En egen sten;

men det kostar! Att ha fått Domänverkets tillstånd att ståta med sitt namn som ägare av en såhär imponerande stenbumling innebär ett förpliktigande i form av regelbunden tillsyn - och stenen ligger ju inte precis utanför husknuten i Lund.
 
Nej stenen ligger i ett brant stupavsnitt mellan Ombergs hjässa och Vätternkanten. Det framgår inte alls av bilden, men det är smått otroligt, att den fortfarande ligger kvar där; utan att ha rasat vidare nerför branterna och plumsat i vattnet. Det kliar i fingrarna att knuffa till den - kan jag säga. Det hade blivit världens plask; med en tsunami som förmodligen hade dränkt Visingsö - och hela Hjo på Vätterns motsatta strand!  

En annorlunda trolldeg

I inlägget om "recept" för några dagar sedan så kom diskussionen också in på området trolldeg - denna mystiska och magiska blandning som var totalt okänd för mig; upp i aktningsvärd ålder.
Min egen "trolldeg" från tiden det begav sig finns åskådliggjord genom dessa nytagna bilder. (Kan avslöja att fotograferingen innebar en viss möda - men också en god "portion" nostalgi.)
 
Vid en stor och välformad äkta kobladda (fekaliepöl efter ko) kunde jag tillbringa mycket tid i min barndom. Bäst var det om någon dag hade förflutit efter nedläggningen, så att ett torrt och lyftbart lock hade hunnit bildas i ovandelen - bilden till höger. Därunder fanns "trolldegen" och ibland också en massa spännande kryp. (Kakbaken av denna trolldeg hade lämpat sig utmärkt för en triangulär receptrepresentation.)
Det fanns en gång ett "rättframt" och mustigt talesätt om "kobladdor och Amors pilar". Tyvärr har jag glömt dess ordalydelse; någon i läsekretsen som minns?


Råkunge

Vi kunde inte hålla oss borta från karnevalståget idag heller - och det ångrar vi verkligen inte. Trots att vädret inte var lika strålande och varmt som igår, så var tågaktörerna ändå uppe i högvarv hela tiden. Oförglömligt som vanligt - ni skulle varit där! Och nu måste man vänta hela fyra år till nästa gång det beger sig.
Vi hade parkerat cyklarna i UB-parken idag också och när vi kom tillbaka för att hämta dem, så fick vi se detta:

En tuff liten råkunge som tydligen ramlat ur boet alldeles för tidigt; för flyga kunde den inte. Men den verkade glad och pigg ändå - och nyfiken på att kolla cyklarna; den lila gillade den nog bäst. Man får hoppas att den klarar sig och att föräldrarna tar hand om den ett tag till.

Pingstafton

Lundakarneval, strålande väder och dags att skörda de första rabarberna.

Två kilo rabarberstjälkar; hälften till dagens paj och andra halvan till frysen.


Klockan 12 en cykeltur ner mot karnevalsvägen; den vanliga platsen mellan de gamla lasarettsvalven där ridande polis utgjorde den sedvanliga förtruppen för själva tåget.

Efter att därefter ha gjort en snabbkoll inne på karnevalsområdet - bl a spelat på chockladhjulet (utan vinst dock) - och återigen kollat på det fantastiskt fina karnevalståget framme vid slutmålet bakom AF, så cyklade vi nöjda hem i det strålande solskenet. Och där hemma väntade naturligtvis en nygräddad:

 


Drivbänken; fortsättning

Det visade sig ju, att de nya tomatplanterna från vår hovleverantör var högre än grundkonstruktionen för min drivbänk kunde härbärgera, så det blev i det "nödläget" akut med en vidareutveckling. Ett par kompletterande sidostycken var det enda som behövdes, så nu kan bänken inta följande fyra tillstånd.
Ihopfälld för vinterförvaring:

Utställd - i trädgårdslandet - med stängda taksektioner; max planthöjd = 60 cm:

Utställd med taksektionerna nerfällda (öppna); vindskydd upp till 60 cm:

Utställd med alla väggsektioner rakt uppstående; vindskydd upp till 90 cm.


Det stundar Lundakarneval

och förberedelserna är i full gång. Hela Lundagård, Universitetsplatsen och friytorna runt AF är en enda stor byggarbetsplats just nu. Vädret har passande nog blivit soligt och varmt; hoppas att det håller i sig till helgen, för då är det dags.
Vid det södra insläppet till karnevalsområdet kan man också notera, att domkyrkan håller på att få en helt ny och bättre handikappanpassad entrétrappa.

Entrén från Sandgatan känner man knappt igen, men till höger syns i vart fall ljusträdet med platsen för Bleckhornens 1:a-adventsframträdanden och i bakgrunden skymtar domkyrkans tak.

Inne på området är det full aktivitet med tältbyggande med hjälp av lyftkranar och lastbilar. Universitetshuset är dock svårt att ta miste på


liksom AF-huset, även om dess fasad säkert kommer att skymmas ännu mer framåt fredag eftermiddag. Det är på stråket här framför AF som tåget med alla ekipage och medverkande kommer att passera igenom karnevalsområdet.
 

 


Ringduva

Ett ringduvepar har funnit sin redesplats högst upp under takskägget på  söderväggen till vår carport -  i en gammal Clematis. Paret turas om att ruva sina ägg; troligen två till antalet och helvita. Jourhavande duva syns inte så tydligt på bild, men den verkar inte bli störd av, att jag har min "verkstad" innanför just den väggen.


Ett koltrastpar höll till här på samma ställe för ett par år sedan, men lyckades aldrig få fram några flygfärdiga ungar. Det skall bli spännande att följa, hur det går för duvorna. Frågan är om klematisväxtens grenar håller för duvornas tyngd; det har redan uppstått en oroande stor öppning i bladverket. Ruvningstiden är ju cirka två och en halv vecka.

Upptäckte just nu att Knut intagit sin övervakande position precis vid roten av klematisbusken ...

... så nu borde väl duvan kunna känna sig helt trygg?

Receptet; "rätt" svar

Egentligen kan man nog tänka sig flera rätta svar på spörsmålet om antalet ägg i degsatsen enligt inlägget för några dagar sedan, men detta är den version som tidningen Ny Teknik företräder (och som jag själv också finner mest logisk - i vart fall för en teknikorienterad hjärna). Här är grafen igen; nu med lite tilläggsinformation

- och detta är vad tidningen bl a kommer att skriva: "Man skall ta ett ägg, det vill säga ungefär häften av mängden fett. Receptet representeras av avstånden från stjärnan till en triangelsida (se streckade linjerna). Summan a + b + c är konstant, oavsett var stjärnan ligger. Mängden fett ges alltså av sträckan a i figuren och mängden ägg av sträckan b. Även om man inte sett diagramtypen förut, och inte känner till att a + b + c är konstant, så kan man nog komma fram till en rimlig tolkning genom att betrakta några olika specialfall för placeringen av stjärnan. Så bör i varje fall en ingenjör resonera."
Från början visste man ju, att Truls (eller Trula, eller Emil, eller Oscar, eller vad teknologen nu hette) tänkte sig fettmängden 125 gram och har ni sedan haft vågen framme och konstaterat, att ett normalstort ägg väger cirka 70 gram, så kommer ju det rätta svaret sedan av sig självt. Om stjärnsymbolen hade befunnit sig exakt i den liksidiga triangelns "mittpunkt"; ja då hade det inneburit lika mycket av alla tre ingredienserna. Krångligare än så är det inte!

En fallehatt

är en sedan länge utdöd version av den betydligt mer sentida uppfinningen: cykelhjälm.

Fallehattar lär ha hittats på Österlen i form av fossil, men det är hörsägen och ännu så länge obekräftade uppgifter. Sant är dock att fallehattar utnyttjades av vättarna som huvudbonad för att skydda dem från skador vid fall. Vättarna var ju små grå tomtelika väsen, som oftast bodde under golvplankorna i de gamla boningshusen. Men de kom gärna upp ur sina hålor och drog sig då inte för att ta en svängom högt uppe på ett köksbord - och inte så sällan blev detta så extatiskt, att de föll ner och skadade huvudena. Så med hänsyn till mitt tidigare inlägg om patent, så borde ingen ha beviljats något patent på dagens moderna huvudskyddshjälmar; de är inte någon ny uppfinning!   


Recept

Nedanstående ingenjörsmässigt presenterade kakrecept har jag saxat direkt ur senaste numret av Ny Teknik.

Frågeställningen i tidningen var: hur många ägg (1 eller 2) man skall ta i, om man till degsatsen bestämt sig för att ha 125 gram fett? En tilläggsfråga skulle kunna vara vilket bakverk, som denna grafiska representation är ett recept för?
Själv blev jag ganska förtjust i receptformen som sådan - i stället för en massa text; om man har 5 ingredienser i stället, så markerar man bara sin stjärna på rätt ställe i en 5-hörning - o s v! Vad tycker ni - och vilka är svaren?    

Beträffande patent

Av och till så har ju begreppet patent förts på tal i denna blogg. Eftersom jag själv har många års yrkesrelaterad erfarenhet inom området, så vore det väl inte fel med några klarlägganden i sammanhanget. Mitt praktiserande rör huvudsakligen IPR-idéer (Intellectual Property Rights) inom produktområdet som kan realiseras i form av hårdvara och/eller mjukvara (produkter, tekniska dellösningar, applikationer o s v).
För patenterbarhet gäller därvid att idén skall vara ny, ha tillräcklig uppfinningshöjd, samt att ha industriell tillämpbarhet (gå att producera/använda).

Nyhetskravet innebär till exempel, att en idé som redan visats på en blogg således inte är ny vid ett senare ansökningstillfälle; och därmed alltså inte patenterbar. Detta kan vara bra att tänka på för alla bloggare; under antagandet att en blogg väl är att betrakta som ett offentligt medium? Å andra sidan - om en idé redan är offentligen presenterad (visad eller beskriven), så kan ingen annan heller söka patent på samma idé senare. Däremot är det då fritt fram för var och en att själv "stjäla" och realisera den - efter vars och ens moraliska omdöme - utan att riskera några skadeståndskrav från ursprungsidégivaren.
För mig personligen innebär dessutom nyhetskravet, att saker som redan finns i naturen - fast hittills "dolda" - men som först senare efter hand upptäckes av forskare och andra, absolut inte borde vara patenterbara! Ett exempel på detta är vissa företags/forskares hävdande av patent inom gen-området. Men det finns tyvärr - och kommer att finnas - flera sådana exempel.      

Drivbänken är klar!

Och den går att flytta; här har jag i demonstrationssyfte för er (med Bodils hjälp) placerat den där tomatplantorna snart skall stå.

Lägg märke till att konstruktionen tillåter från början höga plantstödpinnar (d v s så att man slipper byta till högre pinnar efter hand) att sticka upp; de två fällbara takhalvorna bildar en lagom stor glipa i mitten för detta. När plantorna har växt över 60 centimeter, så är det bara att vika ner dessa takhalvor över sidoväggarna.

Förutom den mobila egenskapen så är också denna tingest hopfällbar; för att ta minimal plats när den är undanställd.

Den kommer att kunna hänga på väggen i carporten.

Medalj, banan, vattenflaska och

en aningen ansträngd kropp. Med andra ord; årets Lundalopp om 10 kilometer är precis avklarat. Någonstans i den här oskarpa Sydsvenskan-bilden från startplatsen finns även jag med.

För de ovanligt täta åskådarleden var måhända vädret ingen höjdare, men för oss löpare fanns därvid egentligen inget att klaga på. Några grader varmare hade ju förstås inte varit fel. Min sluttid blev ungefär som i fjol (57 minuter), men kunde ha varit lite bättre, om jag inte hela tiden (förgäves) hade behövt speja efter den förbeställda kalla ölen - någonstans längs banan.  


Vad är tid?

Jag tänker inte på något vis konkurrera med de stora tänkare som försökt sig på en definition av tidsbegreppet. Men något (?) har uppenbarligen hänt från den ena bilden till den andra i vår trädgård här nedan:
 

Vi skall nog vara glada för att tiden finns - och att dess propagering - för det mesta - sker i synkronism med vad som vi via vår kognitiva förmåga kan känna oss "bekväma och trygga" med. Men det är ju långt ifrån alltid, som det är fallet.     


Händer det något med drivbänken?

Jodå - småmontagen är klara och här pågår silikonandet för fullt.

Eftersom min skapelse innehåller inte mindre än 22 rutor som alla skall silikonfixeras dubbelsidigt längs alla kanter (d v s 176 längder!), så bävade jag inför detta moment - rena Långholmsarbetet tänkte jag. Men det visade sig gå väldigt smidigt och snabbt - och var nästan det trevligaste jobbet hittills. Jag måste dock hålla er i spänning ytterligare några dagar innan jag hoppas kunna presentera slutprodukten.  


På lördag är det dags

för årets upplaga av Lundaloppet. Man kan välja mellan att springa eller promenera och sträckorna är antingen 5 eller 10 kilometer genom stadens centrala delar. Starten sker i Stadsparken (klockan 14 för 10_km-sträckan).
Precis som bildens gatunummer visar, så blir årets lopp mitt tjugoförsta i obruten följd. 
  
Inte ser väl detta jobbigare ut än, att vem som helst av er skulle kunna vara med? 
                                                                            

Gräsandparet

kom inte till vår vallgrav - och just nu är den tom på vatten. Däremot så verkar de trivas alldeles utmärkt i dammen bara några tiotal meter bort. Här håller gräsandhanen vakt så, att honan tryggt skall kunna ruva sina ägg i en stamklyka längst ner i en av dammens pilar.

Det är samma damm som troligtvis nu också utgör boendemiljö för vattensalamandrarna som tidigt i våras uppehöll sig strax utanför vår entredörr.  


Allium ursinum

Vi har ramslök i trädgården. Egentligen är den väl ingen typisk trädgårdsväxt, men eftersom vi känner till ett ställe på Österlen, där den förekommer i riklig mängd, så provade vi att ta med oss lite av den hit. Ännu så länge i år är det bara gröna blad (förvillande lika liljekonvaljens), men så småningom hoppas vi få se även de små vita stjärnformade blommorna.


Ramslöken är fridlyst i vissa län; dock inte i Skåne. Det sägs, att den kan vara svår att få bukt med - om den väl växt in sig på ett ställe. Vi får väl se. Det latinska artnamnets koppling till björn - tycks dock aningen långsökt?

1:a maj i Lund

var sig lik; alla var där. Näst universitetsplatsen den här dagen så vet jag bara Gleerups hörna en lördagförmiddag, där sannolikheten är lika stor att spontant träffa på någon gammal bekant.
Rektorns tal till den församlade menigheten (somliga bärandes praktfulla standár), studentsångare samt gubbar som fixade med TV-utrustning inför sångframträdandet klockan 18. 
    

Bejublad underhållning av Bleckhornen tillsammans med 10-årsjubilerande Baletten.


Och naturligtvis var Fontänen igång med sedvanlig blomsterprakt omkring.

RSS 2.0