Gradienter, profiler, podsoler och pH ...

... ja det är mycket man får lära sig i grundkursen i ekologi. Dagens exkursion gick till den naturfagra Fyledalen, via bygatan i Röddinge med alla de fina tättliggande små husen, ner mot den gamla idrottsplatsen i dalens botten. Precis intill det frodiga ramslöksbeståndet - vid Smörtoppens bas - parkerade vi bilen och startade en ganska mödosam vandring upp mot toppen. Höjdskillnaden är ungefär 100 meter; troligen den största topografigradienten i hela Fyledalen. Inte konstigt att det behövdes en pustapaus halvvägs.
 

Väl uppe på toppen - efter en kort fikapaus och instruktioner från handledaren - grävdes första provtagningshålet. Minst halvmetern djupt skulle det vara för att blottlägga hela jordmånsprofilen och därmed möjliggöra materialprovtagning ur 3 nivåolika profilhorisonter. Jordmånen här uppe var typisk podsol - vänstra bilden. Till skillnad från vad protagningshålet halvvägs nedför gradienten visade - högra bilden. Här börjar det alltmer likna brunjord med kraftig inblandning av lera.
 

Nere vid den lägsta nivån i dalbotten pågår här - precis som vid grävandet av de övriga två hålen - först en bedömning av artsammansättningen i fältskiktet; med koncentration på de levande växterna plus en inventering av allt övrigt material inom provtagningsytan.


Resultatet av fältövningen blev alltså 3x3 materialprover; i plastpåsar för att undvika avdunstning och inklädda i aluminiumfolie för att undvika fotosyntes. Väl tillbaka i Ekologihusets labsaler vidtager så pH-mätning, vattenhaltsanalys och bestämning av proportionen organiskt/minerogent material.

  


Interspecifik konkurrens;

eller mellanartskonkurrens som är den praktiska uttydningen. D v s när olika arter (djur och/eller växter) konkurrerar om någon typ av "resurs" i naturen. Här illustreras ett dagsfärskt exempel gällande häckningsplats i en gammal clematisbuske invid förrådshuset.
Först kom koltrasten med bomaterial i näbben på väg in i sitt nästan klara rede.


Minuten efteråt kom så duvan; till synes kanske mest för att inspektera om fjolårsboet även i år skulle kunna vara en lämlig äggkläckningsplats.

Det fysiska avståndet mellan dessa två reden är bara cirka halvmetern, så någon av de två arterna måste nog ge upp. Frågan är vilken?
Ner till marken - till Knuts "häckningsplats" - är det ett lite större avstånd; vilket borde betyda; att nischseparation möjliggör samexistens mellan den senare arten och en av de två föregående.


Djingis Khan

Nog den bästa versionen av spexet hittills; och det har blivit ganska många Djingis_Khan-uppsättningar genom åren i Lund. Mycket se - och framför allt - lyssnansvärt! Om ni ändå skall till universitetsområdet; missa då inte den fantastiska blomningsprakten där (som på så många andra ställen denna vår).



I vetenskapligt syfte

Varför gå över ån efter vatten - heter det ju. Och efter att jag letat med ljus och lykta efter ett par havrefrön att så, kom Bodil på den brillianta idén om, att sådana borde finnas här hemma redan; i botten av Isaks ströhalmpåsar. Så nu har jag 9 frön som ligger till förgroning.

Återstår bara att fixa fram några kornfrön också. Eventuellt är sådana snart på väg brevledes från lantbrukande brodern. Men vad kan det vara för vetenkapligt syfte jag är ute i - vad är det jag vill försöka bevisa?

Varianter av påskris

Ris med fjädrar.                                             Ris utan fjädrar.                 Pås-kris.
  
Kanske inte så kul - men ändå! (ena bilden stulen)

 


Vilket är djuret?

En påskhare? Nej - men bra nära.


Ledtråd 2011-04-23; samma bild som ovan - fast färgmässigt inverterad.

Stare eller ekorre?

Svaret på den frågan är hittills ekorre. Och det kunde man ana redan under vintern som nyss passerat, eftersom en ekorre redan då var bofast i den nedre holken. Mitt försök att med två holkar i samma träd nu i vår locka till sig starfamiljer istället blev inte lyckosamt. Såklart är ekorren också fin - men jag hade hellre välkomnat en stare. Starar har visat sig bli allt sällsyntare gäster i våra trakter, utan att ha visat på långt när samma tendenser på sina övriga häckningsplatser. Något som biologer och ekologer kliar sig i håret över. (Kanske ett projektarbete - lokalt i vår trädgård - för egen del?) Bilden bredvid visar en annan holk - en mesholk med litet (30 mm) hål. Här är det dock inte ekorren som kan beskyllas för att ha velat vidga hålet. Nej det är fru (eller herr) blåmes själv som jobbat hårt med näbben; utan att komma särskilt långt. Märkligt beteende - den har inga som helst svårigheter att komma in eller ut som hålet är i original. Och där har häckat blåmesar de senaste tre åren utan problem!
 

Häckar ock buskar grönskar redan, bokar har börjat slå ut och blommorna trivs i det fina vädret.

GLAD PÅSK!

Montaget är klart

Och här är resultatet.

Mina alster är ju genomgående gjorda i trä och därmed egentligen inte särskilt lämpliga som lampor och lyktor. Men det är ju ändå det, de oftast har blivit - och den här senaste (sista?) är inget undantag. Men jag väljer att kalla den: japansk lykta - som ju är en växt och alltså inte avsedd att tändas (eldas upp). Går det att förstå symboliken? Om inte - öppna i så fall upp en blomställning framåt höstkanten och titta in bakom det orangeröda täckelset.  

Äpple, päron och körsbär är de träslag, som nyttjats. Men nu behöver de kvarvarande träden i "omgivningarna" växa till sig lite mer, innan det är lönt att ens tänka på något mera slöjdande; samlingen får vara komplett i och med detta (tills vidare)!
 

Lördagsnytt

Årets tomatplantor har anlänt; riktiga praktexemplar - stort tack hovleverantören!


Dalai Lama besöker domkyrkan i veckan. Nödvändigt med kravallstaket?


Idol-jippo utanför AF.

Botan's största bok finns inte mer.

Alrunan har fått många nya blommor.


Rapport från innerstan'

Tanken var, att inlägget skulle prydas med nytagna bilder, men något hade satt sig på kameralinsen, så fotona blev helt mjölkvita och oskarpa. Men jag kan berätta, att domkyrkocentrum börjar likna en "riktig" byggnad nu, att syrenbuskarna artar sig bra på nya platsen - med frodiga knoppar, att grodorna är på plats i universitetsplatsfontänen med sprutande vatten och att magnoliorna intill helt säkert kommer att vara i full blom långt innan 1:a maj.
Så i stället för innerstadsbilder får det bli några innebilder från "huggehused" (lantlig benämning på hobbyverkstaden). Dessa fem träbitar av en körsbärsträdstam har inneburit ganska mycket arbete att forma så här långt; bland annat för att undvika alltför mycket sprickbildning. Det har tagit hela våren - men fortfarande återstår ju montagemomentet och vad blir därefter slutresultatet; det är frågan? 
 
Tre bilder på hur den spolformiga "klumpen" svarvats fram ur ett råämne.
  

En bild där ringarna just sågats ut med hjälp av hålsågar och nu håller på att torka/krympa i sina respektive sågskålar. Slutligen en bild av råämnet till den lilla kulan - plus en enkel halvcirkelmall som använts vid kulsvarvningen.
  


Student vid 67

Rena vansinnet - eller helt i sin ordning? Själv tycker jag, att fler borde prova på detta; om möjligheten finns. Man behöver inte riskera att bli överlärd - och man behöver inte läsa sig tillbaka efteråt. Gillade man att studera och lära sig nya saker en gång i tiden, finner man, att denna livsform fortfarande kan vara väldigt engagerande. Det finns en massa andra lockelser; som erbjudande om studiemedel, studentbostad, billigare kollektivresor och inträdesrabatter. Och betänk att vi snart har en hel veckas påsklov!

När hade man det senast?

Konsten att uttrycka sig

Läkare och usel handstil är ju en kombination som inte alltför sällan fortfarande är högst påtaglig. Att norska kirurger fått sin legitimation baserad på betyget 2:a (ej fullt godkänt) i träslöjd är en annan skröna som länge varit en black om foten för läkarskrået. Och inte blir ryktet bättre av, att allmänheten får läsa följande insändare i dagens SDS - författad av en läkare. Detta är endast ett kort utdrag av valda delar. 
Det handlar om en patient med nyupptäckt ändtarmscancer (naturligtvis inget att skämta om) som behandlingsmässigt råkat mindre bra ut på grund av det pågående omstruktureringskaoset - sjukhusen i Lund och Malmö emellan. Insändarskribenten konkluderar bland annat: "Ansvaret ligger i slutändan på regiondirektören". 
Hoppsan - vad menade den gode läkaren egentligen; är detta en typisk slutända?






  

Alrunan 2011-04-09

Det har gått tre veckor sedan förra bilden - och nu har plantan utvecklat en liten blomma.

Den är lite speciell - men väldigt vacker att titta på. Ännu så länge går det inte att avgöra, vilken slutnyans den kommer att få; just nu är den svagt rosa med gula inslag. Och det är fler blommor på väg. 

Rooks

Råkor tillhör numera definitivt mina favoritfåglar. De är intelligenta, kvicktänkta och nyfikna - men samtidigt mycket varska och initialt rädda för det mesta i miljön. Numera har de vänligheten att besöka vår trädgård dagligen; man behöver inte sitta utomhus i Botan och frysa för att kolla på deras beteende, utan man kan stanna inomhus hemma i stugvärmen. Skalade och osaltade jordnötter verkar råkorna gilla speciellt - här är en bildsekvens där en råka just landat vid matplatsen och först tar sig en snabbkoll för att se, om kusten är klar. Därefter några snabba hack för att fylla näbben med nötter - och sedan direkt "take off"; utan att ha svalt nötterna. En stor del av matintaget gömmes ofta i marken inte så långt borta; något som skatorna naturligtvis håller full koll på.
  

Det som blir över brukar vara en lagom munsbit för fasanen.

 


Naturvårdsfilm

Detta var ett av inslagen på dagens ekologikursschema. "Fröken" berättade, att det skulle handla om mina hemtrakter; och jag tänkte, att det skall ju bli trevligt. Vad jag inte var beredd på var, att det hela skulle röra sig om den eländiga cirkusen kring lövgrodornas känsliga naturområde där. Ett triangeldrama mellan naturen/lövgrodorna, markägaren och länsmyndigheterna; där väl egentligen alla får anses vara förlorare - hitintills i vart fall. Okunniga myndighetspersoner med skygglappar och täta skott sinsemellan, en trilskande och stursk markägare (typ: "rabbenacke") och ett stycke väldigt fin och rik naturtyp - som man har många intressanta minnen ihop med; inte minst från tidiga utflykter under skoltiden. Fadäsen var ju att markägaren tilläts utplantera signalkräfta och deponera massor av krossat tegel (gömslen för kräftorna) mitt i detta känsliga urgamla naturområde - som varit fantastiska utmarker/djurbetesområden i det gamla bondelandskapet; både före och efter storskiftet. Försök att i efterhand få tillståndet hävt och i stället införa någon typ av naturskyddszon där, har ännu så länge inte blivit verklighet, så lövgrodorna plus en massa andra hotade arter har en oviss framtid.

Självklart kände jag redan till det mesta av turerna som filmen redogjorde för - och även om jag inte sympatiserar med alla åsikter som filmmakarna förde fram, så håller jag 100-procentigt med om det som sades beträffande lövgrodorna. Tilläggas bör också att absolut ingen skugga skall falla på byinnevånarna i övrigt; det är bara denna specifika markägare som äntligen borde ta sig en extra funderare.  

Svindel

Varken ekorrar eller katter verkar ha besvär med detta? Vid lunchtid idag kunde man bevittna hur tomtens revirägare försökte jaga bort en inkräktare. Hur högt upp ovan marken sträcker sig ett kattrevir? Uppenbarligen inte mer än 5 - 6 meter; för här gav Knut upp och lät ekorren förvinna av bara farten betydligt längre upp i trädkronan. Man har kunnat se på Knuts blick länge, att han alls inte gillat ekorren som hålls här sedan förra hösten. Och nu när en av fågelholkarna - som Knut tagit på sig beskyddarrollen för - var hotad, blev måttet rågat. Tyvärr är den hastgt tagna bilden i motljus inte så skarp; men det är katten till vänster om trädstammen och ekorren till höger.

Aprilskämt?

Nej - vis av fiaskot med förra årets försök, väljer jag att avstå i år. Det hindrar dock inte Knut från att vara full av upptåg - som vanligt. Vad han avser med denna gåva - strategiskt placerad på tröskeln till altandörren - just den 1:a april, kan man ju fundera över.

Trots att klockan vid det här laget passerat 10:30, har Knut valt att fortfarande inte träda fram i ljuset.

RSS 2.0