Ytterligare en julnöt

En djurvaktare på ett zoo har tappat förmågan att skilja på en elefant och en emu. Men han kan fortfarande räkna ögon och fötter. (Kan synas vara en egendomlig åkomma, men - neurokognitivt sett - inte alls osannolik.) Han räknar till 58 ögon och 84 fötter. Hur många elefanter och hur många emuer finns där?

Observera att nedanstående bilder (från Taronga Zoo i Sydney respektive ett större naturskyddsområde väster om Melbourne) inte är relevanta ur djurantalssynvinkel.



Penningars värde

Satt och kollade på gamla diabilder - och fastnade för detta foto av en yngling och hans bil. Fotografen har befunnit sig invid parkeringsruta nummer 1 på Sydskånska Nationens parkeringsplats - sannolikt någon gång på försommaren 1966. FIAT 600; en bil som egentligen hade "allt" som en bil behöver - trots det lilla formatet. Kolla bara på dörrens väldigt praktiska öppningssätt - synnerligen enkelt att kliva i och ur bilen. (Fotot är tyvärr av dålig kvalitet; p g a alla bildtransformationerna från originalet.)

När bilägaren (d v s jag själv) "några" år senare behövde införskaffa de första glasögonen, blev detta kanske det dittills tydligaste tecknet på pengars snabba värdeförändring; glasögonparet kostade nämligen lika mycket som 3 stycken FIAT 600! (1966 kostade 1 liter bensin fortfarande långt under kronan - c:a 80 öre - medan ju dagens bensinpris närmar sig nivån 20 gånger högre.)

 

Blir man snäll av att äta pepparkakor?

Nja - enligt Lunds Universitets nyutkomna kokbok finns inget sådant samband bevisat; i vart fall ingenting som tål en mer kritisk vetenskaplig granskning. Det rapporteras dock om enstaka studier ute i världen där kopplingen mellan aggresivt mänskligt beteende och lågt blodsockervärde sägs vara bestickande. Nej - fortfarande enligt denna utmärkta bok (ett införskaffande rekommenderas) - talesättet lär kunna spåras tillbaka till unionstiden: "Det har sagts, att kung Hans - som regerade över Sverige, Norge och Danmark 1497-1501 - ordinerades pepparkakor mot sitt särdeles dåliga humör. Hans läkare ordinerade honom pepparkakor,då det sades, att man blev snäll, om man åt dem. Det skickades kilovis med pepparkakor till slottet."
Det saknas dock uppgifter om huruvida kung Hans verkligen blev snäll av att äta dem. Troligen var de inte av nedanstående typ? Och det var synd, för av dem - med lite smör och grönmögelost som tilltugg till glöggen - blir man; om inte väldigt snäll - så åtminstone mätt och belåten.
 
 

Den 23:e december 2011

Mer vinterlikt än såhär är det inte i trädgården just nu. Hasselhängena skvallrar snarare om en tidig vår?

Ekorren tror uppenbarligen på bra hasselnötstillgång även nästa år, för den har redan intagit en av trädgårdens starholkar som sin boning - och vill så klart ha nära till maten. 
Alla läsare tillönskas en God Jul! 

Djurförsök - av karaktären icke-plågsamma

Av och till har Knut under senare år vägrat att äta av sin mjukmat, trots att han uppenbarligen varit hungrig. Han har kunnat förbli passivt sittande vid sin serverade matportion - till synes missnöjd med något? Och frågan har varit varför - och kretsat lite kring vilka tankar som rör sig i huvudet på en katt inför en måltid. Tja - förmodligen desamma som för oss människor; uppläggningen skall se tilltalande och aptitlig ut. En pizza som mest liknar en spya på tallriken är svår att sätta i sig, om inte svälten är väldigt nära. Därför gjordes ett försök (kognitionsvetenskapligt inspirerat) med att lägga upp Knuts matportion - skulpterad som en liggande nyfångad död mus, i stället för den sedvanliga "blagan" - uppenbarligen mest liknande en tilltrampad oaptitlig hundlort enligt Knuts perception.
 
Det slår aldrig fel numera; om portionen liknar bilden till höger, äter Knut alltid upp rubbet med god aptit. Men om vi skulle råka glömma oss och servera som vänsterbilden, får man genast en menande tillbakablick och en väldig tvekan inför ätandet. 5 sekunder i mikrovågsugnen gör ju säkert "musen" extra aptitlig, medan en ljummen hundlort förmodligen inte är samma hit.

Einsteins gåta; vem äger fisken?

20:e december: de sista ledtrådarna - tabellförändringen rödmarkerad - nu avslöjas fiskägaren! 

Följande spörsmål är hämtat ur en samling gåtor - logiska problem och huvudbry - utgivna av Norstedts. Legenden säger, att det var i barnaåldern, som lille Albert själv "konstruerade" nedanstående gåta. Det var alltså ganska många år innan detta fotografi blev taget.

"Fem hus i rad har var sin färg. I varje hus bor det en människa av annan nationalitet än alla de andra. De fem husägarna dricker alla en särskild dryck, spelar en säskild sport och har ett särskilt slags sällskapsdjur. Ingen av de fem har samma slags sällskapsdjur, spelar samma sport eller dricker samma dryck. VEM ÄGER FISKEN?" 

Det finns bara ett svar; men för att komma dit krävs "kylig logik och mycket tålamod" - och tillgång till följande förhandsfakta:
1. Britten bor i det röda huset.
2. Svensken håller sig med hundar.
3. Dansken dricker te.
4. Det gröna huset ligger till vänster om det vita huset.
5. Ägaren till det gröna huset dricker kaffe.
6. Den som spelar fotboll föder upp fåglar.
7. Ägaren till det gula huset spelar baseboll.
8. Mannen i huset i mitten dricker mjölk.
9. Norrmannen bor i det första huset.
10. Mannen som spelar volleyboll bor granne med den som håller sig med katter.
11. Mannen som äger en häst bor granne med mannen som spelar baseboll.
12. Den som spelar tennis dricker öl.
13. Tysken spelar ishockey.
14. Norrmannen bor bredvid det blå huset.
15. Mannen som spelar volleyboll har en granne som dricker vatten.

Väldigt praktiskt är att rita upp ett rutsystem enligt nedan - och fylla i uppgifter efter hand. 
8 och 9 är ju direktutpekande; mjölk respektive norrman.
14; Hus 2 är blått.
4 och 5; Hus 4 är grönt och hus 5 är vitt.
1; Britten bor i hus 3 som är rött.
7; Hus 1 är gult och ägaren spelar baseboll.
5; I hus 4 dricks det kaffe.
11; I hus 2 finns hästägaren.
12, 13, 3 och 2; Tennisspelaren dricker öl, men vilken nationalitet har han/hon? Kan inte vara norrman (spelar baseboll) eller britt (dricker mjölk). Kan inte vara tysk (faktum 13) och inte heller dansk (faktum 3). Alltså - han/hon måste vara svensk - och dessutom hundägare (faktum 2). Alla dessa fakta - svensk, tennis, öl och hundar - passar nu bara in på hus 5.
3; Den tedrickande dansken bor således i hus 2 - och därmed vattendrickaren i hus 1 samt tysken i hus 4.
15, 13, 6 och 10; Faktum 15 nyttjades egentligen redan igår för att avslöja vatten som en femte dryck - och idag inses då att volleybollspelaren bor i hus 2. Hus-4-ägaren spelar ishockey enligt faktum 13. Faktum 6 säger att det finns en fotbollsspelare - enligt uteslutningsmetoden då boende i hus 3 - som dessutom föder upp fåglar. Faktum 10 innebär, att katterna finns i hus 1. Nu finns bara en ledig ruta kvar; husdjuret i hus 4 - d v s att det är hos den kaffedrickande tysken som FISKEN bor!  

Fortsättningsvis utnyttjar ni faktainformationen - enskilt eller i kombination - så, att det för varje nytt steg kan bli ytterligare en entydig notering i matrisen - o s v.
Om ni sedan tidigare känner till problemet - och vet lösningen - får jag be er att avvakta några dagar med svaret, för att övriga skall få en chans till logiskt tänkande. Till er hjälp kommer en ny ledtråd att avslöjas för varje ny dag.

LU's kokbok

Lunds Universitet lär i dagarna ha kommit ut med en kokbok av det lite ovanligare slaget. NyT har gjort en recension och konstaterar bland annat, att "här finns de vetenskapliga fakta som pekar mot att grönt te, blåbär, kanel och chocklad kan skydda hjärnan mot svåra sjukdomar som parkinson och alzheimer". I den andan uppmärksammar man speciellt ett recept på en riktig "hjärnboost": glass på grönt te med en blåbärssås spetsad med kaffe och chocklad.


Ovanstående är dock inga "fakta" som jag hittills stött på i min kursbok om kognitiv neurovetenskap. Där har det såhär långt mest handlat om: neuroner, synapser, neurotransmittrar och action potentials. Kursföreläsningarna började igår - och kommer att fortgå en bit in i januari; mycket intressant!
(För den som vill skaffa LU-kokboken; ISBN-identiteten är 978-91-7353-474-1)
 

Fishing Cat - look alike?

Knappast - men när Knut förstod, att det i ett tidigare inlägg uttryckts ett beklagande beträffande den uteblivna fotoillustrationen av en dylik, ville han göra sitt bästa för att hjälpa husse ur detta dilemma - och gick och satte sig i badkaret.

Den observante betraktaren kan se, att kranen verkligen är öppen; även om vattnet inte flödar precis - och badkarsproppen inte är isatt (och inte är där några fiskar heller). Men det är ju tanken som räknas - och fiskescenariet överlåter kan åt tittaren att själv föreställa sig.
En "riktig" fishing cat är ungefär tre gånger så stor som Knut (i vart fall den vi såg på zoo) - och ser ut så här (bild från nätet):

Fram med lådan

Synnerligen hög tid att fixa ljusgirlangen till carporten. I vanliga fall sitter den på plats redan till första advent. Dock så icke i år - och det har ju sina skäl. Det känns onekligen som en rejäl kontrast att ena dagen befinna sig i Sydneys försommarvärme - för att dagen efter (d v s 32 timmars restid senare) möta sydsvenskt förvinterklimat. Men det är fantastiskt på båda ställena! Som sagt - bums fram med ljusslingelådan;

där är slingan, glödlamporna, reservlamporna, stålwirarna och timern. Därutöver behövs naturligtvis några buntar granris, en sekatör, ståltråd och en massa buntband. Sedan är det bara att sätta igång att kapa till kvistar, göra girlanger och hänga upp desamma på avsedd plats. Som vanligt upplåter Knut sin varma "lägenhet" för detta jobb.

Snart jul

Vissa tecken - även här - tyder på, att julen närmar sig. Här utanför St Mary's Cathedral står en adventskrubba uppmonterad.


Om man vill veta lite mer om kontinenten Australiens "historia", bör man absolut besöka Australian Museum i centrala Sydney.

Här visas kontinentens geologiska historia - med alla fantastiska metaller, mineraler och bergarter, här är också en storartad exposé över florans och faunans evolutionära utveckling med tillhörande phylogenetiska trädstruktur och inte minst har man lagt sig vinn om att visa aboriginernas levnadsförhållanden och kultur från urminnes tider.
Några bilder:




Men nu säger vi farväl till Sydney och Australien för den här gången. Imorgon bär det iväg hemåt - dock inte med båt. Vädret idag har präglats av lätta skyar med lite milt regn emellanåt - strax under 20 grader.
 



På Bridge Street

ligger Sydney Museum. Det ligger på den plats där en gång i tiden New South Wales' förste guvernör - Charles Phillips - lät bygga en pampig byggnad för sig och hela sin administrationsverksamhet. På den tiden blev det snart också ett centrum för nyanlända immigranter , samt också en plats där de nya "härskarna" kunde träffa representanter för de många ursprungliga aboriginstammarna och åtminstone försöka reda ut sina mellanhavanden och dispyter i godo. Phillips hade kommit dit med en större fartygsflotta - varav ett skepp var bestyckat med ett 15-tal kanoner. Förnödenheter hade man med sig, så att det skulle räcka i två år åt de tidiga bosättarna.
Tyvärr blev det inga bra bild från muséet, så det får bli på en Flying Fox istället.

Sådana finns det väldigt gott om i botaniska trädgården - alldeles intill muséet. De var ovanligt flygbenägna idag. Längs Bridge Street, genom botaniska trädgårgen, ner mot bukten, runt operahuset, förbi Circular Quay och sedan tillbaka längs George Street till hotellet - har råkat bli en promenadrunda som vi gått några gånger nu. I slutet av George Street - ner mot Harbour Bridge - har gatan inga skyskrapor; där finns några av de gamla husen kvar.

Taronga Zoo

Hit kommer man lämpligen med båt brån Circular Quay.


Skrev just i ett mejl hem för några timmar sedan att dagen artade sig till fullt solsken och 25-30 graders värme. Så blev det dock inte - utan snarare max 2o grader med korta skyar av häftiga regn och rejäla åskknallar. Men det var helt OK ändå; här finns gott om under_tak-ställen att skula vid. Vi hann dock följa med Sky Safari - en lin-gondolbana - upp till djurparkens topp, innan den transportvägen stängdes på grund av åskan och blixtarna. Taronga Zoo är belägen på en ganska stor bergknalle. Den är välorganiserad med tydliga besöksgångar och dito kartor. Djuren såg ut att trivas och ha det bra - även om djuren i Melbourne Zoo hade betydligt större hägn genomgående. Bildserien som följer upptar bara några få av alla de djur vi fick se. Tyvärr lyckades jag inte ta tydliga bilder på Fishing Cat och Tasmanien Devil - det var synd, men vi har ju sett dem i vart fall. 

Kivande tigerungar; den tredje hade rymt fältet,


Spindelmontrarna ville vi naturligtvis inte missa (men föredraget låg tyvärr för sent på dagen för vår tidplan).


Beklagansvis blev bilderna ganska otydliga.


En Redback Spider (sittande - just nu - uppochnervänd i en tom konservburk).


Och till sist en Red Panda.



  

Fisk till lunch idag

Här på Sydney Fish Market var det sannerligen gott om färsk fisk - av alla möjliga arter; bekvämt att ta buss 443 dit.


Det är klart att det luktar fisk på ett sådant här ställe; man hade varit betydligt mer skeptisk om det luktat skit. Stirrande ögon följde en, vart man gick bland isdiskarna.


A fisherman's lunch box - modell större - fick bli vår lunch; och den avnjöts här på kajkanten utanför saluställena.


Här är en annan vy från fiskmarknaden - bort mot Anzac Bridge - som har två nationers flaggor hissade; symboliserande att såväl Nya Zeeland som Australien stred på samma sida under första världskriget.


Blue Mountains

är ett område omkring 10 mil väster om Sydney, som tydligen alla besökare i Sydney bara måste åka till. Sitt namn har området fått naturligtvis på grund av, att det är bergigt men också för, att det innehåller djupa milsvida dalar med tropiska eukalyptosskogar. Flyktiga ämnen i eukalyptosträdens oljor bildar kemiska föreningar med luftens syre som i sin tur färgar luften båtonad; mer eller mindre starkt beroende på temperaturen - mycket effektfullt att titta på.  

Bilden visar en annan känd silhuett från Blue Mountains - nämligen the Three Sisters. Historien bakom namnet är lite för lång för att berättas här; det får eventuellt bli ett separat inlägg senare. I en av dalarna fanns ett speciellt sightseeing-område (Scenic World) med en linbana tvärs över en ravin, samt ett "tåg" som fraktade folk ner till en vandringsstig 80 meter rakt ner. Och jag menar verkligen RAKT NER; 52 graders lutning är inte att leka med = världens brantaste järnvägsbana!
På vägen till Blue Mountains gjordes ett stopp i en djurpark (Featherdale Wildlife Park) med väldigt många olika djurarter. Många djurbilder har redan visats - så här följer bara några fågelfavoriter igen:
cassowary,


kookaburra


och frogmouth.


Fredagstrafiken på tillbakavägen till Sydney var väldigt tät och det var med nöd och näppe chauffören hann i tid med vår buss till en båtkaj vid Sydney Olympic Park - från vilken en kryssningsbåt skulle ta oss den sista delen av dagsturen tillbaka till Sydney centrum; under Sydney Harbour Bridge och förbi Sydney Opera House ända fram till Circular Quay (kajplatsen).


Självklart var vädret "kanon" - även denna dag :)

1:a advent

The Sydney Royal Botanic Garden - på bekvämt gångavstånd från vårt hotell - är definitivt väl värt ett besök; speciellt i så passande väder som idag. Flera timmars vistelse där bara flyter iväg och det mesta man ser lämnar bestående positiva intryck; här några axplock (utan kommentarer).








Trädgården gränsar också till udden med Sydney Opera House, så dit gick vi också för att ta en lite noggrannare titt än igår.


Jag har alltid undrat över skapelsens väldigt ljusa takbeklädnad, men på nära håll ser det ut som tusentals ditmonterade kakelplattor i varierande ton, form och storlek.
 

Dagen avslutades med ett besök i Queen Victoria Building. Ett gammalt byggnadskomplex numera nyttjat som ett jättestort shoppingcentrum i sex våningar. På Nils anmodan missade vi såklart inte tennsoldaterna och andra liknande figurer i prisklassen 100 - 300 dollar per styck! 
      

RSS 2.0