Från sur till basisk naturtyp

Så kan man kortfattat beskriva dagens Skåneexkursion med grundkursen i ekologi.

Första anhalten var Långaröds mosse. Detta är en väldigt näringsfattig och sur (pH < 4) naturtyp med en vattenfylld hålighet delvis täckt av ett lager vitmossa/torv; ett gungfly som följer vattenytans rörelser i vertikalled men som är tillräckligt "stabilt" för att vandra runt på. 


Intill mossen i Långaröd finns denna bokskog med likaledes näringsfattig och sur marktyp. Här sker nerbrytningen av det organiska materialet (boklöven) väldigt långsamt, här är också - på grund av kalkbristen - för surt för daggmaskarna att existera, så marken är täckt av ett typiskt tjockt lager "förna".


Det öppna kulliga landskapet vid Brösarp - här Brösarps norra backar - är något som kan liknas vid en sandgräshed/torräng huvudsakligen bestående av sandjord i botten. Här växer mycket ljung och flera olika typer av en (pH runt 5).


Byn Hörjel storskiftades under 1800-talets första hälft varvid 2 av byns totalt 3 gårdar flyttades ut från den gamla gamla byvägen. Fastigheten heter numera rätt och slätt Hörjelgården och tillhör Naturvårdsverket, där bland andra intressenter Lunds Universitet är inblandade i att rättställa och bevara 1700-talets bondelandskap. Framför husen syns en så kallad översilningsäng; ett konstlat sätt att låta lite bäckvatten flöda över marken och på så sätt gödsla densamma med lite näring. Marktypen är äng i ekologisk mening; med pH strax över 5.


Exkursionens sista anhalt var Örup; en mosse och en skog. Detta är det väldigt kalk- och näringsrika "extremrikkärret" där (pH > 6). Här trivs brunmossan. Mellan grästuvorna är det förrädiskt djupa vattenhål; så bara de av exkursionsdeltagarna som hade långa stövlar vandrade ut - övriga rekommenderades att stanna på säker mark.


Intill kärret ligger Örups almskog med sin näringsrika och starkt basiska kalkrika jord (pH > 6). På 1950-talet föll många av de ståtliga almarna för stormens härjningar och därefter har ju träden där gått samma öde till mötes som de flesta andra almar i vår del av Europa. Den näringsrika jorden gör här att nedbrytningen av organiskt material går fort - här är gott om maskar - och förnalagret är nästan obefintligt.


Toddydagen

Igår var det medicinstudenternas tur att visa sig på stan. Det gör man ju traditionsenligt genom sina toddygubbar och -gummor som maskerade och skyddsklädda vandrar runt i stadens centrum och säljer Toddybladet. De är då fullt lovliga offer för ärtrörsbeskjutning. Det hela var väldigt lamt i år och någon större försäljningssuccé rönte nog inte årets upplaga av tidningen. Men den svansförsedda räven kom dock ut från AF som alla tidigare toddydagar. Han upphanns dock snabbt av en liten kille på universitetsplatsen och blev i samma moment berövad sin svans, varpå jägaren fick rida kungahäst på bytet/räven. Detta har jag ingen bild på, däremot ville Knut visa sin fina svans, där den lojt hänger ner från en fönsterbänk.

Kattloppa?

Blotta misstanken på ett sådant kryp gjorde, att Knuts blå favoritfilt åkte rakt in i tvättmaskinen. Och tur var det ju då, att ytterligare ett "vårbevis" redan plockats fram ur gömmorna.

Filten fick bli årets premiärpersedel att hänga utomhus på torkvindan i morgonsolskenet. Men inte nog med det; Knut fick också genomgå sedvanlig "kemisk" behandling med ett par droppar loppmedel applicerade i hals/ryggpälsen - högt upp där han inte kommer åt att slicka. Men Knut är luttrad vid det här laget - och finner sig tillrätta i detta utan särskilda protester. Nu sover han lugnt middag inomhus i filten igen.

Soldyrkande

är ingen ovanlig syssla i dessa dagar (trots det envisa blåsandet). Under stretchpasset efter dagens löprunda kände jag mig plötsligt iakttagen - och det var vår gamla bekanting ekorren som hittat en godsak att smaska på i solgasset (dock ingen glass - Johan).

Blåsandet för ändå det goda med sig, att upptorkningen i marken går snabbt nu - och då kan det vara lämpligt att vårräfsa gräsmattan en första gång. På ekologikursen idag berättade "fröken", att mossor inte har några rötter. Och så är det säkert; fast gudarna skall veta, att det är rejält jobbigt ändå att kratta bort dem; på något underligt sätt klamrar de sig fast vid markytan (ellen den önskade vegetationen/gräset).  

Kungshuset, f d Med-kem-huset och nu ...

Ekologihuset - långt ute på Sölvegatan.

Om det skall fortsätta så här, blir väl nästa kurslokal för min del någonstans ute på åkrarna mot Odarslövshållet? (Fast där skall ju ESS byggas.) Idag har det varit upprop här för grundkursen i ekologi (15 hp). De 85 (!) kursdeltagarna fick också avnjuta en introduktionsföreläsning i ämnet - en presentation som gjordes av kursledaren själv; Eva Waldermarson. Redan om några dagar blir det en exkursionsutflykt till Österlen, som jag ser fram emot, eftersom vi också kommer att besöka gamla hemtrakter invid Fyledalen.

Alrunan 2011-03-19

En vecka har gått sedan förra bilden - och så värst mycket mer har inte hänt beträffande plantans utveckling. Frostnätterna har säkert bidragit därvidlag. Men nu kom också skylten som informerar om växtens namn med i bild.

SOLANACEAE
MANDRAGORA OFFICINARUM
ALRUNA
N Italien, NV Balkan

28 x 15/8 x 11/2

Denna kryptiska sifferkombination är ingenting annat än dimensionerna i tum på däcken till min gamla Skeppshultare. Men tum är ju sedan länge förlegat - och nu skall ju allting anges i mm. (Det går inte ens att köpa 3-tumsspik längre; bodknodden brukar se ut som en fågelholk, om man kommer dragandes med en sådan beställning.) Alltnog - en koll på "nätet" angav att mm-motsvarigheten skulle vara 40-622.
Vad jag inte observerade var, att det fanns ett alternativ: 40-635. Och naturligtvis visade det sig omöjligt att kränga 622-versionen på fälgen. Så det blev till att ta sig till stan igen med samma däck runt huvudet, som jag bara dagen förut hade kommit cyklandes med på "spåret" i motsatt riktning. Man kan nog bli betraktad som tokig för mindre!

Omplacering

Den här gången gäller det de gamla syrenbuskarna mellan domkyrkan och bokhandeln Arken. De har stått där "alltid" enligt samstämminga vittnesbörd från flera infödda Lundabor. Men nu har de grävts upp och flyttats till en ny växtplats några meter norrut. Samtidigt har buskarna beskurits och därmed vitaliserats, får man hoppas. Det ser bra ut i varje fall; inga klåpare som varit framme enligt min bedömning. Det utlovas nyplantering/utsättning av fler tidiga vårblommor också, det kommer att bli väldigt fint!
Här stod syrenerna förut; hade hunnit bli lite risiga men tidigt rikblommande.

Och här är de nu omplanterade på nya platsen. Man hoppas på bra trivsel och tillväxt!


Alrunan 2011-03-12

Ytterligare ett inlägg vars rubrik innehåller stavelsen "al". Båda begreppen är ju i taxonomisk mening artnamn, fast på organismer tillhöriga olika riken. Alrunan är en mytomspunnen växt som jag berättat om förut här på bloggen, men var då lite sent ute med att fånga bilder av dess intensivaste växtperiod; den börjar tidigt på våren. I år skall jag försöka följa dess utveckling på ett bättre sätt. Plantan finns i Botan - och idag hade den precis brutit igenon jordskorpan.

August Strindberg lär regelbundet - under sin Lundatid - ha studerat alrunan på plats; just den här plantan! Alrunan lär kunna bli väldigt gammal; sök gärna mer information om dess egenheter och hemligheter på nätet.

Alpacka?


Kan någon av läsarna bekräfta om namnet på denna djurart är alpacka? De syns ofta beta i en liten hage alldeles intill Övedsklosters slottsområde. SDS hade ett reportage därifrån för ett drygt år sedan, men jag är osäker på namnet nu. Om ni vill åka dit och kolla själva; ta då gärna också en titt på de fantastiskt vällagda och fina stengärdesgårdarna som finns ihop med flera av de gamla alléerna på ägorna där.

Energi

Nästa fysikaliska enhet att spåna kring här på bloggen blir energi. Även denna storhet känner vår "kropp" av på ett högst påtagligt sätt (utan mätinstrument); både vad avser den energi som vi för stunden känner inombords och den energi som vi behöver öda på ett föreliggande externt arbete. I min favoritveckotidning (ni vet vilken) besvarar man just nu frågan, om vad som är mest energirikt; en dynamitladdning eller en fastlagsbulle?

Det man konkluderar är, att sprängämnet dynamit innehåller 8 MJ (mega joule) per kilogram laddning, medan semlan har dubbelt så hög energitäthet: 17 MJ/kg! Att detta verkar fullständigt osannolikt beror ju på, att man är van att betrakta energiomvandlingen som sådan. Energifrigöringen i en exploderande dynamitladdning sker ju på någon tusendels sekund, medan semlans megajoule tar åtskilliga timmar på sig för att omvandlas till kroppsenergi. (Observera att bullarna på bilden är från i fjol - och vid det här laget nog inte innehåller mer "krut" än simpel dynamit.) 

"Rätt" svar

Bilden ihop med yrkesfrågan härom dagen föreställde en didgeridoo; ett blåsinstrument som är (såvitt jag vet) helt förknippat med Australiens urbefolkning - aboriginerna. Här är en annan vy av samma instrument.

Munstycket består av bivax och hela instrumentet är smyckat med vackra dekorationer. Utsmyckningen kan variera väldigt mycket liksom formen och storleken på de olika varianterna av instrumentet, men gemensamt för alla är den utsträckta rörformen, som vid spelandet utgör en akustiskt resonerande kavitets-FÖRLÄNGNING; kompletterande blåsarens egna audioorgan. Yrket - jag hade i åtanke - var alltså: DIDGERIDOOSPELARE.  

I förlängningen ...

Detta är ingen travesti på kända bibelord, utan snarare en rubriktext som skulle kunna sammankopplas med dagens tema_yrke-fråga. Yrke och yrke - förresten - för ett fåtal kanske så är fallet, men vanligare är nog att utövandet sker som hobby eller spexande. Här är "verktyget" i en bildillustration,

men vilket är "yrket" och vari ligger relevansen med rubrikordet?

Tryck

Men idag är det väl onsdag; med ett nytt nummer av NyT? Jodå - tidningen har kommit och den är redan genomskummad. Bland dagens utbud fanns en armstärkande hantel med inbyggd väckarklocka. För att stänga av väckaren krävs: "30 armböjningar via biceptcurl"! Vidare presenterades också en radiolyssningsmöjlighet i duschutrymmet; man monterar bara denna specialradio (med inbyggd vattenturbin - drivande en elgenerator för radions strömförsörjning) i duschblandarens utlopp. Efter passagen genom radioturbinen är vattenstrålen redo att möta din kropp som vanligt. 
Men nu var det ju inte om ny teknik som dagens inlägg skulle handla - utan om tryck. Egentligen behövs inga instrument alls för att registrera tryck - i dess olika former. Människans (och djurens) inbyggda receptorer och kognitiva förmåga räcker gott och väl för detta. Man kan till exempel tydligt känna av, att dagens lufttryck är högt. Och vill man ha detta bekräftat, är det bara att kolla väderpresentationen i en dagstidning eller ta en titt på sin egen barometer - om man nu har en sådan. Hemma finns det 3 stycken; varav 2 är av den konventionella typen och den tredje lite mer "specifik":

En enkel glasflaska med öppen pip som fylls på med vatten och "kalibreras" vid normaltrycket 1 atm (760 mm kvicksilverpelare) så, att vätskenivåerna vid A och B är lika. Bilden avslöjar dagens högtryck genom att nivån vid A har pressats upp av trycket utanför flaskan; representerad av B-nivån. "Instrumentet" har ingen absolut gradering, men vid riktigt låga luftryck tenderar nivån vid B att närma sig pipens öppning - och då är det "bööst" ute.
   

Vår!

Nu är det vår - i vart fall enligt almanackan. Jag föredrar, att hålla mig till den tolkningen. Att gå på den meteorologiska definitionen - med en dygnsmedeltemperatur stadigvarande över ett gränsvärde under ett antal dagar i direkt följd - känns inte vidare distinkt; med de bakslag som lätt blir följden. Nej - f o m idag är det vår! Skidorna har förpassats till förrådet igen och utegranen har gjort sitt för säsongen och har just blivit nermonterad.
  


RSS 2.0