Man får lida pin,

om man vill va' Halloween - och speciellt om man inte vill! Men så länge man kommer undan med att ha en påse Ahlgrens bilar i beredskap, är det väl OK? Av detta förstår man min något kritiska syn på spektaklet Halloween. Då kan det vara betydligt trevligare att föreställa sig höstliga mysterier genom att betrakta en gammal och naturligt urgröpt pilstam.

Domkyrkoplatsen eller domkyrkoplan?

Enligt SDS härom dagen sitter det nu några personer och grunnar över, vad området intill domkyrkans västra och södra sidor skall kallas, när det pågående planeringsarbetet väl är slutfört. Som framgår av bilderna nedan - tagna med tre dagars mellanrum - är det full aktivitet för att få allting klart i tid.



Skriv gärna ner vilka två förändringar mellan bilderna som du allra först får ögonen på. Vänta alltså med att öppna kommentarsfältet tills du gjort ditt val.



Visuella illusioner

Nedanstånede bild (ur kursboken) är i verkligen helt passiv och statisk. Det vore väl svårt att hävda något annat? Men se vad som händer om du stirrar stint på bilden; bara efter några sekunder!

Plötsligt har det smugit in någon slags dynamik ("rörelse") i de blånyanserade cirklarna? Detta är bara ett exempel bland många, där enigma (gåtfulla) mönster skapar visuella illusioner i hjärnan. I det här fallet är det "synsinnets" perception och distribuerade tolkning av de svara/vita och olikriktade (radiella) "stavarna" som sägs bidraga till denna optiska villa. (Riktigt hur - är nog inte helt klarlagt?)  

Getingboet; fortsättning

Förhoppningsvis dröjer det ett tag tills snön är här, men ändå kändes det lagom dags att plocka fram och kolla snöhanteringsredskapen; d v s om de duger en säsong till. De brukar ligga undanstoppade på ett vindsutrymme, från vilket jag tidigare rapporterade om ett rejält stort getingbo. Och det var ingen lögn, det var verkligen en konstruktion - modell större (yttermått: bredd 45 cm, höjd 20 cm)! Det satt ju inkilat mellan innertak, yttertak och en sparre, men trots det gick det att plocka ner ganska intakt.


Frågan är hur getingarna går tillväga vid ett sådant bygge. Ansätter de en liten konstruktion först, eller "kalkylerar" de redan från början med den slutliga storleken - d v s försöker de redan initialt bedöma vilka möjligheter som det disponibla utrymmet till form och volym kan erbjuda; och anpassar själva ytteransatsen i bygget därefter? Nu har jag visserligen inte öppnat upp boet, men det ter sig inte helt enkelt att till exempel utöka höljet i takt med, att sexkantkakorna behöver växa till i storlek och/eller lagerantal.   

 


Tandhygien

Att borsta tänderna är viktigt.

Det är Knut fullt införstådd med - även om han tycker, att det finns trevligare saker att ägna sig åt.

Hö, halm och solrosfrö

Förrådet av dessa varor behöver fyllas på alltsom oftast - och nu var det dags igen.
 
Allt färre butiker saluför detta sortiment fullt ut numera; men Granngården i Dalby gör det! Där har man en massa annat gott också för djuren att glädja sig åt. Men tills att Isak och "våra" fåglar nu hunnit beta av lite mer av godsakerna, är det inte mycket plats över för snickeriarbeten för min del.


Stängt för säsongen

Nu får det vara slutplaskat för i år; fågelbadet är stängt och beräknas inte bli öppnat förrän lagom i tid tills badgästerna återvänder.

Men sanningen att säga - badbesöksfrekvensen hittills har varit väldigt låg?

Gamla Conditori Lundagård

har blivit Mat & Destillat.

En helt annorlunda exteriör; nästan så man undrar om platsen är densamma. Annars minns jag Lundagård bäst för deras utsökt goda rulltårtor.

Vem i ...

... helvete har varit framme här? Jag vet - det är fult att svära; men detta är ju sabotage av grövsta sorten!

Grodorna i universitetsplatsens fontän sprutar inget vatten, stora delar av fontänens ytor och de olika figurerna är täckta av en illaluktande brun beläggning. Vattnet är som synes också brunfärgat och många av växterna i centrum verkar döende. Platsen stinker av något som påminner om järnsulfat (mossdöd) - vad är det som hänt? Det var verkligen tråkigt och nedslående att se.

Likadant igen?

I vårt ena stenparti ser det ut såhär i år igen.

Bilden togs imorse då nattfrosten fortfarande gjorde, att den nedrasade lilla jordhögen hade kvar en ytskorpa. Men vem är det som nu på nytt sökt sin vinterboning här? För två år sedan såg det likadant ut - fast istället vid en annan springa. Då visade det sig fram på vårkanten, att det var en padda som klätt in den skapade håligheten med löv till en liten boning. Men gräver verkligen paddor undan jord på det viset? Var det ändå inte en gnagare som gjort grundjobbet, men i sin tur överlåtit lyan till en trött och sömnig padda?

Stroop-effekten

Det lär komma ett och annat inlägg framöver ihop med mina fortsatta studier i kognitionsvetenskap. Det är ju disciplinen som bland annat handlar om hur hjärnan hämtar in intryck från våra olika sinnen, bearbetar dessa förnimmelser/data (tillsammans med såväl medfödda som senare förvärvade/erfarenhetspåbyggande data) och därefter tar ett beslut på handling. 
För att påvisa "Stroop-effekten" kan man själv göra följande övning. Det gäller att i tur och ordning vokalt (med rösten) tala om färgen på respektive ord/bokstavskombination kolumn för kolumn i nedanstående tabell (bilder ur läroboken).

Troligen skall ni finna, att vänsterkolumnen går allra snabbast att beta av korrekt, medan framför allt högerkolumnen tar längre tid - och innebär flest felsägningar.

Om du som försöksperson som alternativ fått uppgiften att - i stället för i tal - presentera vad du ser i varje moment i form av tryck på en av tre alternativa knappar (röd, blå respektive grön), så hade tiden för att beta av de olika kolumnerna inte varierat särskilt mycket. Allt detta är ett resultat av hur hjärnan ställt in sig på att jobba. Hos en läskunning person som vokalt skall uttrycka vad hon/han ser (typ högläsning) dras ordtolkningsaktiviteten "automatiskt" igång; även i detta testfall då begreppens/ordens betydelse faktiskt är helt irrelevant! Det hade ju räckt med, att hjärnan tog ögats syndata - t ex rött - och direkt meddelade röstorganet att säga: rött!

Vikt/massa

I serien om fysikaliska storheter - och hur man registrerar/mäter dem - har turen nu kommit till "massa"; eller vikt som man ju oftast säger i dagligt tal. Vikt uttryckes i kilogram (MKSA-systemet); till exempel en ordinär vetemjölspåse väger 2 kilo (egentligen: har massan 2 kilogram eller 2000 gram). Tyngd är ett annat begrepp i sammanhanget och utgör en kropps massa multiplicerad med tyngdaccelerationen (gravitationen som hos oss på jordens yta är runt 9.81 meter per sekund i kvadrat). Ett gammalt sätt att mäta en kropps vikt var att nyttja balansvågsprincipen; till exempel ett besman.

Med denna mätmetod registreras samma vikt för en kropp oberoende av var man befinner sig på jordens yta (d v s djupt nere i en dal eller högt upp på en bergstopp). Observera dock att detta (vanligen) inte stämmer om besmanet och kroppen under vägning sänkes ner i något som ger en påverkan enligt Archimedes princip :) då ju volymerna hos vikt respektive motvikt också kommer in i bilden.
Många av oss (lite äldre personer)  har säkert fått våra första levnadsmånaders viktförändringar registrerade med hjälp av ett besman. Från tiden på landet minns jag annars bäst den kringkörande "sillamannen" som vägde den fisk man köpte "vid dörren" på detta sätt. Det var tiderna då servicen på landet (på ett sätt) var långt mycket bättre, än den fortfarande är i stan'. Veckovis återkommande besök "vid dörren" - förutom fiskbilen - gjorde också bröbilen, tjydbilen, drickamannen och kåstamannen. Köttbilen var full av charkuterivaror och kvastbilen (som bara kom en gång i halvåret) hade alla möjliga prylar som kunde behövas i ett hushåll/gård på landet. Där fanns kastruller, borstar, kvastar, korgar, mjölkpallar, liar, räfsor, spadar, skyfflar, grepar, hinkar, småverktyg, stegar o s v i all oändlighet - till och med lite leksaker! Det praktiska med detta var också krediten (utan straffränta); man betalade kanske bara varannan/vartredje månad.

Hamling?

Att hamla träd var ursprungligen ett sätt för djurhållare att genom återkommande beskärning av späda lövträdgrenverk dryga ut foderförsörjningen åt kreaturen. Grenkapningen gjordes på höstarna, medan de flesta löven ännu satt kvar. Av denna "skötsel" fick träden sitt väldigt karakteristiska utseende - med en abrupt stamavslutning i form av ett huvud bara några meter ovan marken. Från huvudets hjässa växte det sedan ständigt ut nya grenskott som kunde skattas på nytt.
Vi har pileträd alldeles utanför tomtgränsen som nu fått växa fritt (utan hamling) under 20 års tid. De har hunnit bli 25 meter höga - och är helt magnifika!

Några av grannarna har emellertid nu fått kalla fötter och oroar sig för eventuell menlig inverkan (p g a jätterotsystemen) på husens dränering och att tomterna deras ligger i ständig skugga. Man kan absolut ha viss förståelse för detta och det skall bli spännande att se, vad stadens parkförvaltning tänker sig för åtgärd. Hamling låter som ett väl sent påkommet alternativ?

Ekopark

Kanske inte så pretentiöst som en stor ekopark - utan snarare en typ av eko-ö. Det är vad jag tänkt föreslå för stadens beslutsfattare. Det finns ett lämpligt område alldeles här i närheten som borde kunna utvidgas till ett något mer sammanhängande och variationsrikt naturområde; och till och med underlätta/berika stadsplaneringen - snarare än att försvåra den. För att få lite draghjälp med idéer och motivation i en skrivelse till kommunen mejlade jag härom veckan en förfrågan till ekologiska institutionen vid LU. Tyvärr har reaktionen därifrån hittills uteblivit, vilket ju kan tolkas på flera sätt, men lite "insomnat/oengagerat" tycker jag, det verkar.  
Nedan finns ett exempel på en fin ekopark, som vi nyligen besökte. Dit återvänder man gärna för att vandra runt och njuta av frisk luft och mycken naturupplevelse.

Ombergs ekopark omfattar ett jätteområde intill Vätterns östra strand. Det är naturligtvis inte alls den storleksordningen som jag avser med området här intill!

I Lund tar man ställning?

Jovars - fast mest utomhus; som det verkar.
Innanför rådhusets väggar rör nog inte aktiviteterna upp särskilt mycket damm, men utanför är det full rulle på ställningarna. Yttertaket skall bytas ut. (Herrarna i bildfronten representerar en mobil cykelverkstad; reparatör, kund med punka och förbluffade åskådare.)

Den blivande entrén till Domkyrkoforum är helt belamrad med byggställningar just nu. Även här är det takarbete på gång.

Ställningsbyggarfirmorna har bråda dagar!

RSS 2.0