Grodmunnar

Ja det finns faktiskt fåglar som heter så. Inte här hos oss men väl i Australien, på Tasmanien och Nya Guinea; landområden som en gång i tiden hängde ihop. Utseendet har givit arten dess namn; lokalt kallade Tawny Frogmouths. "Tawny" är snarast en beteckning på fjäderskrudens utseende/färg. Bilderna nedan - den ena har jag tagit själv på plats, den andra är fotograferad av "Echidna W" - visar två grodmunnar i olika situationer.
 
Vänster bild är tagen i en djurpark strax utanför Sydney och den till höger kommer från ett naturskyddsområde väster om Melbourne. På den senare bilden har två vuxna grodmunnar intagit en strikt kamouflagepose; grenlik blickstilla utsträckning av hela kroppen - verkligen inte lätt att direkt på lite avstånd se att det sitter två fåglar på eukalyptusträdgrenen (har upplevt situationen själv "där nere"). Till föräldrarnas stora förskräckelse kan man också få se, hur deras intet ont anande ungar kan sitta precis bredvid med fullt uppspärrade ögon och ivriga kroppsrörelser för att nyfiket studera en eventuell besökare/inkräktare - och därmed spoliera föräldrarnas ambitioner fullständigt.

Förvirrande!

I många år har jag berett min fattigmansmüsli - bestående av hälften Wasa-rågrut och hälften Wasa-havre. Utan att kolla så noga på förpackningarna har jag varje morgon tagit en halvskiva ur respektive paket och krossat med handflatan - direkt i frukosttallriken. Men i morse måste jag plötsligt ha drabbats av klarsyn, då ögonen fastnade alldeles speciellt på sädelsslagsbilden på havreknäckepaketet.

Det är ju definitivt inte havreplantor som visas i bild! Det liknar mest tvåradigt korn, men är kanske bara något låtsassädesslag? Tror/hoppas väl inte att "folk" på Wasa är så korkade; fast om inte - vad är det då man vill uppnå?

Ny innerform

Som framgått av tidigare inlägg i krukgjutarbranschen var ena gjutformsdelen behäftad med ödesdigra konstruktionsfel. För att få loss den  första krukan blev det nödvändigt att demolera innerformen; dvs det som var tänkt att bli en seriegjutform blev i stället en simpel engångsform. Men detta är tillrättat nu i en konstruktion som medger flexibilitet i form/storlek hos innerformen. Kruka nummer två har just lämnat "bädden" - och såväl innerform som ytterform är helt intakta. Såhär gick det till (ursäkta den långa bildserien):
Allt klart för gjutningsstart; här finns bl a en säck finbetong i torrbruksform (25 kg) samt dunken med paraffinolja.
 När gjutformen är helt fylld, återstår bara en mindre rest av de ursprungliga 25 kilona betongbruk.
 Två dygn senare har betongen härdat/stelnat så pass, att det är dags att påbörja losstagningen av krukan; först bankas innerformens skarvkil ut (svarta pilen).
 Innerformen är stabiliserad av tre par ringuppsättningar. Ena ringen är hel (svart pil) - här losskruvad från den andra sektionerade ringen (gröna pilarna visar spalterna) som i sin tur är fastspikad i innerformens masonitemantelyta. Skarvkilen kan nu avlägsnas helt.
 Här är två av ringparen demonterade - kilen avlyft. Då framgår tydligt spalten/öppningen i innerformen (svart pil) som gör, att innerformdiametern kan krympas och därmed möjliggöra formlosstagning.
 Innerformen helt bortlyft; gröna pilarna visar var formen gick att pressa ihop.
 En distansring (svart pil) monteras på ytterformens topp. Detta för att skapa en liten distans (röd markering) mellan krukans topp och formens topp; nödvändig under nästa moment då allt vändes uppochner och stötes mot underlaget/marken.
 Men först måste ytterligare fyra skruvar lossas innan det är dags att slutligt skaka loss krukan. Då är det spännande! 
 Gjutresultatet verkar så långt OK; återstår att banka ut de fyra distansrundstavarna ur botten. De lämnar efter sig krukans dräneringshål och har under gjutfasen också definierat krukbottenväggens tjocklek.
Inför nästa gjutning är det "bara" montera/skruva ihop innerformdelarna igen. Ingenting har behövt demoleras!
Här är det färdiga resultatet efter ytterligare härdningstid (med vattenbegjutning) samt fullständig genomtorkning i solskenet. 
 
 

... mandelblom, kattfot och blå viol!

Otaliga gånger har man ju hört visan som innehåller dessa ord. Men aldrig har i vart fall jag tänkt på, att växten kattfot verkligen gör skäl för namnet på ett alldeles påtagligt sätt. Kolla här!
 
Hade i det längsta hoppats på att kunna fånga ögonblicket - då Knut vaknar och sträcker ut sina tassar - mycket bättre. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort; att vara snabb nog med kameran - just när det händer. Den jättefina blombilden har jag fått låna av Kajsa. Och vill ni se fler vackra naturbilder, är det bara att gå till Kajsas blogg: http://krydolph.blogg.se/2012/june/jurmo.html
 

Crème brulee

En sådan här tingest kan man köpa hos Clas Ohlson för en billig peng.

Det är en brännare att använda i hushållet; t ex för att bränna av en yta på karamellpuddingen. Och det var nog precis en sådan, som "chefskocken" på hudkliniken i Lund härom dagen använde för att avlägsna en godartad solfläck på min panna/hjässa. Troligen var det dock flytande kväve i den behållaren, men det "brände" till rejält under den sekundlånga behandlingen. Och sannolikt åkte några nervceller innanför - i pannlobens hjärnbark - också all världens väg samtidigt? Man torde alltså kunna förvänta sig viss personlighetsförändring - vilken måhända detta blogginlägg redan är ett tecken på? :)

Snabbfråga

Till nedanstående frågeställning hade det varit naturligt att knyta en hästbild. Någon sådan har jag tyvärr inte, men hoppas att det går lika bra med två kor; Mariestadskor - betande saftigt gräs på en Vänernstrandäng.  

"Den gamle kungen bestämmer sig för att ge sina båda söner en uppgift att fullfölja - och den som lyckas får ärva kungariket. Han säger till dem, att den son vars häst kommer sist till kyrkan på kullen kommer att bli nästa kung. Hans yngre son hoppar genast upp på en häst och galopperar i sporrsträck till kyrkan.
Kungen står vid sitt ord och gör honom till tronföljare. Varför?


Uppåt väggarna?

Här på domkyrkans ytterväggar är det sig likt; grönskan spirar/växer så det knakar.

Allt detta medan våra nyutsatta tomatplantor kämpar för sin överlevnad. Är det de låga "sommartemperaturerna" som sätter käppar i hjulet, eller vad står på?

Geologi?

Frågan är fortfarande, om det blir någon geologikurs för min del i höst. Högskoleverket har meddelat mig som varande en av de behöriga att konkurrera om en kursplats - mer än så är ännu inte sagt. Jag får tills vidare fortsätta mina mineralstudier med att beundra och räkna stenarna till fågelbadet.

Det blir dock olika antal, varje gång jag räknar. Kan någon säga mig det rätta antalet?

En tid som aldrig kommer tillbaka - suck!

Och då tänker jag enbart på den lyckliga tiden, när det fortfarande var tillåtet att köra traktor utan någon "förbaskade" hytt.
Jag får börja med att ursäkta den dåliga bildkvaliteten, men kortet är taget för sådär 50 år sedan.

Det är jag själv som kör traktorn och två av bröderna är med; en på "lasset" och en gående vid sidan av. Uppenbarligen är det i ett tidigt skede av "säskördandet", för lastvagnen är ännu inte "utsatt med några häckar".

Elizabeth - 60 år på tronen

Det har väl knappast undgått någon, att engelsmännen (många av dem i vart fall) firar detta överdådigt just nu. Men jag tänker på en helt annan "drottning" Elizabeth; nämligen koalan på den alldeles nytagna bilden nedan.

Det är en vild koala fotograferad i sitt rätta element - på en eukalyptusträdstam i "sanktuary" You Yangs en bit väster om Melbourne. Bilden är tagen av en koala-researcher som jobbar för Echidna Walkabout Nature Tours. Beteendeforskarna där följer väldigt noggrant de vilda koalorna i ett ganska stort distrikt. Man har namn på alla man sett och identifierar dem på deras unikt olika mönster/teckning i näsregionen. Sannolikt såg vi också Elizabeth på plats i Australien. Har man en gång sett dessa bedårande djur på nära håll i vilt tillstånd, vill man bara försöka få tillfälle till det igen. Vore det inte för det jättelånga avståndet dit - så ...

På Vombsjöns strandängar -

åtminstone på norrsidan - blommar det just nu intensivt gult. Det är en (nästan busklik) växt som grupperar sig i tuvlika formationer och blir dryga metern hög. Där finns massor av sådana just nu - och det är ett väldigt vackert inslag i landskapet, tycker jag. Bilden är inte helt perfekt, men kanske kan någon tala om vilken art, det är? (Jag vet alltså inte detta.)

Först trodde jag, att det var rester av raps från förra året som nu grott. Men varken blommor eller blad liknar raps.


RSS 2.0