En tam fjäril?

Detta är historian om en fjäril som för en vecka sedan hittades platt liggande utomhus. Den hade slagits till marken av en kraftig regnskur och var till synes helt livlös. Men död var den uppenbarligen inte, för Bodil lyckades få den att sätta sig fast på ett finger och därefter fick den följa med in och placerades på en papperstuss indränkt i lite honungsvatten. Efterhand har man kunnat se, hur den rört sig mer och mer - svaga benrörelser och små vaggande kroppsrörelser fortfarande med helt ihopslagna vingar; som på bilden nedan där den tillfälligt flyttats till en av köksblommorna.

Här började den plötsligt också breda ut sina vingar kortvarigt ett par gånger - vilket jag tyvärr missade med kameran. Men så idag kom en ny chans att se detta, när den var åter i sin "boskål" - och då åkte kameran fram illa kvickt (därav den suddiga bilden).

Nu kan var och en se, att det är ett påfågelöga; en tapper kämpe som tydligen fortfarande efter en hel vecka vägrar ge upp sin kamp för tillvaron. Hittills har den inte gjort några försök att flyga - och om och när den visar sådana tendenser, skall den naturligtvis återbördas till blommorna och de många artfränderna där ute.   

Hoppas detta funkar

Fick rådet i färgaffären att bygga upp den "brydsamma" cirkulära profilen i ena formdelen med hjälp av ett specialspackel. En sådan uppbyggnad medför ju ett hålrum i den gjutna detaljen - och inte bara där minsann; det blev ett rejält hål i börsen också!
  
Efter att ha spacklat på ett första lager känns det hoppfullt att så småningom få till hela vallen runt om - med jiggbrädan som roterbar profilmall.

Imorgon blir det dags för lager 2 - o s v.

Drygt 3 månader

är det mellan dessa två bilder (tidig april respektive sen juli).
 
Kan inte garantera att bilderna visar samma individ; däremot är det med största sannolikhet gräsandungar ur samma kull - från stora dammen i Botan. Det är förunderligt mycket som hinner förändras på så kort tid i ett fågelliv. Fötterna har till och med bytt färg!

Formen tar form

De fyra formdelarna är nu snart helt färdiga.

Men en hel del jobb återstår innan det är dags för gjutning; utfyllning respektive avfilning/putsning här och var för att undvika skarpa hörn och kanter - och inte minst att få till den där besvärliga profilen. Den knuten är inte löst! Att vissa av formarna är delade (och ihoplappade med skruvförband) är för att medge enklare demontering av desamma, när väl gjutningen har härdat. 

Gipserfarenhet?

Och då menar jag inte den som kommer sig av brutna armar eller ben. Som bekant pågår det ju gjutformstillverkning - och inte nog med att det måste tänkas inverst då; skiten måste ju realiseras också. Håligheter förutsätter uppfyllnad med "material". Men vilket material är lämpligast om formen är relativt komplex?
 
Bilden visar en halvfärdig formdel där en cirkulär uppbyggnad (med profil som en djup tallrik) måste till. Spillbitar av plywood är redan fastlimmade för att ge en grund, men ovanpå måste bredas ett formbart lager av någon lämplig goja som stelnar lagom fort utan att flyta ut. Någon har rått mig att prova med gips; är det en bra lösning - eller finns det bättre förslag?

Mycket regnande

Och det borde vi vara mer glada än ledsna för; det fyller på vårt livsviktiga förråd av grundvatten samt möjliggör böjning av masonitskivor till rör med liten radie. Tack vare att vallgraven närmar sig breddfyllnad, finns det nu möjlighet att böjforma väldigt stora sjok av masonite - om man råkar ha det behovet. Proceduren är: blötläggning, formning och fixering.
 
Att det sedan tar en evighet innan allt är torrt igen, får man ha överseende med.

Jag visste det!

Att dela en rundstav på längden i två lika halvrunda stavar är inte lätt; hittills har det gått åt skogen. Har ni någon bra idé? Annars har tillsågningen av övriga formdetaljer gått bra. En sticksågsjigg - med sågen sittande fast (upp och nervänd) och råämnet för bearbetning möjligt att rotera kring en centrumbult - visade sig fungera bra.
  
Det blev en massa runda bitar i olika dimensioner - så nu går det rejält runt i huvudet också. Dock inte värre än att montaget av första formdetaljen kunde påbörjas.
 
Går det redan nu att se, vad det hela skall mynna ut i för slutprodukt? Fortsättning följer.

Skoghejdan

Johan föreslog körsbärsplockningsutfärd idag; så vi åkte till:

Detta är en uråldrig allmänning inom Nyvångs skogsområde i kanten av Fyledalen. Den öppna ängsmarken betas fortfarande av kor och hästar från gårdarna runt omkring. Före laga skiftet 1864 - och även åtskilliga år därefter - hade några av byns ynglingar sommarjobb som "hörar" där. Hören (herden) hade till uppgift att dagligen kontrollera betesdjurens tillstånd samt att rapportera eventuella händelser (sjukdom, kalvning/fölning, försvinnande o s v) till respektive djurägare. Här fanns också en av Nordens mest magnifika bokar - Nyvångs drottning - som föll för en storm för cirka 50 år sedan. Inom området har det alltid funnits gott om körsbärsträd; så även idag - och vi fick på kort tid ihop tillräckligt med mogna och delikata bär för ett rejält saftkok (troligen på gång just nu i Johans kök). Men det första vi fick syn på innanför stängslet var inte körsbären - utan denna lilla krabat.

Det finns gott om vildsvin inom området, men just den här kultingen liknar inte riktigt en "vanlig" vildsvinsunge? Och den är definitivt ingen individ ur tamgrissläktet! Den var hursom helst väldigt trevlig men försvann in bland buskagen, när den väl blev varse oss.


Dyrgripar

Nej några musungar var det inte på bilden i förra inlägget, men väl några andra klimpar - värda sin vikt i guld.

Utsädet (10 ynka moderpotatisar; "sättesor") kostade 50 SEK! I ena vågskålen får man väl lägga odlingsglädjen och smaken också för att ekonomiekvationen skall gå ihop.
Men för den som faktiskt sett en kull alldeles nyfödda musungar var bilden slående lik; möjligen med undantag av att de små öronantydningarna saknades (på potatisarna).

Musungar

Numera är det inte var dag man får syn på ett musbo med nyfödda ungar. Annat var det för länge sedan hemma på gården. Då kunde man ofta stöta på sådana på halmlogen. Nakna, skära, blinda och ihopkurade med ben och svansar inunder kropparna för att hålla värmen; öronen knappt synliga.

Vilken överraskning att stöta på detta i stan' nu!

Bodils sten

Ja nu står den där redan - skylten invid Bodils sten.

Installationen blev högtidlig (efter viss klättringsmöda) i det fina och soliga vädret (inget regn där minsann - som i Skåne idag). Skylt, impregnerad träpåle, skruvar, skruvmejsel och slägga (modell större) medbringades alla de 60 milen (OK - inberäknat omvägen över Mariestad) till minnesplatsen.  

Huvudbry

Det är inte omöjligt att nästa "projekt" blir ett typiskt "tagit_sig_vatten_över_huvudet"-projekt. Oddsen för att lyckas med tillverkningen av själva gjutformen till nästa betongalster är långt ifrån 100%. Men skam den som ger sig; konstruktionsritandet är i full gång.

Faktum är, att det hela har med vatten att göra.

137 stycken

Så många bilar fanns det i godispåsen - och färgfördelningen var enligt bilden.

Kommer osökt att tänka på de färgade brödbitarna och ankorna i Ystad; bilhögarna borde kunna bli till ett försök med "ideal free distribution" bland godisätare. (Vinsten har skänkts till allmänna lördagsgodisfonden.)

Påhittigt

I en ganska nyligen omändrad del av Botan kan man nu kolla på lite olika växter i ett ovanligare perspektiv. Planteringarna är gjorda på en uppbyggd jordkulle - men som åskådare kan man promenera i en serpentinränna i ursprunglig marknivå. Hela växten kommer därmed inom bekvämt synhåll. En finess är de "bänkar" att sitta på, som automatiskt skjuts ut, om man laddar i en peng i automaten; 1 krona per halvtimme. Sedan dras bänken in igen - och då måste man dessförinnan ha lyft på rumpan, om man inte vill ha spågor i densamma.

Liljorna blomma(r)

Allt är sig likt igen; nu har vi åter vanlig ström i ledningarna - klockorna går rätt och rakapparaten surrar i rätt tonläge. I trädgården avlöser blomningarna varandra.

Ibland går tiden fort

För fort  till och med; ibland - som just nu då vi får ström ifrån ett mobilt dieselmotordrivet elverk som står tryggt brummande i kvarteret. Vissa av klockorna och alla ljustimers (de som drivs av elnätet) har skenat iväg en halvtimme för mycket det senaste dygnet. På mikrovågsugnen visade klockan 8:01 då rätt tid faktiskt var 7:30.

Extra förvillande var det, att vår batteridrivna köksklocka samtidigt råkade ha ett svagt batteri - den var tokig på "andra hållet". Förklaringen till "för-tiden" ligger i att elverksmotorn går aningen för fort (gaspådraget - med sin interna reglerloop - är lite för stort; dess börvärde). Därmed blir växelströmmens frekvens för hög - och det är ju exaktheten i den frekvensen som bestämmer, hur "rätt" en nätklocka kommer att gå. För strömförsörjningen i övrigt (till alla glödlampor, datorer, motorer o s v i hemmet) är det viktigt att inte bara nätfrekvensen hålles korrekt (50 Hz - perioder per sekund) utan att även elnätets spänning är korrekt (220 Volt - med godtagbart toleransområde). Den senare noggrannheten åstadkommes i en dylik generator genom en reglerslinga som styr generatormagnetiseringen mot ett korrekt börvärde för utspänningen. Observera att det inte går att blanda in varvtalet i detta; för då skulle frekvensen inte kunna hållas stabil, när nätbelastningen varierar. Ökad last (fler tända glödlampor eller fler spisar igång e t c) skulle i så fall ha behövt innebära att generatormotorn behövt snurra snabbare. Ledsen om förklaringen blev lite för reglerteoretisk, men jag kunde inte låta bli. 

Ett händelserikt dygn

Lördagen den 2:a juli bjöd på en hel del både vanliga och ovanliga händelser i Lund. För vår del började det med en sedvanlig promenad och fika i Botaniska trädgården; lugnt och fridfullt men tryckande varmt.

En koll av nybygget invid saluhallen visade, att veckans takbrand där (isolermaterial som brunnit med stark rökutvecklin) inte lämnat några synliga spår - sett från markplanet.

TV-tittandet - VM-fotbollsmatchen mellan Sverige och Nordkorea - avbröts abrupt efter en halvtimme med svart bildruta och likaledes strömlöshet i hela huset och hela vår del av Mårtens Fälad för den delen. Någon av grannarna hade hört en smäll precis innan - och Lunds Energi bekräftade sedan, att det varit en explosion i en elcentral alldeles intill. Det blev det hittills längsta strömavbrott (5½ timme) som jag upplevt under alla mina år i Lund; man är ju väldigt bortskämd med säkra elleveranser här i stan'. Felet var inte så enkelt att laga i det oväder som mycket tydligt var i annalkande - den provisoriska lösningen blev att koppla in ett mobilt dieseldrivet elkraftaggregat som fortfarande nu på söndagsförmiddagen står för områdets hela strömförsörjning.

Att reparatörerna hindrades i sitt arbete förstår man lätt eftersom ett kraftigt åskväder med rejäla skyfall (50 mm regn på 20 timmar) drog fram över området samtidigt. Något som direkt märktes i vår vallgrav.



"Sveriges mest köpta bil"

Nattens regn har gjort väldig nytta för all växtlighet, men eftersom det fortfarande faller några droppar från himlen; varför inte stanna inne en stund till och redan nu plocka fram en bilpåse ur godisgömmorna (det är ju ändå lördag). Passa dock först på att räkna/uppskatta hur många av dessa Bugattilika bilar som ryms i en oöppnad påse.

Med tanke på min vana att belöna rätt svar med "relevanta" vinster är det förståeligt, varför ingen besvarade min fråga nyligen om gammal rostig skruv och mutter. Men den här gången borde det väl vara mer lockande? :) Frågan lyder alltså: Hur många bilar (tolerans +/- 3 stycken) finns i påsen i bild?

RSS 2.0