Snart är det vår

Om bara en månad är våren här. Strunta i kyla och högtryck - och kolla istället på snödroppar och vintergäck som redan kommit i blom. Hög tid är det också att se över fågelholksituationen; om någon behöver bytas ut, eller det rent av behövs fler. Det senare är fallet här, för nu har flera träd i environgerna hunnit växa till sig så pass, att stammarna lätt kan härbärgera holkar. Mesholkar får det bli och bohålet skall i så fall inte vara mer än 30 mm i diameter. Enklast är att skruva (istället för spika) ihop holkarna - och praktiskt är då att förborra alla hål i de tillsågade brädbitarna, innan man sätter igång med själva montaget. Att använda den sladdlösa skruvdragaren är därefter ett rent nöje (och således inget "arbaj").
 
Sådärja - 3 mesholkar klara för uppsättning.
 



Fågelinventeringshelg

För en stund sedan när mörkret började falla, var det endast en ensam koltrast som dröjde sig kvar vid matplatsen. Annars har det gått att räkna in ett drygt 20-tal olika fågelarter under observationstiden. Till årets celebriteter måste man nog räkna steglitsorna som visat sig flera gånger här - dock inte idag. (Kanske har det blivit för kallt nu för dem - eller har det möjligen med dagens exceptionellt höga lufttryck om dryga 1050 mbar att göra?)

Noterbart är också att en ekorre återigen - precis som i fjol - etablerat sig i samma starholk som förra vintern. Då tittade så småningom 4 nyfikna ekorrungar ut ur holkhålet. Undrar om något liknande kommer att upprepas i år?

Var det nödvändigt?

Tidningen NyT avslöjar idag, att wettexduken "får ännu mer elegans med ränder designade av MW".

Vill påstå att denna utmärkta gamla svenska uppfinning från 1940-talet alls inte behöver någon extra PR-stöttning; den kräsne brukaren förstår ändå att köpa rätt produkt! Bättre disktrasa - torktrasa över huvud taget - går inte att få!? (Det skulle möjligen vara Kajsas virkade variant - med hyperbolisk planprofil - i så fall.)

Arbete och göromål

I gamla tider - även långt in på 1900-talet - hölls dessa båda begrepp strikt isär. Åtminstone var det så i det bondesamhälle, som man kan läsa vittnesbörd om i ett flertal nedtecknade rapporter tillgängliga på Folklivsarkivet i Lund. Sålunda beskriver en sagesman från min hemby, hur viktigt det var att hålla isär "arbaj och järemål". I basfödan på den tiden ingick väldigt mycket bröd och till måltiderna gick det därför åt åtskilligt med brödskivor. Att skära brödet och slipa brödkniven var drängens uppgift; men det var ett göromål - och absolut inte något arbete. Ett exempel på "arbaj" var däremot drängens slit med att gräva diken och pigans kneg med att fylla igen desamma - efter att rör eller långa stenkistor först hade nedlagts.

Numera ligger ju nästan alla brödlimpor redan skivade i förpackningarna från storbagerierna; så den typen av göromål för en fattig bonddräng finns inte längre. Nu är väl detta inte enda anledningen till, att drängen är en ytterst sällsynt "företeelse" i det moderna lanthushållet?
Men synen på  (definitionen av) vad som är det ena eller andra av jobb, arbete, sysselsättning, göromål, tidsfördriv  o s v kommer nog alltid att diskuteras - och meningarna tycks gå väldigt isär.

Appropå vuxenstudier

Ämnet matematik - eller rättare sagt de alltmer bristande (?) kunskaperna i ämnet - debatteras allt som oftast i medierna nu. Tidningen NyT vill inte vara sämre utan drar sitt strå till stacken genom att presentera en  så kallad lustighet. Situationen är följande. En dam och en herre är inbegripna i ett samtal - och damen säger: Jag skall läsa en mattekurs på universitetet under våren. Varpå herren/gubben genmäler: Så roligt! och tillägger: Skall du skaffa hund?
Frågan är, om det var så väldigt kul egentligen?
Här följer hursomhelst en bild på våran Buster; som - trots/tack vare uteblivna kurser - var en mycket klok och fin hund. Han hade varit strax över 50 år vid det här laget, om han fortfarande levat.

En titt under "locket"

Uttrycket att "lägga locket på" syftar väl snarast på det symboliska med ett pålagt grytlock som hinder för, att information - hemligheter och sånt - skall läcka ut från "det slutna rummet" till obehöriga. Tur är det väl, att locket i vårt huvud normalt ligger säkert på - och att det är andra mekanismer som ser till, att information in och ut följer andra vägar och att temperaturregleringen är mer sofistikerad än vanlig "fönstervädring". Men man kan ju inte hindras från att tänka tanken på ett avlyft "topplock"; och då skulle man se följande (bild ur kursmaterialet till kognitiv neurovetenskap):
  
dock inte i dessa bjärta färger - utan mer i nyanser av grått och vitt. För egen del känns det nu som, om loberna återgått i normala gängor, även om tentaresultatet - som blev VG - skapade viss upprymdhet igen.

Liggehöna

Det visade sig vid en familjeträff härom dagen, att kunskapen om gamla tiders (d v s min egen barndoms) glädjeämnen och vedermödor på en Österlensk bondgård är i behov av ständig påbyggnad hos den yngre generationen. Samtalet halkade av en händelse in på begreppet "skrucka"; ett substantiv - uttalat med betoningen på första stavelsen. Att detta är benämningen på en liggehöna är såklart inte lätt att veta, för den som aldrig hört ordet. En liggehöna är en höna som i sitt fullt normala beteende regelbundet hamnar i en period, då hon är helt fokuserad på att vilja börja ruva på ägg. Värpredena på den tiden hade inget "äggavlopp", utan dagens ägg samlades i en hög som växte, efterhand som fler och fler hönor lade var sitt dagsägg däri. Och även om man dagligen tömde alla reden (plockade in äggen), var det inte så lämpligt, om en skrucka hade börjat ruva. Men "di gamle" visste då råd; helt enkelt genom att placera skruckan ett par dygn mörkt i en gles tygsäck (utan mat - vatten fick hon). Efter den korta tiden av isolation hade skruckan "glömt av" driften att ruva - och blev en i mängden bland de andra hönorna igen. Man kan ju tycka vad man vill om den behandlingen, men ingen av hönorna på bilden nedan (familjens privata i "modern" tid) behövde någonsin utsättas för dylik behandling; de var våra lånade "kelhöns" under några korta sommarmånader.
  

Salstenta på lördag!

Nu går det verkligen runt i skallen på riktigt. Såhär dan' före dan' verkar hela cortex vara i fullt kaos; varken frontal-, parietal-, occipital- eller temporal-loberna kan koppla av. Synapser och aktionspotentialer står som spön i backen bland alla de cerebrala neuronerna och glia-cellerna i knoppen. I thalamus far signalerna hit och dit  och både amygdala och hippocampus har fullt upp att göra. Hur skall detta sluta?
Kurslitteraturen är förvisso bara en bok - och inte alla de böcker som syns nedan.

I huset pågår nämligen också ett gediget arbete med att sortera upp och katalogisera våra böcker. Det kommer att bli riktigt bra - och betydligt lättare att framöver hitta vad man söker. Både boksorterandet och pluggandet kräver absolut koncentration av oss båda - var och en på sitt håll - så timmarna bara rinner iväg.

Varför hade vi inte en sådan manick ...

när det begav sig?

(Bilden är - med benäget tillstånd - hämtad ur bloggarkollega Kajsas utmärkta blogg: http://krydolph.blogg.se/)

Då hade man sluppit att få mjölkhinken undansparkad och heller inte fått några tunga lusingar i planeten av en flugviftande kosvans, när man gjorde sina första trevande och osäkra försök att lära sig handmjölka en ko.

Visst är det möjligt!


De båda pojkarna tillhör en uppsättning trillingar!

Detta är ett exempel på ett spörsmål/problem, där lösandet underlättas av ett tänkande "out of the box". Och det finns ju många problemexempel ur vardagen, där man faktiskt har nytta av att kliva ur den vanliga tänkefåran. Att detta inte alltid sker med prioritet 1, skall nog skyllas på vår hjärnfunktionalitet. Och främst då kanske våra pannlober - mest den vänstra - som är "förblindad" av att tankarna skall gå i samma gamla banor (i "tron" att det är effektivast så). 
Jag vill nedan citera ytterligare några frågor på samma tema (denna gången ur min kursbok). Det gäller tre felaktiga aritmetiska uttryck; representerade med romerska siffror. Såväl siffrorna som de aritmetiska tecknen skall tänkas utlagda på ett bord - samtliga formade med hjälp av en massa tändstickor.

1) /inte så svår/:  VI = VII + I

2) /svår/:  IV = III - I

3) /"atypisk"/:  VI = VI + VI

Din uppgift nu är att korrigera/rätta respektive uttryck genom att omplacera endast en tändsticka per uttryck.  
(Specifika kognitionsstudier av personer som råkat ut för viss typ av huvudskada har påvisat, att sådana personer har lättare för att per automatik tänka "out of the box". Men - GÅN FÖR DEN SKULL NU INTE IVÄG OCH BANKA PANNAN I VÄGGEN INNAN NI TAR ITU MED LÖSNINGEN! Mycket bättre är att mentalt intala sig att tänka "annorlunda" :)
 

Är det möjligt?

Situationen är följande: "Två pojkar föds av samma mor, samma dag, samma timme och samma år - och ändå är de inte tvillingar." Hur är detta möjligt?
Bilden nedan får ses som symbolisk; en andmamma med sina två "telningar" i gräset.


Tablettkross

Jo du läser rätt; skruv/mutter-paret i bild i förförra inlägget användes för att krossa medicintabletter. Isak har blivit opererad för en åkomma under hakan - och blev efter några dagars vistelse på djursjukhuset ordinerad penicillin (i tablettform) i eftervårdande syfte.
Som den kloka kanin han är, förstår han så klart nödvändigheten av att fullfölja medicinkuren, men han gillar absolut inte att svälja tabletterna hela. I krossad form - lösta i lite vatten - slinker de ner lite lättare.

Vattenmängden

För att uppskatta de saknade måtten till en beräkning av vallgravens vattenmängd kan man utgå ifrån bilden

och då förslagsvis ändra förstoringen så, att det uppgivna måttet 6 meter (vallgravens ytterdiameter) blir 6 centimeter på bilden. Då blir vallgravens bredd i ovankanten 0.7 cm (0.7 meter i verkligheten = vallgravens halvcirkelformade tvärsnittytediameter).
Därmed följer ju att r = 0.35 m (tvärsnittyteradien) och R = 2.65 m (vallgravsmedel/mittradien). Eftersom volym är lika med yta multiplicerad med längd, blir V = (pi x r x r : 2) x (2 x pi x R) = 3.2 kubikmeter (vallgravens breddfulla volym). Alltså V(80%) = 2.56 kubikmeter; eller 2560 liter. D v s "sanningen" beträffande vattenmängden är: mellan 2000 och 3000 liter!
(Nu på morgonen ligger det en tunn ishinna på vattenytan som speglar solljuset - vilka väderomslag!)

Försynt fråga:

Vad är detta!?

Ännu mera vatten!

Men frågan är - hur mycket?

Är det närmast 2000, 3000 eller 4000 liter vatten i den cirkulära vallgraven?
Efter allt regnandet de senaste dygnen var vallgraven i trädgården i morse - om inte breddfull så - fylld till 80%. Måttet tvärs över hela "skapelsen" - från ytterkant till ytterkant av vallgraven; diagonalt sett - är 6 meter. Använd denna uppgift, plus det faktum att vallgravens tvärsnittprofil är en halvcirkelyta, samt ert ögonmått och den 80%-iga fyllnadsgraden till att uppskatta/beräkna/gissa mängden vatten.

"Alla de små ankorna ...

simma i en sjö ..."

Denna och många andra visor finns med på Bosse Larssons gamla julskiva från 1972. Skivan har länge befunnit sig i det fördolda - i högen med gamla 33-varvare - men denna julafton åkte den av någon anledning fram igen och blev avlyssnad. Till vilken glädje för gästerna vet jag dock inte. Kanske var det snarare Karl Bertil Jonssons jul, som ryckte mest i den nostalgiska tarmen?
Gräsänderna på bilden är dock plåtade idag - simmande lugnt och stilla på Östra Torns egna lilla insjö; för dagen vattenfylld till yttersta bredden.

Vildfåglarnas nyårsmeny

Äpplen är goda. Jordnötter är också goda. Solrosfrön kan vara delikata i ett matbröd, men talgbollarna avstår jag gärna ifrån.

Det gör dock inte de flesta av våra trädgårdsfåglar. Småfåglarna äter av bollarna, som de är hela - i en hållare, medan kråkfåglarna - framför allt skator och råkor - fullständigt frossar på dem; lätt krossade och liggande på marken (d v s bollarna - inte corviderna!).

RSS 2.0