B3 och B3-2

Detta är de officiella beteckningarna på övergångsställekyltarna Herr respektive Fru Gårman. Enligt NyT har nu Uppsala "råkat" sätta upp en egen variant av Fru-skylten som tydligen inte faller Trafikstyrelsen (skall väl vara Transportstyrelsen?) på läppen. Vänster skylt OK - höger skylt ej OK! Har man makt, så har man.
 
(Uppsala-skylten var nog inte så sned i ovankanten, som bilden visar.)

Att tillgodogöra sig det skrivna ordet

Isak har sitt eget sätt att praktisera detta - så ofta han får tillfälle.

Och han är därvid hälsosamt kritisk i sitt urval. Gamla Allers och Ny Teknik är klara lättsmälta favoriter, medan till exempel Sydsvenskan oftast medför enerverande digestionsproblem för honom.

Elektrolytkondensatorer ...

har den naturliga egenskapen att åldras; de tappar med åren allt mer av sin urspungskapacitans och kan då inte längre fungera bra som utjämnare av pulserande elektrisk spänning. I min mackapär råkar just denna komponent sitta allra mest oländigt till för åtkomst och reparation. Men oscilloskopet avslöjade direkt "felet" - så det var bara att bita i sura äpplet och börja gräva. Förklaringen till nedanstående bildserie kommer efteråt.
  
Det som skulle ha varit en slät och fin linje på oscilloskopet - vid en nivå av +12 volt - men istället är rejält ripplande, var den direkta anledningen till att analogdelen i mojängen fick spatt. Den digitala delen (i så kallad CMOS-logik) är mer tolerant mot den typen av bristfällig spänningsmatning. Efter bytet av den uttjänta kondensatorn - vid pilen - blev DC-spänningen slät och fin igen; och då fungerade såklart allt igen.

 

Lundaloppet 2012 ...

går av stapeln lördagen den 5:e maj. Det brukar vara en trevlig runda genom centrala Lund - och oftast är  det också en extra bonus med nyutslagna träd längs det mesta av löpvägen. Man kan gå, jogga eller springa 5 alternativt 10 kilometer - och man kan också anmäla sig i lag om 5 deltagare; mixat såväl beträffande sträckor som töser/pågar. Chansen att vinna något av de utlottade priserna är definitivt störst om man är lagdeltagare! Här är direktlänken till anmälning - för den/de hugade:  http://www.lundaloppet.se/signup_choice.asp
Det är dryga två månader till start, så det finns ännu gott om tid att förbereda sig med lämpliga gå/jogga/spring-pass. Men glöm då inte den viktiga muskelstretchingen efter varje tillfälle för att det skall kännas bra - även dagen efter.

Pythagoras' sats?

Ja det skulle det mycket väl kunna röra sig om; eftersom de inblandade talen/mängderna är: tre, fyra och fem.

Men nu råkar det gälla ett helt annat spörsmål Jag har endast tillgång till vatten och två stycken ograderade hinkar. Den ena rymmer exakt 3 liter och den andra rymmer exakt 5 liter. Problemet är, att jag behöver mäta upp - och sedan ha kvar precis 4 liter vatten i ena hinken. Hur skall jag åstadkomma detta? 

Vårbilder

För tre veckor sedan hade jag ett inlägg om, att våren bara var en månad avlägsen. Knappast anade man väl (?), att den skulle komma tidigare än så; i delar av Skåne är det redan nu meteorologisk vår! Utslagen vintergäck tvangs att kura några dagar under snötäcket. Men nu är det borta - och i plus sjugradig värme, visar vårblommorna sig på nytt.


Vår eller inte; även sparvhöken måste äta. Jag såg inte precis när det hände under eftermiddagen, men uppenbarligen är det en duva som alldeles nyss blivit slagen här intill björkstammen.

Det blåser ganska kraftigt just nu, så fjädrarna försvinner fort iväg i vinden. Vore det lite senare - d v s närmre inpå när småfåglarna påbörjar sina bobyggen - hade säkert flera fjädrar tagits till vara i de nya balarna.

Isring

Nattens snöfall lämnade ett halvdecimetertjockt täcke efter sig imorse, men det smälte kvickt bort under dagen. Och det enda som just nu påminner om vinter här, är den isring som ligger kvar och skvalpar i vallgraven.

Det bör vara cirka 750 kilo is i en ringform med 6 meters diameter. Visste jag bara ett sätt att resa den upp i helt skick, så hade jag gjort det! Lutad mot ett av pileträden skulle den nå lagom upp till starholken, där ekorren bor. Det hade varit en syn!  

Bra att känna till?

Ja det kan ju vara mycket, men i det här sammanhanget - att montera rätt motstånd på rätt plats - är det bra att känna till den internationella färgkodningen av de tio siffervärdena. Ett antal färgade ringar på varje motstånd anger nämligen dess ohm-tal. Ett motstånd med följande ringar: grön, blå, svart och röd - har värdet 560 00 ohm. Den fjärde färgringen anger antalet nollor - och en femte ring brukar beteckna motståndsvärdets tolerans uttryckt i en procentsiffra. Vanligen säger man att motståndet i exemplet ovan är på 56 kohm (kilo-ohm). Med alla komponenterna monterade och inlödda på plats ser det färdiga kretskortet ut såhär.

Nu återstår det viktigaste; att kontrollera om "skräpet" fungerar! Om inte - blir det oundvikligt att "ta till oscilloscopet". (Förresten - vilket värde har ett motstånd med färgringarna: brun, svart, svart och grön?)

Mönsterkortet klart!

Etsningen (borttagning av de fria/omaskade kopparytorna) gick ganska snabbt. Efter att etspulvret blandats ut i 50 gradigt vatten i en plastbunke var det bara att lägga ner mönsterkortet däri - och vänta på hur kopparmetallen skulle försvinna från FR4-bäraren för att stegvis gå i lösning som kopparjoner i etsvätskan - allt medan färgen på vätskan blev båare och blåare.
 

20 minuter senare var det tid att avbryta etsningen med att spola av mönsterkortet i rikligt med kallt vatten och därefter gnugga bort maskeringslacken med en trasa indränkt i tinner (det senare ett utomhusjobb såklart). 
 
Med den kvarvarande kopparytan (öar och ledare) exponerad igen - är mönsterkortet klart. 

Steg 6 och 7

Jobbet med mönsterkortet har avancerat ytterligare en bit nu. Efter borrningen av alla hålen vidtog en maskning av de kopparfoliedelar som skall bilda lödöar runt respektive hål. Och då måste man använda en lack som står emot etsvätska. Såklart hade jag själv ingen sådan "på lager", men som tur var fanns Bodils gamla nagellack i pärlemorlyster kvar - och ehuru aningen torr så fungerade den utmärkt. Här sitter ömaskningen på plats.


Att därefter i ett sjunde steg "måla dit" en avmaskning för alla ledningsbanorna var ett riktigt pillerijobb. Men jag tror/hoppas, att resultatet blev tillräckligt bra. För länge sedan - när denna numera föråldrade metod var i ropet - fanns det så kallade lackpennor i varierande grovlek att köpa; för att smeta ut maskeringslack med. Men jag spetsade till några "stämpeldynor" av rundstav med en vanlig blyertsvässare (för öarna) och fixade till en specialpensel med bara 4 borst i (för ledningarna). Såhär blev resultatet.
 

Mönsterkort; steg 1 - 4

Som framgick av ett tidigare inlägg satsas det nu på en ombyggnad av en gammal elektronikmojäng - och då börjar man lämpligen med det som skall bli bäraren av alla komponenterna; d v s mönsterkortet. Det heter så, eftersom det liknar ett plant kort och har lager av ledningsmönster - oftast i koppar - som elförbindelser mellan transistorer, motstånd, kondensatorer e t c. Komplicerad elektronik kan kräva hoplaminerade multipla lager - 10 är inte ovanligt - av mönstrad ledande folie och mellanliggande isolerskikt. I det här fallet räcker det med ett "råmönsterkort" med ett enda lager koppar - och steg 1 blir då att där ovanpå fixera en schablon som anger korrekt hålbild i skala 1:1. I ett andra steg slår man sedan små lätta körnslag i hålmarkeringarna som guidning för nästa moment.
 
Det blå är bara en skyddsfolie för kopparytan - eller rättare sagt dess beläggning av UV-känslig fotoresist (avsett för en maskningsmetod som ej nyttjas i det här fallet).

I steg 3 borrar man sedan alla hål för elektronikkomponenternas ben. (Hålmontering är numera ett föråldrat byggsätt och har genomgående ersatts av ytmontering; som ger mycket högre packningstäthet för de alltmer miniatyriserade respektive högintegrerade elkomponenterna.) Sedan i steg 4 är det bara att såga ut den mönsterkortyta, som man vill ha. I detta fallet är konturen enklast tänkbara.
 
Fortsättning följer; ännu återstår ett antal steg innan man har ett färdigt kretskort i sin hand. Kretskort heter det alltså, först när alla komponenter är monterade och förbundna/inlödda på bäraren (mönsterkortet).

HiTech och hundskit

Att det råkade bli en rubrik med alliteration var en ren slump - det fanns ingen tanke på att vara vare sig poetisk eller raljant. Konstaterar bara att "stan" inte nyttjar sitt eget renhållningsverk utan anlitar en underentreprenör (Mark-) för att tömma latrinbehållarna med hundskit. Och de har hypermoderna fordon.

Med den orangegula saftblandaren ständigt roterande backas fordonet tätt intill respektive tunna. Därefter sköter en sinnrik hydraulik om att tunnans innehåll (skitpåsen) hamnar där den skall; i bilens container. Vore det inte för att den gulgröna gubben/gumman ibland behöver sträcka på benen, kunde det hela måhända ha skötts direkt från förarplatsen? Verksamheten fungerar alldeles utmärkt - dock med avigsidan, att fordonen är ganska tunga. De kör ofta fram på vanliga promenadstigar (som här) och åstadkommer då spårskador med rena lervällingen som följd om minsta lilla väta redan blötat upp jorden.  

Vad är felet?

Efter 35 års kontinuerlig drift och oklanderlig funktion har nu ett mina många hemmabyggen börjat "klödda" (fungera dåligt - dvs inte kläder). Jag misstänker starkt, att det är i denna periferidel som felet ligger.

Vad tror du?
Kanske bäst att göra ett nytt kretskort; fram med järnkloriden, en bit kopparlaminerad FR4-skiva och lite etsbeständig märklack. (Hoppas att det fortfarande går att köpa hålmonterade elektronikkomponenter - mitt hopp står till Bejoken.)

Vädertermer

För den som väntat sig ett "reded snifnog" - efter morgonens lovande upptakt - blev nog besvikelsen ganska stor. Väldigt snart mojnade vinden helt och temperaturen närmade sig tögrader - och då kan ingen snö i världen fyka överhuvud taget. Trädgrenarna tappade snabbt sin vita täckning igen.


Konst!

Utan tvekan - iskonst när den är som bäst! "Installationen" i bild för två inlägg sedan var konstnärens sätt att fabricera de byggelement som sedan skulle limmas/isas ihop till:


och som just nu sprider ett behagligt - och lite slöjlikt mystiskt - sken omkring sig.


Anno 1967

Håller på att skanna in och digitalisera gamla diabilder - och då dyker ju ett och annat upp. Som till exempel denna bild av Fiaten; lite tydligare än den som var tagen på Sydskånskas parkeringsplats. Fast här 60 mil längre norrut - närmre bestämt på Pingstvägen i Hägersten. Det var för övrigt sista sommaren med vänstertrafik.


Bilden ovan är tagen från mitt inackorderingsrumsfönster på 3:e våningen. Om man klev tvärs igenom lägenheten och tittade ut genom fönstren åt andra hållet, såg man detta.

LM Ericssons riksbekanta kontors- och fabriksanläggning vid Telefonplan i Midsommarkransen. Tornet var synligt på långt håll, när man närmade sig Stockholm söderifrån på E4-an. Direktionen höll till på översta våningen i kontorskomplexet i bakgrunden. I övrigt fanns där administrations- och ekonomifolk, marknads- och försäljningsmänniskor samt ett stort antal kontor och lab för produktutvecklingsingenjörer. Den långsmala grå byggnaden i förgrunden var en jättelik fabrik, där allt till dåtidens telefonväxlar tillverkades; bland annat miljontals växelreläer. Byggnaden rymde också matsalar för de anställda. Dit kunde man gå och inta såväl frukost, lunch som middag, om man så önskade. Lunchen ingick per automatik i lönen och övriga måltider kunde man få till väldigt fördelaktiga priser.
Själv fick jag anställning i en anläggning 100 meter närmre E4-an, där man redan sedan några år var fullt sysselsatta med nästa generations telefoni- och växelsystem - helt baserade på transistorteknik med första generationens integrerade kretsar.

Installation (konst)

Vill nästan påstå att nedanstående är ett representativt exempel kopplat till rubriken - så gott som något annat.

Om det sedan var avsiktligt eller inte - är en annan fråga. Även Knut verkade konfunderad över vad han såg. (Har dock förstått att detta inte är slutprodukten.)

Vådan av högtryck?

Nu har lufttrycket varit väldigt högt under en längre tid. Visarbarometern indikerar 1057 mbar, vilket är ett extremvärde - speciellt under så lång tid. Också vår enklare - men likafullt pålitliga - tryckmätare "åskflaskan" (även kallad pisse-barometer) ger uttryck för samma sak. 

Den streckmarkerade nivåskillnaden utgör ett mått på tryckvärdet. Rimligen borde denna situation nu ha påverkat oss alla i så motto, att vi pressats samman - krympt på både längden och bredden - en aning. Kanske har du märkt av svårigheten att nå sakerna på översta kökshyllan, eller att svångremmen behövt dras åt ett hack för att hålla byxorna på plats? Men en "kropp" som varit komprimerad under en längre tid, tenderar att svälla ut - lite mer än till nominellt värde - när trycket väl återgår till det normala. D v s att en och annan byx- eller skjortknapp kommer att sprängas loss av överbelastning. Så ha nål och tråd i beredskap!

"Breakfast on the Bridge"

Efter ett tips om en intressant TV-programrepris (i Kunskapskanalen) kollade vi igår kväll på ett mycket sevärt reportage om Sydney Harbour Bridge. Bron betraktas fortfarande som ett av världens itoppliggande ingenjörsmässiga mästerverk. Den invigdes redan 1932, är 500 meter lång, 130 meter hög, har c:a 6 miljoner nitförband och utgör en länk mellan Sydney's centrala och dess nordliga delar. Att se den "live" på ort och ställe var en fantastisk upplevelse.

Det vi inte visste - men som TV-reportaget bland annat berättade - var, att bron årligen stängs av för all trafik under några helgförmiddagstimmar. I stället rullar man ut riktiga gräsmattor tvärs över alla filerna och inbjuder stan's befolkning och besökare att via medhavd matkorg avnjuta sin frukost i gröngräset på broplan. Bilden nedan är från reportaget; en tidningsfotografs bild (oktober 2009) sedd från ett av brospannen ner mot den tättbefolkade gräsmattan (6000 personer var där) - i bildkanten till vänster skymtar udden med Sydney Opera House.

Bron är väldigt fin; även sedd från operahussidan - där fotografen (d v s jag) står i kanten av botaniska trädgården.

Stort intresse ...

... var det vid förmiddagens visning av nya mesholkarna. Knappt en halvtimme efter uppsättningen av första holken dök en blåmes in genom 30mm-hålet och stannade därinnanför en bra stund. Håller med Hans (se förra inläggskommentaren) om att en live-video från holkens innandöme vore intressant att ta del av; hur går den presumtiva lägenhetsspekulanten till väga i praktiken i sin utvärdering av nybygget?
 
Lägg märke till att holken inte är spikad i trädet - utan fastbunden med stark lina. Det vore direkt förödande för en ung björk med de stamhål som spik skulle åstadkomma; saven skulle flöda ohejdat och hämma trädets hälsa. (I en äldre tall eller gran är spikning dock sällan något problem i det avseendet.) Noterade för övrigt att en pilfink med fjäder i näbben redan visade "boa"-intresse för en av de gamla holkarna; d v s snart också hög tid att rensa bort fjolårsbobalarna.

RSS 2.0