig upplevelse!

"De va siistan som gick"!

För nästan ett år sedan bloggade jag om våra jättepilar här utanför trädgården - om hur parkförvaltningen valt att gallra bort (såga ner) varannat träd i allén. Endast halvmeterhöga stubbar blev kvarlämnade. Men idag kom en annan "snubbe" med en mysig maskin och fräste bort alla stubbresterna - fort och effektivt. Naturligtvis åkte kameran fram.

Den snabbt roterande fräsklingan längst fram kunde maskinisten manövrera både i sidled (i svepande rörelser) och djupled - och till sist var stubben (och därmed hela det ursprungligen 25 meter höga pilträdet) ett minne blott.

Gissa vad jag kommer att plantera här istället? Jo mammutträd - om jag nu lyckas med fröerna som just nu ligger i frysen! (Tror jag struntar i att fråga parkförvaltningen.)

Nu finns svaret!

Härom dagen bloggade jag om min gamla - dittills obesvarade - fråga om sädesslagens (korns respektive havres) egenheter att "skruva sig" olika. Frågan blev ställd till P1's naturmorgonprogram - men tyvärr uteblev svaret (än en gång). Men nu finns det ett svar! Tack vare tips från bloggkollega Kajsa om Naturhistoriska Riksmuséet - och jourhavande biolog där, har muséets biologiprofessor haft vänligheten att sätta sig in i frågan och lämna ett svar (se nedan).
Det var ju min morfar som för väldigt länge sedan avslöjade hur man direkt efter sädesslags groning kunde skilja ut havre från korn, vete och råg genom att ge akt på hur de späda plantbladen skruvade sig - motsols för havre och medsols för de övriga. Att göra urskiljningen när grödan väl gått i ax (och till och med blivit tröskmogen) är ju ingen konst, men att se det redan på 5cm-spirande likagröna och likaformade späda blad; det är en "konst", som ni också behärskar nu (se bilden)!

Det initierade svaret från biologiprofessorn på nrm är ordagrant följande: "Det är genetiska faktorer som styr detta. Havre och korn är ganska avlägset besläktade med varandra och det är inte konstigt om de utvecklats åt olika håll. Kanske är hela havrekladen vriden som odlat havre och Triticeae vridna som kornet. Alla växters celltillväxt är ordnad i spiral, antingen åt vänster (humle, kaprifol) eller åt höger (snårvinda, bönor). På
slingerväxter syns detta särskilt tydligt då de lindar sig medsols eller motsols. Dessa vridningar orsakas av hur mikrotubuli orienteras i cellerna, vilket i sin tur styrs av mutationer i "spiral"-genkomplexet."

Vinnare!

Har just tittat på årets idrottsgala i TV - och väldigt välförtjänt Jerringprisvinnare blev Lisa Nordén; världsmästare och OS-silvermedaljör i triathlon. Totalt fick hon fyra utmärkelser under kvällens gala. Hon var en solklar favorit från min sida sett - och kul att majoriteten av röstande svenskar tyckte likadant.
Själv har jag faktiskt också vunnit en sak - eller rättare sagt; med lottens hjälp utföll jag som en av tio vinnare i SDS's senaste lördagskryssdragning. (Ja det gällde ju såklart att ha löst krysset rätt också.) Vinsten blev dessa tre trisslotter.

(Strunt samma sen att lotterna inte gav några pengar - inte ens i närheten.)

Grattis på Knut-dagen!

Just nu ligger du i din filt och sover inomhus (minus 3 ute), men snart är det sommar - och då kan vi ligga på gräsmattan och stretcha tillsammans igen.

Naturmorgon 130112

Som medlem i Botan fick man häromdagen ett erbjudande om att ställa frågor till expertpanelen i P1's naturmorgonprogram nu på lördag. Jag skickade in mitt gamla - hittills obesvarade - spörsmål om sädesslagens olika "skruvningsriktningar".
Programmet sänds just från Botan - det tropiska växthuset där. Sannolikt duckar väl även de för denna knepiga fråga? Men vi får se.

På upphällningen

Fastän det ännu återstår nära fyra dagar till tjugondedag-Knut, är nästan all julgodis, salta pinnar, nötter mm i stort sett slut; korgar och skålar gapar tomma.

Men julgranen har klarat sig ovanligt bra i år; den "dricker" fortfarande vatten och tappar inte alltför många barr - det senare är bra med tanke på Knuts vana att samla på sig neddråsande sådana och bära omkring i huset.  

Ett förtydligande

Kanske var det inte så lätt att genomskåda, hur borsten i föregående inlägg var tänkt att fungera. Men här kommer förklaringen.

Med ström ansluten (borstmotorn igång via röda kabeln) och mojängens teleskoparm (svarta pinnen) ihoptryckt börjar man med att lyfta borsten upp på takkanten; längst nere vid hängrännan. Då kommer borsten ju att vilja vandra upp mot nocken (om teleskoparmen tillåtes sträcka ut sig). Väl där uppe blir borsten sakta nerdragen (fortfarande roterande; dvs nu samtidigt lossborstande all mossa och övrig skit) ända ner mot takskägget (av den blå personen som samtidigt trycker ihop teleskoparmen). Och så upprepas hela cykeln igen; ända tills hela takytan är avsopad.  
 

Mossa på taket

Efterhand som åren gått, har det blivit mer och mer grön mosstillväxt på vårt hustak. Den mest "rättframma" lösningen på ett dylikt problem vore ju att helt sonika bege sig upp på taket och med en piassavakvast i handen sopa ner all skiten på marken. Men det vore en alltför enkel lösning för en inbiten ingenjör - som jag. Nej detta blir nog nästa (förmodligen inte sista) vansinnesprojekt; d v s en mobil motordriven roterande sopborste med teleskoparm - se principskissen nedan.

Nu gäller det "bara" att hitta lämpliga byggbitar; rundborste (typ mindre gatusop), motor (gammal handborrmaskin), transmission med vinkelväxel (typ kedjeersättaren på en gammal BMW-motorcykel), samt en tillräckligt lång teleskopisk arm. Någon som är skeptisk till, att detta kommer att fungera? :)

Ett minne blott!

Jodå jag fick ett par nya hemmastickade raggsockor i julklapp  - och nu är de invigda också; ingen fotbeklädnad med "hossehål" här inte (längre). Passformen och känslan var bästa tänkbara, så nu borde jag kunna boka nya universitetskurser med stövelnödvändiga exkursioner igen. Och såklart är det Bodil som stickat!

Nya torkarblad

Vår SAAB (som inte vill vara med på bild) fick nya vindrutetorkarblad för några dagar sedan. Med tanke på att det är mer än fem år sedan sist, så kanske utgiften - 400 spänn - ändå är acceptabel? Det hela är dessutom så raffinerat, att vänster- och högerbladen har olika utseende/bestyckninvg. På den gamla brandbilen i Hjo behövdes minsann inga torkarblad!

Jag minns också föräldrarnas gamla Ford V8 (1939 års modell) där vindrutetorkarna drevs av det vakuum som bildades i motorns förgasare. Nackdelen med den lösningen var, att i uppförsbackar - när extra gaspådrag behövdes - så tröt vakuumet; dvs torkarna stod i stort sett stilla, när de ofta bäst behövdes. Allting var inte bättre förr! 
 

RSS 2.0