Vuxenbygglekplats

För snart 1½ år sedan (091024) rev man på den här platsen anrika Gåsatoftens bygglekplats. Åtskilliga var de barn (plus ungdomar och vuxna) som dittills tillbringat många timmar där med bygglek och djuromsorg. Just för tillfället är nu området mera av en lekplats för vuxna - tycks det.

Här har marken förberetts - avvägts, VA-planerats  och försetts med plintarrangemang - för utplacering och ihopmontering av prefabricerade husmoduler. Det är den intilliggande lekskolan som behöver utökas. Och det är väl verkligen helt OK; bara man nu inte bygger in mögelkänslighet igen - vilket ju var det officiella skälet till att gamla "Byggen" revs.                

800 mil

Det är vad dessa 4 par utslitna längdlöpningsskor tillsammans representerar.
Eftersom jag springer drygt 100 mil per år, förstår man, att nya dojor måste anskaffas vart annat år. Så den första frågan blir: vad gör man med alla gamla skor? Ett tag sparade jag uttjänta skor för att kliva runt på papptaken med, när det var dags att måla på ny tjära. Men det behövs i regel bara vart 5:e år, så det löser inte skoöverflödsfrågan. Och betänker man, att jag vid det här laget avverkat minst trekvarts varv runt jordklotet löpandes, får man en föreställning om storleken på högen av gamla pjuck. 
Men hur ter sig - i det här perspektivet - en jämförelse milkostnadsmässigt (däck kontra skosula) mellan bilåkning respektive framfart via apostlahästarna; vilket alternativ har den högsta milkostnaden? Säg att ett par hyggliga löparskor kostar 1000 SEK. Respektive "fordons" drivmedelskostnader, service, värdeminskning, skatt och försäkring etc lämnas helt utanför i denna jämförelse. (Motivera gärna svaret. Rätt svar belönas inte med uttjänta skor - så var inte rädda för att svara.)

Tillfälligt boende

Antar att ekorren bara har ett tredjehandskontrakt på denna lägenhet?
Den rättmätiga ägaren borde vara en starfamilj, men var den hållit hus de senaste åren, kan man ju undra. Ekorren lär hursomhelst få ta sitt pick och pack och dra vidare, när talgoxarna snart på nytt börjar intressera sig för häckning. Vilket fantastiskt solsken idag förresten!

"Stora" uppfinningar

Som så många andra praktiska prylar är även den moderna handhållna bärplockaren en helsvensk uppfinning från början. Jag har aldrig provat den själv, men skulle jag få för mig att någon gång plocka exempelvis lingon, blåbär eller hjortron i lite större skala, så visst tusan skulle jag nyttja en dylik tingest. Tyvärr blev den rättmätige uppfinnaren snuvad på patentet och inhöstade aldrig några pengar för sin geniala idé. I sin besvikelse lär han då ha skissat på en bautavariant - för att bräcka de samvetslösa inkräktarna.

(Bild ur: Svenska skrytboken)

Räkna duvorna

Nej - det är inte avsikten med denna bild.

Man kan lära sig mycket om djurbeteende bara av att ha en enkel utfodringsplats inom synhåll. Denna flock duvor tycker mycket om solrosfrön och det är intressant att studera, hur de grupperar sig kring matbordet efter någon slags hierarki/ordning. Sedan en duvhök gjort flera oanmälda attacker här den senaste tiden, har duvorna blivit än mer varska - och vågar bara vara på marken några få sekunder i taget. Med kanske så många som hundra uppmärksamma ögon upptäckes snabbt varje indikation på fara - varpå hela flocken genast lyfter. 

Torghandel

Trots de senaste dagarnas frost känns det ändå, att våren kanske inte är så långt borta. Man kan höra det på fåglarnas optimistiska läten och på, att ljuset så sakta håller på att återvända och förlänga dagarna. På Mårtenstorget i Lund blomstrar handeln; som här i ett av de mest gedigna grönsaksstånden. 

Denna bild får mig att tänka på en sannhistoria, som jag hörde i min barndom. Jag förstod nog inte riktigt tvetydigheten då, men senare har jag skrattat många gånger åt denna jordnära berättelse. Det hela utspelade sig en varm dag på Stortorget i Ystad, där torghandeln alltid har blomstrat. En av stadens förnäma societetsfruar var ute för att handla grönsaker till middagen och hon ställde sig framför ett av stånden och började språka med torgarmadamen där. Det var en varm och solig dag, varför många av grönsakerna var täckta av diverse tygstycken för att klara hettan. Strax hörde man så torgarmadamen ropa till sin medhjälpare/gubbe: "Frans lyft på skjortan och visa frun löken"!  
Vad som sedan utspelade sig, fick jag tyvärr aldrig veta :)

Periodiska systemet

är en tabell över grundämnenas ordning. Namnet tillhör kemins viktigaste begrepp och den motsvarande matrisen uppvisar ämnena i ett ortogonalt rutmönster med en inplacering i rader och kolumner efter atomnummer. Väte har atomnummer 1; d v s en väteatom har 1 proton i kärnan. Och här kommer en bild som faktiskt har viss anknytning till ämnet kemi.

Vad är det som syns i bildens front? Ta gärna fram er gamla kemibok och kolla vad som har atomnummer 11 respektive 17. Det bör vara en ledtråd.

Snart dags igen

Den 23:e mars börjar min nästa kurs. Det blir 15 hp orienterande ekologi - och en av kursböckerna är redan inköpt.

En jättefin bild av en isbjörnsunge hos sin mamma. Jag tänker nog påbörja genomläsningen i förväg för att ha lite framförhållning till de kommande föreläsningarna. Ekologiintresset har jag haft länge, men det fick en rejäl skjuts framåt av att följa Kajsas fina julkalender.

Tips i halkan

Kanske så dags att först nu komma med detta; nu har det ju töat så pass länge, att nästan all isgata har försvunnit. Men det kan ju bli halt och moddigt snart igen - och skall ni då ut och cykla, kanske detta kan vara ett bra surrogat för snökedjor eller dubbdäck?

En jädrans massa buntband (så många man önskar - och i olika färger) applicerade runt respektive hjul; kan det vara till något annat än falsk säkerhet och en massa besvär? Jag vet inte, men bara för att Ny Teknik har presenterat saken, behöver det hela ju inte vara bra. Ni får prova själva - jag avstår nog tills vidare. 

Life Science Village

Det skall bli ytterligare ett forskningscentrum i Lund - på Astra_Zeneca-tomten. Vad jag förstod av Sydsvenskan, kommer det att bli forskning inom ett antal naturvetenskapliga områden med tonvikt på den medicinska domänen - mycket glädjande. Det går säkert att knyta många duktiga krafter till en sådan satsning och man får verkligen hoppas, att verksamhetsklimatet inom och styrningen av hela komplexet blir bra. Astra Zeneca lämnar efter sig ett arealmässigt sett jättestort och rigoröst inhägnat område - så stort, att den lilla plätt som en gång i tiden disponerades av Draco söder om Tunavägen för länge sedan behövde förbindas med de nytillkomna fastigheterna norr därom via en inglasad gångbro. Och det är just här, som mina farhågor finns.

Ända sedan bron byggdes har mitt ingenjörsöga sagt mig, att den konstruktionen kommer att kollapsa - förr eller senare. Den ser alldeles för klen ut med det långa spannet! Faktum är, att det är ytterst sällan man sett någon passera därinne och de gånger så skett, har det bara varit enstaka personer i taget. Så mitt råd till de nya fastighetsvärdarna blir: gör om och förstärk hela konstruktionen - eller riv snarast hela rasket!  

Är detta den saknade Snuffe-Duffe?

I ett inlägg från 2009 - närmre bestämt 21:e augusti - presenterades en diger nallesamling. Av kommentarerna framgick dock att en av "huvudpersonerna" saknades i bild och det gick vid det tillfället inte att få någon klarhet i den individens öde. Men så idag har jag gjort ett fynd i en flyttkartong;

Är detta månne den saknade hunden Snuffe-Duffe? Inte konstigt att han behövde en stötta under hakan för att hålla upp huvudet mot fotografen; att ligga hoptryckt i en trång låda i flera år har konsekvenser. Men visst är han fin!

 


2011-01-13

Grattis på Knut-dagen!

Här sitter namnsdagsbarnet - likt apan i ett tidigare inlägg - och spanar ut genom fönstret. Att detta är en favoritplats går inte att ta miste på. Men om det beror på, att det finns ett värmande element alldeles under fönsterbrädan, eller det är utsikten som drar mest, vet nog bara Knut själv. Kanske har han upptäckt, att fasantuppen varit synlig igen i trädgården de senaste dagarna? Namnet Knut har han för övrigt fått efter en trevlig lantbrevbärare som var verksam i min hemby för länge sedan.

Hönan eller ägget först?

Som några av er vet, har jag läst lite kognitionsvetenskap vid Lunds Universitet den senaste tiden. Mycket kortfattat uttryckt är detta vetenskapen om hur hjärnan (hos människa och andra djur) hanterar/styr alla kroppens (från hjärnan sett) in- och utorgan - inklusive sig själv. Det är framför allt de funktionella aspekterna som avhandlas; och alltså inte de rent medicinska. Detta fantastiska organ som jag i ett tidigare inlägg lite självsvåldigt liknat vid ett gigantiskt dynamiskt återkopplat kombinatoriskt grindnät; med mycket stor inbyggd kapacitets- och funktionsredundans. Mycket av hjärnans kapabilitet (och individens karakteristika) är inprogrammerad (hårdkodad) från början. Likaså verkar förberedelse ha skapats (nervbanekopplingar uppsatta) - som sedermera favoriserar vissa typer av prägling och inlärning framför andra. D v s efter hand skiljer oss åt som individer i många olika avseenden; typ intressen, egenskaper och färdigheter. Om hjärnan i någon mån står vidöppen i livets tidigaste skeden för att ta emot, behandla och lära in en massa intryck från sinnesorganen (t ex talinlärningen hos oss människor), sker efter hand någon typ av konsolidering också; innebärande att just det inlärningsfönstret sluts till, medan andra kanaler står öppna för fortbildning under hela livet. 
Men  varför så denna inläggsrubrik? Jo man kan ju fråga sig, varför somliga så tidigt och tydligt kan känna för en viss livsinriktning, medan andra ganska sent finner sina nischer. I mitt eget fall lutade det väldigt tidigt åt det tekniska och ingenjörsmässiga hållet, men om detta berodde mest på mina speciella hjärnvindlingar, eller om det var nedanstående senare förvärvade 12-årspresent som triggade det hela är svårt att säga.

Avtryck

Formuleringen att "lämna sitt avtryck" kan ju ges en väldigt bred tolkning. Det kan vara allt från ett ord, en doft, ett tomrum; till - som på bilden nedan - ett spår i snön.

Och entydigheten behöver nödvändigtvis inte bli bättre av, att det finns ett bildbevis. Skulle inte spåret ovan ha kunnat gjorts av ett vildsvin eller ett rådjur? Så sent som igår rapporterades det om ett påkört vildsvin vid Gastelyckan i Lund - och rådjuren söker sig allt närmre människoboningarna i sin desperata födosökning. Men mest sannolikt ändå är detta spår utanför vår trädgård åstadkommet av en hund; en stor hund - typ Grand Danois? Eller vad tror ni?

Julnöten - rätt svar

Engelsk lakritskonfekt var det rätta svaret. (Bra gissat - Berit!)

En personlig godisfavorit! Vilken tur att jag tagit detta bildbevis i förväg, för nu på morgonen är skålen mycket riktigt tom.

Julnöt

Den här nöten kräver ingen vanlig nötknäckare för att bemästras - och ingen ovanlig heller för den delen; faktum är, att det inte behövs något verktyg alls. Föremålen kan snarast strukturmässigt liknas vid datorchip; d v s uppbyggda av multipla lager i en tillverkningsprocess som dock inte innehåller några dopningssteg. Inte heller är skikttjocklekarna av submikrontyp; utan vi talar snarare om flera millimeter i tjocklek. I datorchipsammanhang ligger begreppet halvledare nära till hands, men nedanstående "nöt" är snarast att betrakta som en isolator i elektriskt avseende. Bilden är uppförstorad ganska mycket och därför aningen suddig.
 
Men vad föreställer så bilden? Att tänka engelskt kan vara en ledtråd - men förresten; det är nog riktigt att säga, att viss typ av lagerdopning ingår i tillverkningsprocessen.

Badväder

Knappast - men alldeles perfekta förhållanden för en skidtur. Bra spår och blå valla - enda smolket i bägaren så här efteråt är ett skavsår på ena tån. Men jag har fått sakkunnig omvårdnad, så om vädret tillåter imorgon lär det bli en ny tur (och kanske nya skavsår?). Ett av spåren går alldeles intill denna livboj,

så här döljer sig nog ett plurr under snön? Svarta pister är dock inget för en fegis som jag!
´mra Knut är medförfattare till detta inlägg; ibland kliver han tvärs över tangentbordet - och då blir det oftast något obegripligt budskap.

Tillbaka på ruta 0

Gatans "största snöhög" är som bortblåst? Visserligen var jag lite kaxig i ett tidigare inlägg med uttalandet: "det gäller att låta verktyget göra jobbet". Men den här typen av verktyg var nog inte, vad jag då hade i tankarna.
 
I skydd av morgonens partiella solförmörkelse dök här upp två gigantiska hjullastare med snöskopor både fram och bak - och på en kort stund blev hela gatan snöfri. Detta har aldrig hänt förut; att kommunens snöröjare gjort ett så grundligt jobb - så pass långt ut i stadens periferi!

Gott Nytt År!

En nyårshälsning till er alla från oss som är mindre förtjusta i alla hemska fyrverkerier och smällare; bäst att kura ihop sig tätt intill varandra:

Vi är - från vänster: kookaburra, wallaby, panda, kanin, panda, wombat, koala och häst. Nästan alla av oss finns i vilt tillstånd i Australien; med något undantag - vilket/vilka?

RSS 2.0