Djurlivet i Lund

Igår var det doktorspromovering - och då fick även grodorna i universitetsfontänen lite extra uppmärksamhet; prydligt knutna halsdukar i olika färger.
 

Som vanligt avlossades en massa kanonskott utanför domkyrkan, men det tycks inte ha berört änderna i Botan särskilt mycket. Där var det lugnt och fridfullt kring dammen. (Trevliga försöksdjur - förresten.)
 

Även ällingarna verkade trivas.


 


Kite surfing

Onekligen ett förunderligt skådespel att se ett femtontal kite-surfare i samtidig full aktion ute på havet - som idag utanför Habo Ljung. Hur kan det komma sig, att de kan få full dragkraft från seglen vid färd såväl norrut som söderut - med ren västlig pålandsvind?

Mina bristande kunskaper i aerodynamik till trots - vill jag ändå tro, att det går till ungefär så här. Surfaren drar upp seglet i medvind (i detta fallet mot öster). När seglet sålunda kommit upp en bit ovan vattenytan kan surfaren styra det att vända sin profil antingen lite norrut eller lite söderut. Så fort detta sker börjar vinden passera på ömse sidor om den starkt buktiga segelytan. På den konvexa sidan skapas ett undertryck (sugande dragkraft) på grund av att luften där får en längre väg att gå (luften "tunnas ut") än på den konkava sidan. Sammantaget betyder detta, att när surfaren manövrerar seglet (buktiga sidan) söderut, får han dragning söderut - och när han gör tvärs om, bär det av norrut. Är det verkligen så "enkelt"?

Nu har alla kommit?

För snart två veckor sedan hördes göken alldeles intill trädgården och i söndags var två näktergalar i full gång med skönsång ute i Kungsmarken (bilderna hämtade från nätet):
 
Det var väl de sista hemvändarna för säsongen - eller väntar vi på fler fågelarter?

24/5 eller 24/12?

Ja man kan ju verkligen undra - en sådan här eftermiddag. Ett av de mest intensiva hageloväder med åska jag någonsin upplevt drog under några minuter fram över delar av Lund för en kort stund sedan. Allt blev vitt - som mitt i vintern; haglen var centimeterstora! Vid sådana tillfällen kan både människor och djur undra över vad som är å färde.


I trädgården fick rabarberna sina blad perforerade och stjälkarna trycktes mot marken (det blir till att fixa en rabarberpaj per omgående). Men tomatplantorna klarade sig fint inne i den portabla drivbänken.

 


Förberedande preparering

Två limpor av ljust bröd från Reimans bageri i Tomelilla tärnade i 15 x 15 x15 mm stora kuber fördelade i fyra lika stora högar. Här är en av högarnas brödbitar utspridda över en yta av gammal lakansväv - i väntan på nästa processteg; infärgning med karamellfärg.


Infärgningsmomentet (enligt Bodils patenterade spraymetod) resulterade i tre färgade (och en ofärgad) brödsamlingar - här utbredda för soltorkning. En skata som följt hela arbetet verkade väldigt ivrig att få provsmaka resultatet - och jag tror, att hon/han snodde åt sig en grön bit i ett obevakat ögonblick. 

Fortsättning följer.


Projektarbete

Ekologikursen är inne i ett slutskede och nu återstår att utföra och dokumentera en relevant vetenskaplig fältövning. Till en början tror jag, att bland annat detta kommer att behövas.

Fortsättning följer.

Försommarblomster

Regnet behövdes! Nu kvicknar växterna till igen - såsom
penséer och smörbollar,
   
backsippor och löjtnantshjärtan.
 
Undrar hur blommorna ser ut i Uganda? Dit Johan är på väg om några timmar - lycklig resa!


Bråda dagar

Utanför domkyrkan är det full rulle på gubbarna och gummorna som sliter med den ändrade planlösningen där. Allt måste vara färdigt till årets doktorspromovering och det är ju inte långt dit! Det kommer att bli ett väldigt fint och stilrent entréplan till kyrkan. Jag gillar det redan.


Den här typen av hantverk hade jag gärna velat deltaga i!


Och så blommar de flyttade syrenbuskarna fint på den nya platsen (bakom traktorn).

 


Hydrokronometer

Härförleden fick jag i uppdrag av Berit att förklara, hur en dylik tingest fungerar - rent tekniskt. Men även om min första uppgift på dåvarande LM Ericsson i Stockholm som nybakad civilingenjör - för vid pass 45 år sedan - var att konstruera en superstabil "klocka" för styrning av dåtidens telefonisystem, går jag bet på detta delikata spörsmål. Så här ser den gamla skapelsen ut (Berits bilder).
 
Jag får helt enkelt lita till er läsares förmåga att här på bloggen publicera förslag till sannolik teknisk lösning. Gör gärna som Berit och Lars-Gösta; åk till Rom och njut av underverket på plats, men glöm då för allt i världen inte att - i ett obevakat ögonblick - öppna upp chassiet och kolla hur "klockan" ser ut inuti. (Kan vara bra att ha med sig lite verktyg och ett par långskaftade gummistövlar.)

Inne hela dagen!

En sanning med viss modifikation - och helt självförvållad. Imorgon är det nämligen tentamensdags för ekologikursen. Som i gamla tider - d v s i mitt fall för mer än 45 år sedan; ett intensivt pluggande dagarna innan. Men det är kul på sitt sätt. Knut håller mig sällskap (sovande) inomhus och under studieavbrotten utomhus har man inte kunnat låta bli att sniffa på grannens syrenblommor

och språka lite med ena ekorrungen.


Fredagen den 13:e!

Hoppas det är en turdag för nu är årets tomatplantor utplacerade på friland; nåja - de står vindskyddade under den mobila drivbänken.

10 väldigt kraftfulla och fina plantor; stort tack - Hans!
Locket är nerfält, men de långa stagningspinnarna kan ändå sticka upp; d v s man behöver inte byta till längre pinnar allteftersom plantorna växer till fullhöjd.

 


I vetenskapligt syfte; resultat

Avsikten med mitt experiment var, att visa det som min morfar lärde mig för jättemånga år sedan - nämligen: Bland våra fyra vanligaste kultursädesslag (korn, havre, råg och vete) är havre det enda vars späda plantor skruvar sig i en motsolsspiral, medan de tre övriga vrider sig i motsatt riktning (medsols). Här syns de båda krukorna igen ett par veckor efter sådden.

Att kornkrukan är tom beror på, att leveransen av kornkärnor hittills uteblivit. Det gör dock ingenting, eftersom var och en lätt hittar en korn-, vete- eller rågåker i dessa dagar att kolla på. Havreåkrar är betydligt sällsyntare. Bilden nedan - tagen rakt uppifrån - visar motsolsspiralen ganska tydligt.

Nu avser jag att ta med havrekrukan till ekologiska institutionen och visa resultatet för min kursledare - som sade sig aldrig ha hört talas om detta. Helst hade jag velat få en "vetenskaplig" förklaring till det hela. För en amatör tycks medursvridningen vara den mest naturliga (åtminstone på norra halvklotet); att följa solens rörelse under dygnet.

Lundaloppet 2011

Loppet igår över 10 kilometer i Lunds centrala delar var som vanligt lite ansträngande men väldigt trevligt. Vädret var perfekt; ganska mycket skugga varven runt och lite vindpustar av och till. Här är några av de förväntansfulla samlade för start (totalt var det cirka 4000 töser och pågar).

Efter 7 kilometer - här i uppförsbackarna bakom Botan - var man ganska mör i benen


och efter målgången och den nyss avverkade milen var det skönt att pusta ut lite och gå ner i varv. Det bjöds på vatten och bananer (tyvärr lite för gröna), men det fanns också kaffe, te och småkakor - och det var inte dumt.

Min sluttid var inget att skryta med, den håller jag för mig själv.


Vitsvansekorre

Här är en bild på den vitsvansade ekorrungen.

Han/hon är hittills den enda av ungarna som vågat lämna födelseträdet för att undersöka ett grannträd.

Hällkar

Dagens exkursionsresa till klipporna vid Kullens fyr var den sista med ekologikursen för min del. Dagens uppgift var aqvatisk; nämligen att undersöka fauna och flora i större och mindre - av klippskrevorna instängda - vattensamlingar. Vattentemperatur, syre- och salthalt skulle också kontrolleras och registreras. De kar som ligger en bit ifrån havskanten (och här på platsen - också högre än havsytan) innehåller i stort sett bara sötvatten (regnvatten), medan karen nära havet får påfyllning av havsvatten av och till (vid högvattenstånd eller vid hög sjögång) och blir därmed betydligt saltare - med annan flora och fauna. Här en topografibild mot söder


ett havsnära större hällkar


och ett mindre hällkar; 40 meter bort från och 5 meter över havet.

Imorgon är det deltagande i Lundaloppet för min del; tack och lov inga benbrott eller fotvrickningar till följd av dagens vandring över alla vassa klippblock och djupa skrevor.


  


Ännu en art

Hur många djurarter som hittills besökt vår trädgård är svårt att uppskatta. Men idag - efter ett antal års bortavaro - återkom så en nyfiken hare på ett kortare besök. Det är något visst med harar; fast ibland tycker jag, att de beter sig som riktiga "stollar". Dock inte den här - det är samma hare på båda bilderna, men man skulle ju kunna tro, att vänsterbilden visar ett helt annat djur (eftersom öronen är nerfällda).
 
Av högerbilden förstår man, att det kan vara dags med lite fönsterputning. (Tror också att persiennen kom lite ivägen för kameralinsen.)

 


Familjen Carabidae

Vår tredje ekologiexkursion gick till en glesskogslokal - med ganska många ruttna stubbar och stammar i en relativt fuktig jordmån med mycket grönt - strax sydväst om Vombsjön.

Uppgiften var att samla in ett antal jordlöpare av olika storlek; här är några exemplar av de större arterna (döda efter spritläggning och avtorkning).


Individernas storleksvariation (mikroscopmätningsfärdigheter och skjutmåttshantering sattes på prov) möjliggör - om den är tillräckligt stor - att stora och små baggar kan samexistera inom ett och samma område, eftersom de livnär sig på olika stora byten (ytterligare ett exempel på nischseparation). Det bör påpekas, att det även finns växtätare bland carabiderna.


Konstiga starar?

Nej det gick inte i år heller att få någon starfamilj som inneboende i trädgården. Tråkigt kan man tycka - med tanke på att dubbla holkar blivit uppsatta tidigt - med baktanken, att detta skulle bli ett oemotståndligt boendeerbjudande för två hugade starfamiljer. Men alternativet är sannerligen inte fy skam! Idag visade sig 4 pigga ekorrungar runt ena holken. De såg ut att trivas väldigt bra i solskenet.

På bilden syns bara tre ungar, men den fjärde - som har en fin vit svanstipp - gömmer sig bakom stammen. Och den får jag visa på bild vid ett annat tillfälle, för plötsligt försvann alla fyra ungarna in i holken. Knut hade sett min aktivitet med kameran och blivit nyfiken. Här är han på väg upp för en egen inspektion.

Kan avslöja att höjdrädde Knut inte vågade sig ända upp till "ekorrholken" ovanför; men intresserad var han.



 


RSS 2.0