Premiärdoppet närmar sig

Förhoppningsvis skall det inte dröja alltför länge nu, innan fåglarna får inviga "badanläggningen". Tankens bottendel har fått ett lock, tillklippta tätningsringar av gummiduk har satts på plats och pumpen är fastskruvad i rätt postion i förhållande till "upploppsröret" i centrum.

Det återstår att se, huruvida tanklocksförskruvningen också blivit tillräckligt tät; d v s helst inget vattenläckage alls den vägen!
 
Tanksidans kabelhål skall naturligtvis tätas, men det blir ett av de sista momenten efter badets utplacering, då först "överflödig"  kabellängd har förpassats in i tankutrymmet. Eftersom pumpen är en 24-voltsmojäng, krävs en transformator - och en lämplig inbyggnad (skydd) för densamma. Det blir en verklig lågprislösning; där en gammal plastflaska (avsågad/återlimmad) kommer väl till pass.

Vart har alla fjärilar tagit vägen?

Även om inventeringssäsongen är tänkt att pågå ännu ett par veckor i vår landsända, är det ett oundvikligt konstaterande redan nu, att den nedåtgående trenden - både vad avser artvariation och totalantal - från i fjol håller i sig; även i år. I vart fall är det så i vår "inmutning". 

Ovanstående slinglokal plus punktlokalen i trädgården har under säsongens inventeringstillfällen bara resulterat i 13 observerade arter; nedan listade i ungefärlig antalsordning:
Rovfjäril, slåttergräsfjäril, luktgräsfjäril, nässelfjäril, påfågelöga, amiral, mindre guldvinge, kartfjäril, almsnabbvinge, vinbärsfuks, kålfjäril, bastardsvärmare (allmän) och tosteblåvinge.
(Kan för övrigt rapportera att vårt "tama" påfågelöga fortfarande lever och trivs i sin öppna boburk - inomhus.)

Bra hasselnötsår?

Kanske väl tidigt att besvara den frågan men bara på ett par små grenar fanns såhär många nötter idag.

Grenarna behövde klippas bort för att ge soptunnetömmarna bättre åtkomstmöjlighet.
Som barn kunde man vid den här tiden på året bege sig ut i skogen - med en egenhändigt förfärdigad träklubba i handen - för att plocka, knäcka och äta sig mätt på dessa läckerheter. Oftast var de på gränsen till för omogna, men det struntade man i; smaken var där ju redan.
Att det är ett bra svampår, råder det dock inget tvivel om. Här förvälles och smörstekes dagens skörd av kantareller.
 
Smörstekes - javisst - men där rök en bit av smörpaketet som egentligen var reserverat för nästa smulpajbak. Den här gången får den (pajen) bli på nyplockade äpplen, fast med nödvändighet något reducerad i storlek.
 
Som vanligt bär trädet massor av frukt - som tyvärr halvrutten brukar falla till marken alldeles för tidigt på grund av numera årligen återkommande "angrepp av ohyra".

Fågelbad

Det var tanken från början - och så har det blivit. Tanken är vidare, att underdelen (tanken) skall kunna nedgrävas  sålunda, att själva badringen hamnar på lämplig nivå för fåglarna. Fast de kanske gillar att bada högt?

Bilden nedan visar badet rakt uppifrån. Ur centrumhålet skall vatten lite lagom sakta strömma fram - uppfordrat via en fontänpump placerad i tankens botten - för att sedan lugnt och stilla rinna ut mot "kvarnstenens" periferi och droppa ner i bassängringen på plan 2.

När vattnet i bassängen stigit till cirka 2 cm, kommer överflödet att rinna in mot centrum - via de fyra kanalerna - och tillbaka ner i tanken; där ju pumpen står och ser till att cirkulationen fortgår.

De  fyra synliga träbitarna tillhör formen - och skall plockas bort. Därefter blir intrycket, att bassängringen hänger fast i navet via fyra ekrar.
Nämnde i ett inlägg tidigare att det skulle bli svårt att skiljas från gjutformen; den blev ju ganska "snygg" och kostade en väldig massa möda (och inte så lite kosing). Men när man ser, hur formen ser ut efter att ha gjort sitt, är beslutet enkelt; allt bråtet skall till tippen med det snaraste.


Demaskering

Det har gått 3 dygn sedan gjutningen - innebärande, att det borde gå att börja ta loss vissa delar av gjutformen; så fram med lite verktyg och sätt igång - med början uppifrån (i verkligheten nederdelen).

Efter att underformen och delar av mellanformen är avplockad framträder detta:

Resultatet är hittills helt OK - och efter en första vattendänkning (med borste) blir strukturen ytterligare ansad.

Resten av formen (de riktigt kritiska delarna) får sitta kvar åtminstone ytterligare ett dygn. Om man inte redan vet, vad det hela skall bli, är det sannolikt fortfarande väldigt svårt att gissa? 

Veteåkern

Härom natten tröskade bonden vetefältet som fanns på bild i måndags (15/8); det såg ut såhär - ljuset högst upp är från månen och skenet därunder är jätteskördetröskans (skärbordet är nästan 10 meter brett!).

Bonden har trots allt haft tur med vädret - och idag kom det andra maskiner som gjorde rundbalar av den torra fina vetehalmen. (Klokt nog blev allt lastat och borttransporterat från åkern direkt - för snart kommer nästa regn.)


Ett tack till golfsporten!

Utan golfspelare - inga peggar och utan peggar - inget hålförsett lock till gjutalstret? Nåväl det hade fått lösas på ett annat sätt i så fall. Av bilden nedan förstås att 5 förskruvningspluggar (de blå av plast) blev nedtryckta i den blöta betongen. De är avsedda att möjliggöra fastskruvningen av ett hålförsett betonglock. Det här går inte enkelt att åstadkomma med tillräcklig precision - utan att ta till knep. Så genom att placera ut dessa peggar som bilden visar, lägga en klick lim på vardera grovändan -

och sedan lägga över den tomma lockgjutformen kommer peggarna därefter att flytta över och sätta sig fast på rätt ställe i denna form - inför gjutningen. (Rena Labero-tricket; för peggarna verkar ha ändrat den inbördes ordningen sinsemellan samtidigt?)

Och när lockbetongen så småningom är ifylld och har härdat, har det förhoppningsvis bildats 5 exakt placerade hål för skruvar med försänkta skallar i detta lock - precis som avsett!

Kungsmarken idag

Det börjar bli sent på säsongen för fjärilsinventering nu och det har sannerligen inte erbjudits många lämpliga tillfällen på grund av vädret den här sommaren. Idag hittades bara 6 arter - varav den (för oss) ovanligaste var Mindre Guldvinge. Men alldeles i början av slingan klängde en präktig larv på ett grässtrå; sannolikt en brunsprötsvärmare och i mitten av slingan fanns ju som alltid resterna av den gamla ärkebiskopsborgen i Glomsbacken.
 
De enda synliga resterna av denna gamla borg är några oansenliga jordvallar och så detta hål som tros vara resterna efter anläggningens färskvattenbrunn - nära köket. För ovanlighetens skull full med vatten; vilket säkert skulle ha glatt borgens herre under 1200-talets första hälft - ärkebiskopen Karl Eriksen.

Minnet är kort

Jo - visst fanns det en bild från själva gjuteriarbetet (appropå svaret nyss till Lars-Gösta)! Uppenbarligen kom den till utan att ha satt några tydliga markeringar i "skallen"; allt det andra var betydligt viktigare att koncentrera sig på. Hittills (i bild) har det åtgått två säckar torrbruk (6 liter vatten per 50 kilo torrbruk) och betongblandartråget är för tillfället tomt. Lampan kommer att behövas i slutfasen, då den tredje - rörformade och ganska djupa - delen skall gjutas.

Detaljbilden nedan "visar", att den undre formdelen redan är armerad och fylld och skruv/mutter-fixerad mot mellanformen. Den senare är ännu så länge bara halvfylld då ett armeringsnät lagts på plats. Det röda röret i mitten är tänkt att transportera vatten i en riktning (neråt), medan de fyra delvis synliga rundstavarna definierar kanaler för återrinning av detta vatten (kanske en ledtråd?).

Äntligen gjutdags!

Allt verkar nu klart för att påbörja betongingjutningen. Här finns den tredelade formen bestående av ett 70-tal smådetaljer (exklusive skruvar och spik), ett 10-tal armeringsdetaljer av grov järntråd, 5 säckar "instant finbetong" (just add water and mix it), betongblandartråg, skövel, murslevar, packpinnar, paraffinolja och pensel.

Tidig lunch avklarad; dags att skrida till gjutverket - ingen paus förrän allt är klart!

Östra Torneträsk

Detta var enligt SDS härom dagen den lokala folkhumorns aktuella namn på ett nybyggt bostadsområde i östra Lund. Att det regnat/regnar ovanligt mycket i sommar har ju var och en kunnat konstatera och när stadsplanerarna dessutom låtit projektera bebyggelse i svackor med för väta ogenomsläpplig jordmån (styv lera) - ja då är träsket nära. Veteåkern alldeles härintill har varit skördemogen ett tag nu - men hittills lönlös att försöka tröska på grund av regnet. Från att ha varit hårda börjar kärnorna nu mjukna och i värsta fall bilda groddar; jag var nyss ute vid åkerkanten och gjorde ett tuggprov.
 

Stroke-drabbad fjäril?

Om fjärilar kan få stroke, så är det nog vad vårt påfågelöga hade råkat ut för då den hittades utomhus för nu mer än tre veckor sedan! Fortfarande lever den; äter, går omkring, flaxar med vingarna - men har uppenbarligen tappat flygförmågan (det motoriska nervsystemets vingmuskelkontroll klickar?). Exteriört syns inga defekter alls. Den kliver gladeligen upp på ett finger - hoppar gärna därifrån rakt ut i luften, men hamnar direkt på köksmattan där den gör tappra startförsök, tills den tröttnar.
 

Alla tre tillsammans

När man gjuter såhär tunga saker, är det viktigt med understöd. Utan de grova bärande reglarna under mellanformen skulle nog underdelen senare deformeras av tyngden av blöt betong.

Det är också extra viktigt för den här blivande produkten, att samtliga formdelar ligger "exakt" i horisontalplanet; därav det rikliga bruket av tunna distanslusar (en lus - flera lusar; alltså inte löss). Vet ej om begreppet "lus" är av lokal prägel enbart; d v s i denna användningsform?

Brytbönor

Årets tomatskörd gick ju om intet på grund av för mycket väta och akuta bladmögelangrepp. Men det är bara att satsa på nytt till nästa år. Däremot så finns det nu rikligt med brytbönor att plocka in.

En hink (5 liter) blev full på nolltid. (Falukorven i stekjärnet bredvid har dock inget med saken att göra.)

Gjutning i nästa vecka?

De tre formdelarna är så gott som klara. Det återstår att fylla upp diverse skrymslen, så att inga oavsiktligt vassa kanter bildas på slutprodukten - fogmassa och sprutpistol brukar vara bra att fixa till detta med. Här är mellanformen som varit den mest komplexa att få till.

Med tanke på allt jobb känns det lite kluvet, att formen bara skall kastas efter fullgjort värv. (Den kanske i sig är snyggare än vad själva slutprodukten någonsin blir?)
Nedan är även underformen provmonterad; d v s ovanpå mellanformen - vilket blir turordningen under själva gjutningen som ju måste göres sekvensielllt i uppochner-mod. Allra nederst (först) i gjutsekvensen kommer överformen, den är inte med i bild här (men har visats tidigare).

De tre formdelarna kommer att skruvfixeras till varandra via förborrade hål (för att få tillräcklig precision) allteftersom gjutpyramiden växer på höjden. I miniformat kan detta jämföras med att gjuta en bropelare; formen måste kontinuerligt flyttas uppåt (eller som här - byggas på). Allt måste gjutas i en följd i ett tidsperspektiv som förhindrar, att betongen hinner stelna för mycket i själva tillväxtzonen. Beräknar att det kommer att gå åt 4-5 säckar finbetong (d v s över 100 kilo)! Det kommer att behövas en travers för att förflytta "skiten".  
Tillklippning/bockning/formning av armeringsjärndetaljerna är heller inte riktigt klar ännu. 

Äggavidan for opp!

Mitt andra projekt tillät mig genomföra äggviteexperimentet redan idag. Lämpligt med tanke på vädret (regnigt ute) och att ingen mer var inne; Bodil jobbade och Knut var av säkerhetsskäl utestängd - fast han verkade ha velat vara med. Fram med de nödvändiga utensilierna: rendiskad skål och dito visp samt särad vita och gula från ett ordinärt hönsägg (frigående höns). (I rena nervositeten sabbades det första ägget, så här gick det åt två stycken.)

Dags att fylla hela köket med heliumgas - men först: skyddsutrustning på! Andningsskydd självklart, ögonskydd och hörselskydd och hjälm för alla eventualiteters skull (det hade ju i förväg spekulerats i såväl explosion som implosion).

Att vispa äggvitan till ett hårt skum var sedan ingen match.

Och självklart skulle den visa sig sitta fast i den uppochnervända skålen - även i heliumgasmiljö.

Nästa steg var så att öppna fönstren och snabbt vädra ut allt helium och få in naturlig luft igen. Och efter bara några sekunder hände detta:

Den hårdvispade äggvitan lämnar den rättvända skålen och svävar en stund fritt i luften!

Till alla er som tänker, att nu har han blivit galen på riktigt, vill jag bara säga: Anlita själva ett oberoende laboratorium för att göra samma experiment!
Förklaringen är naturligtvis, att helium är lättare än luft och därvid skapas ju en lyftkraft på äggvitepaketet som precis innan fyllts av tusentals små heliumballonger (äggviteporerna)!
Skummet nådde aldrig hela vägen upp till taket, så städjobbet efter experimentet blev minimalt.

 


Vispad äggvita

På förekommen anledning (ett inläggssvar på Kajsas blogg) kommer här en något udda fundering om äggvitevispning. De flesta vet nog, att äggvita för bruk till exempel i maränger är färdigvispad först, när den blir fastsittande i den uppochnervända bunken. 

Men gör nu tankeexperimentet att äggvitan är hårdvispad i ett utrymme med heliumgas. Säkert sitter den fast på samma vis som ovan i denna specialmiljö. Men vad händer så (och varför), om man därefter lyfter ut skålen rättvänd i vanlig luft (syrgas och kvävgas huvudsakligen)? I avvaktan på att jag själv hinner genomföra experimentet, tar jag tacksamt emot era spekulationer.

Påfågelögat

Idag har det varit soligt och varmt igen, så vår tama fjäril fick vistas ett tag ute i gasset (på inrådan från Kajsa). Ganska snart tog den sig ur boskålen ut på trädgårdsbordet.

Den flaxade en hel del med vingarna - men hade uppenbarligen inte tillräcklig ork för en flygtur på egen hand. En blomma i närheten fick bli dess viloplats och där ville den stanna en lång stund. Sannolikt provianterade den också.


Ottenby fågelstation

Längst ute på Ölands sydspets - alldeles intill fyren Långe Jan - ligger Ottenby fågelstation.

Förutom stationsbyggnaden finns här också ett stort och välfyllt Naturum samt ett "parkområde" med diverse anordningar för fågelinfångning. En sådan är en trålliknande nätlabyrint med jättestor öppning och en avsmalnande strut med själva fällan längst ut i andra änden.

Med diverse knep (odramatiska och ofarliga sådana) fås fåglarna slutligen att flyga in i den gröna fällan, där personalen kan lyfta ut fångarna genom något av de två gummijalusiförsedda sidohålen. (Luckan uppåt kan öppnas för att släppa ut alla fjärilar som också letar sig in i fällan.) Alla fångade fåglar kontrolleras och ringmärks - utan undantag för någon art. Med van och varsam hand utför ringmärkaren sitt jobb.

Ring med rätt storlek (nr 2 - näst minsta i det här fallet) anbringas runt ena fågelbenet - olika stora specialtänger utnyttjas för detta. Fjäder/dundräkten inspekteras och en åldersuppskattning görs. Man mäter vinglängd och tar fågelns vikt. Till sist kollar man också konditionsläget genom att bedöma fågelns lagrade fettreserver; man blåser bort dunet på fågelbakkroppens undersida och kan då med hjälp av mallen till höger i bild avgöra fettlagrets tjocklek. Eftersom där inte finns något hudpigment är skinnet ljustransparent in till inälvspaketet och ju mindre av levern e t c som syns desto tjockare är fettlagret (mallen anger en skala från 1 till 10; 10 = mest fett d v s helt vitt). Sångarna som skall flytta ända till Sydafrika bedöms behöva minst 5-6 i utgångsläget för att klara den resan rent "flygbränslemässigt". Alla data inklusive ringidentitet bokföres och databaslagras. Naturligtvis görs också en artbestämning innan fågeln släpps fri igen.



Öland i augusti

Sten Bergman åkte till Nya Guinea en gång i tiden för att kolla in exotiska djur (paradisfåglar med flera). Vi nöjde oss med en kortare tur och till en betydligt mindre ö; Öland. Där finns också massor av djur - här några exempel på nyss infångade och ringmärkta småfåglar vid Ottenby:
hussvala, snäppa (missade tyvärr den korrekta artbenämningen),
 
lövsångare och härmsångare.
 
Solbadande kor vid Långe Erik.

Alpackor vid Sandby pensionat; det bruna stoet fött och uppvuxet i Anderna (i Sydamerika)!




RSS 2.0