Tema: yrken

Det återstår att se, huruvida detta ämne går att göra något intressant av. Till en början kommer här en bild ur verkligheten.

Detta bör vara en vanlig syn för yrkesutövaren i fråga. Men vilket är yrket? Till dess utensilier hör bland annnat: handskar, ficklampa samt (hemska tanke) hammare och bräckjärn. 

Punkt?

Kanske bäst att sätta punkt för spekulationerna kring apelsinmystiken nu; i så fall vill jag göra det med en bild av vårt eget apelsinträd.
 
Apelsiner i all ära - men har man kommit till vägs ände så ... . Detta får mig att tänka på ett mustigt gammalt talesätt från hemtrakterna: "När man har tuggat en lo..." (hoppsan - tur att jag bet mig i tungan där; fortsättningen är nog mindre lämpad för en publisering på bloggen).

Honungsbin

I dagens NyT kan man läsa en artikel om honungsbin; att deras luktsinne är fullt jämförbart med hundars - och att bina är snabbare att lära sig saker inom luktsinnesdomänen, än vad hundar i allmänhet är.

I ett EU-finansierat projekt tänker man (totalförsvarets forskningsinstitut) nu utnyttja detta i jakten på hemmagjorda bomber. Binas sökförmåga tränas genom att de ges tillgång till (matas med) sockerlösning; fast samtidigt med att ett bombluktskarakteristiskt spårämne också är "närvarande". När man sedan släpper bina i frihet, födosöker de då i första hand inte efter nektarplatser, utan letar istället efter områden med dofter som de nyligen präglats på.
Frågan är, om inte binas uppgift som pollinerare et cetera i naturens stora ekosystem är långt mycket viktigare än bombletande? Jo - naturligtvis är det så!

NN; fortsättning

Motsvarande inlägg lämnades ju med en öppen fråga om benämningen för den grönaktiga mojängen på en mogen apelsin.

Efter att ha konsulterat 1959 års upplaga av Lilla Uppslagsboken kommer jag fram till följande; dock inget specifikt namn - utan mera en redogörelse för beståndsdelarna. Apelsinen är ett flerrummigt bär (vad jag förstår: en äkta frukt - och således ingen skenfrukt som t ex jordgubben) - och dess ursprung är då naturligtvis motsvarande apelsinblomma. Den blommans förtorkade blombotten (blomställningsaxel) med sitt blomhylle (blomkalk) bestående av - som i just det här fallet - 5 synliga hyllebladrester är nog det närmaste jag kan komma sanningen om "benämningen". (Beträffande jordgubben sägs det ju, att den skenfrukten är att betrakta som en uppsvällning av jordgubbsblommans blombotten. Hur vetenskapen vid den tiden såg på apelsinen i det fallet, kunde jag tyvärr inte utläsa.) 

LABS

Och nu menar jag inte de Lundabaserade dataföretag som varit på tapeten i diverse mer eller mindre spektakulära sammanhang under några år. Nej här är det frågan om: Lunds Akademiska BlåsarSymfoniker. Vi var på deras konsert igår kväll; mäktig musik (och skådespel) ur Sagan_om_ringen-miljön. Den bakomliggande handlingen vet jag inte så mycket om, eftersom jag vare sig läst böckerna eller sett filmerna; men musiken - i LABS' tolkning och framförande - var magnifik! Universitetets Director musices dirigerade - och lokalen var universitetets aula. Var annars? Lampkronorna och takmålningarna där glömmer man inte i första taget.

Saknad

Ett par år i följd har man så här års kunnat se en uggla som från sin position i ett holkhål högt upp i ett träd håller full koll på allt som sker i Botan. Men just i år gapar hålet tomt -
 
och man undrar vad som hänt.

NN?

Rätt svar på veckans fråga var just den grej på en apelsin som sitter fast i skaftet och "dockar" mot själva apelsinfrukten. Men vad kallas den?

Själv har jag ingen aning - och det är kanske inte så väsentligt heller. Det fascinerande är väl just denna sinnrikt utformade och regelbundna lilla snittyta som klarar av att bära en tung apelsin - och även förmedla all näring till frukten. Ta gärna en titt på ytmönstret genom en lupp; nästa gång ni skalar en apelsin.

Mandelkubb

Kan man ge en påse mandelkubbar i födelsedagspresent åt en 60-åring?

Det är dock precis, vad jag tänker göra idag - friskt vågat. Med vetskap om att detta var födelsedagsgrisens favoritkaka/godis som barn, är förhoppningsvis risken för ett bakslag inte så stor. Jag har gjort lite mandelkubb-research på stan under veckan och kommit fram till en version, som jag tror skall falla jubilaren på läppen.  

Hänger ni med?


Nej detta är inget artefaktiskt föremål; utan en högst naturskapad pryl - visserligen ryckt ur sitt rätta sammanhang. Dess sinnrika yttextur kan få vilken hållfasthetsexpert som helst att känna sin begränsning. Jag tror, att ni alla stftat bekantskap med saken; men vad är det för någonting? Vis av tidigare erfarenhet avslöjar jag inte rätt svar förrän om några dagar. Rubriken skulle kunna vara en ledtråd.

365 + 1

Ibland funderar man över, vad ens nästa inlägg på bloggen skall handla om; alltför sällan blir det någon höjdare - och idag är det nog inget undantag. Reveljen gick som vanligt 06:00 - och efter att ha gått huset runt, dragit upp persiennerna och konstaterat att det fortfarande är beckmörkt ute och verkar blåsa svinkallt (vilket Knut tydligt också strax signallerade), dags för morgontoaletten med efterföljande frukost. Med detta avklarat - en dryg timme senare - en ny koll ut genom fönstren; och då (07:19) såg det ut så här sydostvart:

En präktig eldsvåda mot Nya_Linero- hållet? Nej absolut inte, men en fantastisk soluppgång!
Varför "365 + 1"? Jo - nu har mängden blogginlägg sedan starten passerat årets antal dagar; lite kuriosa - men inget särskilt att fira.

Paradox

Här ligger en lampa som är gången ("låmpan e gåån"); kan man verkligen säga så - på god svenska (skånska)?

Jo bevisligen kan man det; kameran ljuger aldrig. Fast snart är väl den typen av hederlig belysning gången för evigt - är det så klokt egentligen? Läste för ett tag sedan om ett ljushuvud som kringgått saluförbudsbestämmelserna genom att offerera den gamla hederliga glödtrådslampan som en värmekälla. Att man dessutom fick bra ljus på köpet tonades ner som en bieffekt! Lagstiftarna blev tagna på sängen - och hade tydligen ingenting att kontra med på studs.   

Gråsugga

Hans sände mig denna fina traktorbild "online" via mobilen under en utflykt i grannskapet. En till synes övergiven "gråsugga" - som väl sett bättre dagar.

Den representerade på sin tid en traktorgeneration i stark förnyelse, då den på 1950-talet började synas i allt större antal ute hos de modernare bönderna. Modellen stod för ett fantastiskt tekniskt nytänkande och var till exempel först med att införa hydrauliskt trepunktspåhängda redskap; med väldigt sinnrika lösningar för att utnyttja traktorns ringa tyngd och kraft på ett optimalt sätt i att driva fram tunga redskap som plog och harv. Just den här traktorn har inte kvar originalframdäcken; de var av en annan typ - med en treåsig längsgående profil runt hela periferin för att ge bra styrningsegenskaper åt fodonet ute på åkrarna.  

Snittytor

Jag har tidigare berättat om, att Lunds parkförvaltning i år gått ovanligt hårt fram med motorsågarna; dock absolut inte därmed sagt att detta skett utan anledning eller med bristande sakkunskap. Men även universitetet har funnit anledning att se över sina markers trädbestånd; här en ögonblicksbild från Botan i veckan.

Kunde inte låta bli att visa denna bild; sågningen är ytterst professionellt gjord med rena släta snittytor - och vilket mönster som avtecknar sig! Jag fick ju en efterlängtad jordglob i julklapp och nu slår det mig, hur denna vy nästan på pricken överensstämmer med en titt - rakt "underifrån" -  mot klotets antarktispol. Annars visar snittytan ganska tydligt en trädstams olika partier; barklagret ytterst, därefter den ljusare splintveden, samt den något mörkare kärnveden innerst. Här har tydligen kärnvedens innerparti (den äldsta delen) börjat angripas av någon "sjukdom" - därav också det fantasifulla mönstret.

"Vombsjön"

Nej - bilderna nedan föreställer inte Vombsjön. Däremot utgör de två vyer av de jättelika översvämningarna på åkrarna strax väster därom. Svårt att föreställa sig att bonden kunde glädja sig åt en fin veteskörd just här - så sent som i höstas. En bit ut i vattnet hade hundratals (kanske 1000) fåglar samlats i det soliga vädret.


Några timmar senare - strax innan solnedgången - var rummet fortfarande fyllt av svanarnas karakteristiska trumpetande; en väldigt magnifik stämning.

Klantigt!

Idag när jag passerade vår komposttunna, tänkte jag på, att formulera en fråga till er läsare. Tunnan blev i höstas breddfull av diverse organiskt material från trädgården och även om det bara för några år sedan betraktades som god miljöomsorg med denna typ av småskalig lokal avfallshantering, verkar detta nu närmast vara ifrågasatt på grund av just miljöeffekterna! Det blir ju en form av "kall"-förbränning - gud bevars med lite koldioxidavgång och en smärre temperaturhöjning. Koldioxidmängden är svår att registrera på ett enkelt sätt, men temperaturförändringen borde ju gå att mäta - och det var just den, jag hade tänkt, att ni skulle "gissa". Men se här hur mitt ackompanjerande bildbevis ser ut.

Nu går det ju inte att efteråt visa digitaltermometerns utslag (som frågefacit) på grund av, att jag inte hade koll på fysikens optiska refexionslagar; bara en helvit platta! Men OK - jag vet ju svaret, så välkomna att gissa ändå; var temperaturen i tunnans mitt lägre än, lika med, eller högre än omgivningstemperaturen i luften utanför tunnan? Motivera/resonera gärna lite kring ert svar. (Temperaturen i luften har de senaste dagarna varit rejält på plussidan, men idag vid mättillfället var det "bara" + 2 grader.)

Vårpromenad

Nästan 7 grader plus och solsken - snön bortsmält och det mesta av vätan undantorkad; som gjort för en kort promenad i den närmaste omgivningen. Här den snart färdiga byggnationen strax norr om 1000-årseklunden; i just de här husen har inflyttning redan skett.

På andra sidan eklunden ligger en hästgård - och här var hästarna ute i hagarna som vanligt. Men trots det fina vädret verkade den här pållen inte vara glad. Marken är alldeles för upptrampad av många hästhovar - och hästens päls och man verkar inte särskilt nyryktad; inte konstigt att blicken är sorgsen.

Hemma igen kan man ändå glädja sig åt, att snödropparna är långt komna.

Nu då?

Så har det sågats och "spikats" (läs: skruvats) i verkstaden igen - och nu sitter starholk nummer två i trädet.
 
Återstår att se om dessa båda boningar i samma träd kan falla några starar i smaken, eller om det blir ytterligare en ekorre som tackar och tar emot. Om någon månad vet vi svaret.
 

Molekylär gastronomi!

Begreppet har funnits ett par år nu och i dagens nummer av Ny Teknik presenteras konceptet i en kortare artikel under rubriken: "Kemilåda för gourmetkockar". Bakom det hela döljer sig fördjupad kunskap om biogiska, kemiska och fysikaliska processer i matlagning - sägs det. Och bara för att detta inte skall förbli begränsat till restaurangvärlden, saluförs nu ett startkit som skall hjälpa den vanliga hemmakocken att hänga på: "Molecular Cuisine Starter Kit". Kitet inkluderar diverse verktyg och kemikalier samt en dvd med 50 recept och demos.  

Detta är några av de skapelser, som kitet lär ut. Längst till vänster är det en anrättning toppad med rödbetsskum. (Själv tycker jag nog att alltsammans är mer eller mindre skumt - åtminstone tvivelaktigt att anamma helt okritiskt.)

 


Bärrensare

I en kommentar till inlägget med rubriken "Stora uppfinningar" efterlyste Lars-Gösta en bild på en dammsugardriven bärrensare - och se här:
 
Ju enklare desto simplare - som man brukar säga. Här gäller det antagligen att ställa in sugkraften från dammsugaren lite lagom; om inte rubbet (både rens och bär) skall hamna i dammsugarpåsen. Tingesten går att köpa till det facila priset av några hundralappar, men kan troligen "snickras" ihop av den händige själv - till en betydligt lägre kostnad.

Trädvård

Kan man verkligen beskära ett träd så här hårt?

Tydligen kan man det - och säkert har Lunds parkförvaltning nyttjat en arborists sakkunskap. Trädet har visserligen fortfarande hyggligt harmoniska proportioner; men aj aj - det gjorde säkert ont.

RSS 2.0