Speldosan

Samtidigt som min gamla ångmaskin kom fram härom dagen, dök också en annan leksak upp; en hemmabyggd speldosa - inte lika gammal men ändå med snart 30 år på nacken. Jag konstruerade och byggde den som en present till Nils en gång, men den mesta tiden sedan dess har den nog stått oanvänd och totalt bortglömd. Kul att den fortfarande fungerar - efter batteribyte och ny tonstämning. Den senare blev lite sisådär; eftersom jag gjorde stämningen mot vårt piano - som i sig är ganska ostämt. Funktionellt sett har speldosan tre "lägen"; ett normalläge, ett inspelningsläge, samt ett uppspelningsläge. Man kan variera "samplingshastigheten" och också välja start från ett givet utgångsläge. Tonerna alstras av analoga svängningskretsar - var och en med en unik trimpotentiometer, men elektroniken i övrigt är heldigital. Lyssna gärna på följande demo.
 Om jag hade valt en snabbare samplingshastighet, hade ljudkvaliteten blivit lite bättre (dock inte tonrenare!).
Innandömet i mojängen - och en del av kretsschemat - ser ut såhär.


 
 

I det moderna IT-samhället

Haparanda skall bli Sveriges första papperslösa kommun. Enligt en kommuntjänsteman där har man redan börjat med toaletterna (källa: NyT).

Troligen har man vågat ta steget, eftersom en "ersättande" Iphone-app förväntas inom kort?

Läste på Facebook

att man med framgång och glädje nyttjat en ångmaskin för borttagning av gamla tapeter - tänkte att detta måste provas.

Men var det verkligen en sådan här maskin som avsågs? (Kul var det dock att konstatera att min 60 år gamla ångmaskin fortfarande kan gå "som en klocka".)

Knut och jag

har uppenbarligen inte läst samma rekommendationer beträffande vad katter allra helst vill. Till exempel står det där, att katter undviker att dricka vatten vid behov, om det inte är absolut friskt och inte serverat i en ren glasskål - och "förståsigpåaren"/författaren riktar samtidigt en retorisk fråga till läsaren matte/husse: Skulle du själv vilja dricka ur en plastskål som så gott som alltid avger en unken smak åt vattnet? Alla katter sägs vara ytterst känsliga på den punkten; undrar det jag.

Här låter Knut sig väl smaka ur ett plastfat (!) innehållande - förutom vätskan/vattnet - lite växtdelar, jordklumpar och en hel del fågelskit (?); inte så konstigt med tanke på att detta just är fåglarnas markplacerade vardagsvattendepå. (Fåglarna har ju också sitt upphöjda lyxbad med cirkulerande vatten strax intill.) Troligen är Knut inte av den "speklégna" (= kräsna, fisförnäma) typ som bokförfattaren haft som förebild?

Dalian

En av mina favoritblommor; finns just nu i en mängd olika färger i Lunds Botaniska Trädgård - väl värd ett besök.
Blomman som sådan lär finnas i alla färgvarianter - utom blått.

Fästingplågan

Tidningen NyT säger sig ha inventerat marknaden på nya motmedel - och därvid funnit följande med effekt på plågoandarna.
.
Krysantemumblommor verkar ha ett naturligt skyddsämne inbyggt; byxor impregnerade med en syntetisk version av detta ämne (pris: 700 SEK) har fortfarande efter 70 tvättar en 90 %-ig skydds-/avskräckningseffekt kvar. Bland övriga prylar nämns också ett fästingplåster (sättes på sittande fästing - och rycks sedan bort) samt en speciell så kallad fästinglasso (bruksanvisning medföljer).

"Att gripa tag i ett (sista) halmstrå"

borde inte vara något problem i dethär fallet. Här är det minsann gott om 500-kilosbalar (!) av prima kornhalm; snarast en fråga om vilket strå. Situationen påminner om den tragikomiska berättelsen från Titanics sista resa, där någon i baren just beställt in isvatten, och ett helt isberg strax därefter brakade in genom skrovet.

Vi funderade ett tag på att släpa hem en bal att använda som vinterhalm åt Isak, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. :)

On the Origin of ”specerier”;

en lätt travestering på Darwins kända verk från 1800-talets andra hälft. Men kanske något sådant vore motiverat för att skapa en mer entydig benämning på, vad vi stoppar i oss – och då samtidigt anamma en motsvarighet till Linnés hundra år äldre taxonomiska klassificeringssystem med olika ranger och taxa. Jag får allt detta i åtanke med anledning av ett inlägg från GrynetTM – där man kan ana hans andemening, att sockerbullar inte räknas till kakorna. Inser att detta nog skulle kräva en ny Linné för att bringa någon slags rätsida på; för vad skulle till exempel nedanstående läckerhet få för "släktnamn och artepitet"?


Idag var det dags.

Nu är det stora kornfältet avtröskat; inte en minut för tidigt - kan jag tycka. Men tack vare det ihållande fina skördevädret, gjorde nog bonden alldeles rätt i att vänta i det längsta med att köra fram skördetröskan. Och det var ingen liten pjäs som dånade fram alldeles här utanför. Skörden ser definitivt ut att bli väldigt bra i år; med högkvalitativ spannmål i massor.

Sensommarfärger

Snart går vi in i en ny fas i årscykeln; se bara på rönnbären, kornet, höstanemonerna och Knut.

(FÖR ÖVRIGT ANSER JAG, ATT SJÖBO KAFFESTUGA HAR DET GODASTE KAKORNA!)

Varför ...

tröskar inte bonden sitt övermogna kornfält? Var och en kan ju se, att de kraftigt nerböjda axen (och färgen) indikerar, att det nu verkligen är hög tid!

Kärnorna är stenhårda och vädret har varit perfekt för tröskning i flera dagar nu. Jag kan inte - "som gammal bonde" - låta bli att irritera mig över detta.

Mystisk bild?

Är detta en illustration till begreppet "populationsvektor"; bekant från kognitiv neurovetenskap?

Ytterligare ett stort varuhus!

Biltema finns nu också i Lund. Det är inte utan, att man undrar, vem som skall köpa alla dessa mängder av varuhusprylar. Vi åkte i alla fall dit för att "bara" köpa en ny nippel till slangvindan - men kom hem med två fulla kassar; allt ifrån rutat kollegieblock till papperskorg (förutom nippeln - som vi sånär glömt).
Slangvindenippeln hade jag själv brutit av och den visade sig inte gå att limma ihop igen - och det värsta av allt nu; den nyköpta nippeln från Biltema (à 26:90) hade fel dimension!. Tydligen var vindans gängdimension helt udda i förhållande till standard? Jag fick då rådet/frågan av Bodil: är det inte bäst att vi köper en ny slangvinda? OCH SÅDANT KAN JU TRIGGA EN GAMMAL INGENJÖR TILL STORVERK!
Och nu är slangvindan hel igen; med hjälp av lite gamla Gardena-reservdelar, den avbrutna nippelbiten, samt lite borrnings-, svarvnings-, fräsnings- och limningsarbete - så nu skall det gå att vattna i trädgården igen. (Fast just nu vattnar vår herre.)

1) Slanganslutningsnippeln avbruten. 2) Gamla delar och ny Biltema-detalj. 3) Uppborrning och kantfräsning sönderbrutna kopplingen. 4) Halssvarvning (14 mm) och kapning av gammalt skarvstycke. 5) Tillfixade plastdetaljer samt låssprintar klara för montage. 6) "Nya" slanganslutningen ihoplimmad och klar (Biltema-grejen kan återlämnas). 7) Slangvindan som ny igen. 8) Blommorna väntar på vatten.

Första besöket på Öland ...

var 1953. Det var långt innan broförbindelsen fanns och mitt enda minne från resan var den oändligt långa väntetiden - 5 timmar - på bilfärjetransport i Färjestadens hamn. Jo förresten - ytterligare ett minne har jag. I början av 4:e klass ombad fröken oss att skriva uppsats över ämnet: "sommarlovsupplevelser". Jag skrev en massa saker om Öland, men hamnade i tidsnöd då det blev dags att skriva något om Alvaret. Jag avslutade därför hela uppsatsen lite abrupt med att skriva: " ... men något Alvar hittade vi inte". Fröken trodde ju inte riktigt på det där utan ringde upp Mor för att efterhöra - och då avslöjades ju hela bluffen; fy så pinsamt för en nioåring!
Nu är det annorlunda och en promenad över Stora Alvaret missar vi aldrig - inte heller vid senaste besöket i veckan. I norra ändan av ön finns Trollskogen och där bor trollen i sådana här små ettor.

RSS 2.0