"Stympad kon"

Jakten på den perfekta stympade konen måste ta sin början snart, om det skall bli något, innan säsongen är slut. Men jag är lite tveksam över, om mina beräkningar och antaganden nedan är korrekta; så synpunkter och goda råd mottages tacksamt. Detta är en modell, av vad jag vill åstadkomma; en stympad cirkulär kon - med lutande höjden H och de två omkretsarna O1 (pi X diameter1) och O2 (pi x diameter2).

Tanken är alltså att såga ut den buktiga delen av mantelytan så exakt som möjligt ur en bit plan tunn masonite och sedan böjforma den fuktad till rätt skepnad. Såhär har jag tänkt.


- De två buktiga kanterna är exakt cirkelbågformade (båglängd O1 respektive O2); fast med olika radier?
- Skärningspunkten för de två raka kanternas förlängningslinjer bildar centrum för de två cirkelbågarna med radierna R1 och R2?
- H, O1 och O2 är ju givna storheter - men hur beräkna R1 och R2 samt vinkeln V?

- Ekvationen O1 / (2 x pi x R1) = O2 / (2 x pi x R2) samt att R2 = R1 + H medför att
- R1 = H x (O1 / (O2 - O1)) samt R2 = H x ((1 + (O1 / O2 - O1))

-
Vinkeln är relaterad till respektive cirkelbåges del av motsvarande helcirkel; detta medför att
- V = 360 x ((O1 / (2 x pi x R1))

Jag har tänkt mig följande färdigmått på den stympade konen: H = 350 mm, O1 = 850 mm, O2 = 1415 mm vilket medför: R1 = 525 mm, R2 = 875 mm, V = 93 grader

Nog bäst att kontrollräkna en extra gång - innan sågningen påbörjas?

Höger/vänster-om!

Hade ett inslag om precis detta för ett år sedan; havre- respektive kornplantor som vrider sig olika. Min förhoppning då - om att få någon typ av vetenskaplig förklaring till orsaken - gick om intet. Antagligen blev min försökskruka bara stående bortglömd på ett tjänsterum på Ekologen? Men i år har jag upprepat försöket och hoppas hitta någon med större intresse av att lämna feedback. I krukan nedan såddes sex havrekärnor och sex kornkärnor för ett tag sedan - och även om det inte är så tydligt i bild, är det ändå otvivelaktigt så, att alla kornplantorna skruvar sig medsols, medan alla havreplantorna skruvar sig motsols!

Råg och vete beter sig som korn i detta avseende; havre verkar unikt med sitt beteende?


Vilken är kroppen?

Detta är mantelytan; utbredd i det tvådimensionella planet.

Men vilken tredimensionell geometrisk kropp representerar den? Det hela är ett "hjälpmedel" för mitt nästa hempul - och togs fram i modell för att lättare/exaktare beräkna materialåtgången.


Redan i bruk

Glädjande med saker som kommer till avsedd användning direkt.

Men "möbeln" var ju ett rent beställningsjobb från brukaren; så nyfikenheten att få prova var nog stor?

1 talgboll - 5 råkor;

men inte det minsta kiv om käket! Plötsligt damp det ner några råkor på gräsmattan. En av dem förde med sig en talgboll (fortfarande kvar i det gröna nätet). Våra talgbollar är slut sedan länge, så var råkan gjort sitt fynd, har jag ingen aning om. Men kolla nu vad jag sagt om fredsamhet och respekt bland dessa fåglar; man snor inte maten från sin kompis! Först om den ätande lämnar ifrån sig sitt "byte", kommer nästa i tur fram och käkar. Med skator skulle det vara helt annorlunda.

4 av råkorna håller sig visserligen på kort avstånd från talgbollen, men sysselsätter sig med lugnt födosök på annat vis.

Premiärbadare

Trevligt att äntligen få se en besökare i fågelbadet! Den modiga (-e) var med största sannolikhet en lövsångare och den plaskade och slog med vingarna - synbarligen med stor förtjusning - i det grunda vattenflödet högst upp. Flera gånger återkom den till samma ställe - eller om det var olika individer som turades om att bada? Tyvärr är bilden tagen på för långt håll för att tydligt avslöja fågelarten - ni får helt enkelt lita på mitt ord. Men det blir så, om kameran (i detta fallet en äldre kameramobil) saknar optisk zoom - och man efteråt försöker "komma närmre" med en digital inzoomning. (Då skulle det behövas mer än 3,2 megapixlar i kamerans fotosensorchip.) Pippin syns som ett suddigt nystan - omgivet av lite vitaktigt vattenstänk - vid den röda pilen.
 

Ambulerande central för akvarellmålningsutensilier

Ännu ett beställningsjobb leveransklart! Själva hurtsen är en IKEA-variant i lågprisklass - osannolikt låga 330 SEK! Men mina "kompletteringar" kostade desto mer - t ex de fyra länkhjulen à 250 SEK per styck! Förutom den hjulförsedda bottenplattan har det också tillkommit en uppfällbar arbets-/avställningsyta samt ett par rejäla handtag för att underlätta förflyttningen av pjäsen.
 
Nu kan konstnären rulla med sig alla grejorna på en gång ( i stället för att springa fram och tillbaka tusen gånger) till det ställe (vanligtvis köket), där konstverken skall växa fram. Jag skulle inte ha något emot att få se den blommande alrunan (bild nedan från Botan i onsdags) avmålad som akvarell.

Årets första fjärilsinventering

Igår var vi i Botan och lyssnade på ledaren för Svensk Dagfjärilsövervakning. Jag höll på att skriva "projektledaren", men Lars P var tydlig med att påpeka, att detta inte är ett projekt med ett satt slutdatum - utan en verksamhet som kommer att fortgå tills vidare ett bra tag. Att övervaka insekters - typ fjärilars - populationsutseenden/-svängningar över tiden är en bra och relativt snabbreagerande indikator på olika faktorers/störningars inverkan i "naturen". Fjärilar har hög reproduktionstakt både i form av generationscykler och avkommamängd. En "låtsasinventering"  med Lars - i Botan; mest i utbildningssyfte - gav dock ett 0-resultat. Inte så konstigt eftersom det både var blåsigt och relativt kyligt igår. Annorlunda har det varit här hemma idag - i vår punktlokal i trädgården - då vi i solskenet med 13 grader plus i luften kunde räkna in: en nässelfjäril, en citronfjäril och ett påfågelöga (bilder från nätet den här gången).
  
   

60-talshumor?

Att skoja med ordningsmakten har lång tradition i Lund. Under en av karnevalerna på 60-talet ansågs detta - enligt bilden nedan - vara höjden av djärvhet och muntration. Hur konstapeln reagerade minns jag inte - ej heller om trumslagarpojkens tilltag medförde någon påföljd.

Dramat utspelar sig på Klostergatan; dock lite osäkert var.

Helt tätt - eller läckage som ur ett såll?

Förhoppningsvis är de värsta frostnätterna passerade vid det här laget. (Om inte - kan även det vålla extra huvudbry.) Dags alltså att aptera klart fågelbadet; först några handplockade flata stenar ner i bassängen - för att moderera vattendjupet.

Därefter vattenpåfyllning och start av pumpen.

Jodå - det elektriska och pumpen fungerar helt OK; med lugnt flödande vatten. Men för bövelen - fanskapet läcker ju som ett såll vid bottentätningen! Vad gjorde jag nu för fel? Någon väg- & vatteningenjör är jag uppenbarligen inte. Men skam den som ger sig - fortsättning följer.  

Bildgåta

Bildsekvensen nedan är ämnad, att få dig tänka på en poplåt (ett helt album) - vilken/vilket?
  
- Ledtråd: Låten har nästan ett helt halvsekel på nacken.
- Ny ledtråd 11/4: första bilden - materialegenskap, de två andra bilderna - dygnsindelning.

Corvus frugilegus ...

är artnamnet på råka. Det finns två underarter av dessa medlemmar ur kråkfågelfamiljen Corvidae - och det är den "västliga" varianten som finns här hos oss. Råkan har blivit en av mina favoritfåglar - inte minst genom de beteendestudier som jag gjorde i samband med kursen i komparativ kognition; men även sedan har jag hållit fast vid att studera dem så ofta det går. De är intelligenta och fredliga till sin natur; låter i stort sett alltid andra fåglar - och deras ungar - vara i fred. Det är ytterst sällan, som man kommer vilda råkor så nära för fotografering som på morgonens bilder nedan från vår trädgård.

Råkorna betraktas som allätare - men har sin favoritmat. Här kalasar de på solrosfrön och jordnötter. Råkan med fronten rakt mot kameran har lagt ner näbb och huvud horisontellt på snedden för att kunna skyffla i sig optimalt ur högen med de malda jordnötterna. Eftersom talgbollar verkar vara slut för säsongen, har jag för småfåglarnas skull brukat mala några jordnötter speciellt åt dem. Och det har de verkligen uppskattat - precis som råkorna (fast de senare skulle egentligen ha hållit sig till högen med hela nötter). Vår gamla mandelkvarn har kommit väl till pass.

Efter måltiden verkade det som några av råkorna ville komma fram och  tacka för maten; genom att gå ända fram till ett av fönstren, där de helt tydligt kunde se mig på c:a tre meters håll!

Glad påsk!

Just nu skiner solen igen, men i förmiddags var allt - precis som vårblomningen i Botaniska trädgården - delvis täckt av ett pudervitt snötäcke.

Varför?

Man kan undra, vad som går åt vår ena lilla blåmes, eftersom den med sådan frenesi försöker vidga hålet i sin holk. Oförtrutet varje dag hackar den allt vad den förmår - likt en stor hackspett - i det hårda trävirket. Det hör till saken, att hålet redan är tillräckligt stort för den att passera; både in och ut. Att hackspettar har en hjärnupphängning/näbbinfästning som dämpar stötarna är ju utforskat och välkänt, men att även blåmesen kanske har ett liknande "utstyr" är väl hittills obekant för den ornitologiska forskarvärlden? Tyvärr kommer jag inte tillräckligt nära pippin under arbete; för att få en tydlig bild - så här är en blåmes och holken (den riktiga) i separata bilder.
 
I sammanhanget kommer jag att tänka på ett yttrande av en USA-diplomat om vår vördade utrikesminister, vilken han lär ha karakteriserat som en: "medium size dog - with a big dog attitude".
Detta citerat utan att - från min sida på något vis - förringa den tappra blåmesen!
 

Visst hade jag tagit i för mycket!

Men det var inte med avsikt. Snarare är det mitt ögonmått som inte håller tillräcklig precision i detta avseende. Brasklappen är såklart, att något av de redan nedsågade träden kan ha varit högre än detta återstående mätobjekt. Men det får vi aldrig veta, eftersom alltsammans är kapat i bitar och bortforslat.
LPK's stringenta resonemang om trädhöjden är så nära sanningen, som det går att komma - utan att befinna sig på plats. (Ett resultat som även Lågikern™ till sist kom fram till - på lite omvägar.)
Möjligen hade höjden kunnat mätas med lite högre precision (den vinkelmässiga delen) med tillgång till en bättre sextant - än min fattigmansvariant; bestående av två brädbitar och en skruvtving.
 
I en "riktig"  sextant kan man bekvämt kika mot horisonten; utan att böja på nacken. Med min variant krävdes det att ligga ner på rygg (under trädgårdsbordet) för att kunna ställa in siktlinjen korrekt. Att detta inte framgår av bilden i förra inlägget, får jag skylla på ett ömmande knä i kombination med mobilkamerans korta löptid för självutlösaren. Jag hann helt enkelt inte intaga denna position innan kortet knäpptes. Alltnog - elevationsvinkeln visade sig vara 48 grader (obetydligt mer än 45), så 20 meter är det värde på trädhöjden, som även jag kommer fram till (18 respektive 19 meter är helt inom det rimliga toleransområdet). Bravo - både LPK och Lågikern™!  
 

Det slog mig, att ...

jag kanske farit med osanning, när det gäller, hur höga våra pileträd egentligen är (var). Jag har ju nämnt siffran 25 meter! Enda sättet att få klarhet - och lugn i sinnet - blev alltså att utföra en mätning. Här ses ett av de kvarvarande träden samt lite av min hemgjorda "mätutrustning".
 
Den röda siktlinjen pekar precis mot trädtoppen. Den röda stjärnan befinner sig på horisontalavståndet 17.5 meter från trädstammens centrum och på vertikalavståndet 0.8 meter över markplanet. Markplanet kan betraktas som helt horisontellt; d v s utan nivåskillnader (mellan trädet och mitt mätställe). Så vad säger du; tog jag i för lite eller för mycket beträffande trädhöjden förut? 

RSS 2.0