Vad är etnobiologi?

Kanske lite övermaga att redan efter första föreläsningen försöka ge sig på en definition; men jag skall ändå göra ett kortfattat och förenklat försök - innan hjärnan blir totalt förvirrad av alla nya begrepp. Benämningen utgår ifrån det grekiska ordet för folk: ethnos - som av grekerna själva avsågs att syfta på jordens folk utanför det grekiska. Biologi är ju ett betydligt modernare namn på en vetenskap som omfattar både botanik (växter) och zoologi (djur). Etnobiologin handlar därför väldigt mycket om världsfolkens lokala - såväl i tid (även nutid) som rum - samexistens med naturen; dess växter, djur och människor. Hur man (folkligt förankrat) tolkar vad man upplever, hur man "klassificerar" och benämner allting som kommer i ens väg, hur man för sin överlevnad/fortlevnad beter sig i det dagliga livet och så vidare. Det finns (och har alltid funnits) många personer som på ort och ställe eller genom världsomspännande resor på olika sätt dokumenterat detta liv och leverne. Bland de kända (numera döda) svenskarna som ägnade sig åt detta fanns ju: Sven Hedin, Sten Bergman och Jan Lindblad - för att nämna några.
    

Etnobiologin kan sedan sägas vara den vetenskap som sysslar med analysen av allt sådant källmaterial; såväl det uråldriga som det nutida (och framtida). Etnobiologin har därför klara kopplingar (förutom till biologin) till andra vetenskapsområden som: farmakologi/medicin, antropologi, etnologi, och arkeologi (samt också den moderna kognitionsvetenskapen). 
Det skall bli väldigt spännande att följa resten av kursen och förhoppningsvis åstadkomma en godkänd examination.  

Plus 19,3 grader!

Återigen ett värmerekord i Lund igår; den varmaste marsdag som överhuvud taget mätts upp i landet sedan de officiella temperaturmätningarna startades. Jag hade inte tänkt blogga idag, men en sådan händelse får man ju bara inte tiga ihjäl - och det är inget skryt. Men så inställer sig ju frågan: till vilken bild skall denna nyhet publiceras? Och Knut förnekar sig ju aldrig, så han ställde gärna upp från locket av soptunnan. 

Händelsen rapporterades nu idag i P1-radions lunchsändning, så vad har ni att möta detta med? (Antar att det till och med är varmare än i Melbourne?)


Med-kem

- eller institutionen för medicinsk kemi - som byggnaden på denna bild för inte så länge sedan utgjorde.


Numera ingår detta anrika gamla universitetshus på Sölvegatan 10 i Lunds Universitets utbildningskomplex - Geocentrum. Det är också här som min nästa kurs (i humanekologi) huvudsakligen kommer att hållas. Vissa föreläsningar/övningar är dock förlagda till Botaniska Trädgårdens tropiska växthus.
Framför den gamla byggnaden - på den lite sluttande markplanen vettande ut mot Sölvegatan - så har det alltid legat ett tjockt lager singel. Det berättas att det var i detta förrädiska "grus" som en känd Lundaprofil - en numera död överliggare (livtidsstuderande person utan uppnådd slutexamen) - troligen inte helt nykter råkade cykla omkull och därmed ådraga sig så mycket skada, att han tuppade av för en stund. Vid undersökningen på lasarettet - dit han förts av behjälpliga personer - fann doktorn att olycksoffret hade märken efter ett rejält människobett i ändalykten! Detta fick dock sin förklaring, när man förstod, att personen i fråga hade för vana att placera sina löständer i bakfickan under sina cykelturer. Han hade helt enkelt fallit så olyckligt att löskäftarnas över- och underdelar slutit sig runt ett stycke rumpefläsk i stöten mot marken.
Så vad är sensmoralen?

En bild ur verkligheten


Men vad föreställer den?
Ledtråd: Det finns absolut ingen koppling till våfflor eller våffeldagen - snarare bör man tänka sig den motsatta årstiden, köer i landsvägstrafiken och en alldeles speciell doft. 


Om bostadsmarknaden i Lund

Ja den sägs ju vara väldigt het för tillfället; så om inte staren snor sig hit nu med en gång, så lär den bli snuvad (av andra intressenter) på holkboende hos oss i år också!


Erbjudandet gäller en för starar måttriktig enrummare (högt till tak, egen rund 50 mm ingång, boyta 150 kvadratcentimeter)  - utan insats och med väldigt låg hyra. Det räcker om hyresgästen sjunger lite då och då. Som synes så har stadens parkförvaltning snyggat till de gamla trädens kronor genom att såga bort lite grenar längs stammarna. Egentligen skulle man väl för länge sedan utfört "hamling" i stället; eftersom det är Skånepilar det gäller?

Här skall laddas!

Nu skall det väl inte dröja så länge, förrän man skall kunna köra en tur med hojen?
 

Nej oroa er inte; för även om jag enligt mitt "stenålderskörkort" har behörighet att framföra ett dylikt vidunder, så saknas naturligtvis den praktiska färdigheten (befogenheten). För min del får det räcka med att ha kört fyrhjulig motorcykel; detta är Nils muskedunder, som han snart måste ta ut i vårluften för den årliga besiktningen. Naturligtvis har batteriet hunnit självurladdas under vintern, så det genomgår just nu en återupplivning här hos oss. Det är ett helkapslat batteri; d v s det är viktigt att övervaka laddningsspänningen så, att batteriet inte blir överladdat. Vid 14,4 volt måste laddningen avbrytas - och så intelligent är inte min laddare (därav behovet av mätinstrument).

Rena menageriet?

Hornugglor, gräsänder, duvhök, fasantupp, trastar, massor av småfåglar och duvor - och så nu dessa krabater:

Sent igår kväll - i lampans sken utanför husets entrédörr - så fick Bodil syn på dessa små ödlor. Vi tog in dem för några korta ögonblick för att se dem lite bättre. De rörde sig väldigt långsamt, men redan efter 10 sekunder i inomhusvärmen så blev de livligare - och vi släppte dem därför genast tillbaka ut igen. Bodil sa' direkt, att det är sandödlor. Men efter att ha googlat lite om "svenska" ödlor så är jag själv lite tveksam. De hade en totallängd av cirka 8 centimeter och var mycket vackra att titta på. Bodil tog bilden av dem; ytterst kortvarigt placerade på ett vitt underlag i grovköket. Kunde vara intressant att veta hur/var de övervintrat och vad de kan livnära sig på såhär års.

Vårdagjämning 2010

Snösmältningen är passande nog i stort sett avslutad; åtminstone på vår tomt - och det syns inte minst av den höga vattennivån i vallgraven runt stenpartiet.

Gräsmattan är i behov av lite "luftning" för att stoppa snömögelframfarten, men det jobbet med en lätt fjäderräfsning får anstå ett tag till. För just nu så kommer det ett milt vårregn. Vad säger du om det Johan - ni som går mot höst på andra sidan ekvatorn?

HEKA91

Det är benämningen på min nästa kortkurs (15 hp) vid Lunds Universitet - som börjar redan om en dryg vecka. Det hela rör sig om Humanekologi med undertiteln: Etnobiologi; djuren, växterna och vi.
Vis av erfarenheterna från höstens motsvarande studier så har jag inför det här tillfället anskaffat kurslitteraturen i förväg - och faktiskt också börjat att läsa några rader. För att komma i rätt stämning i detta läsande så känns det inte helt fel att ha representanter för de olika delområdena inom bekvämt räckhåll.

Tulpaner och kvistar från växtriket, välkänd katt från djurriket och så jag själv som vi.


YSTADS ALLEHANDA

I morse var vår postlåda överfull av saker; förutom breven via Citymail sent igår kväll - som vi missade att ta in - så hade tidningsbudet tryckt ner tre tjocka tidningsupplagor.

Sydsvenskan får vi ju varje dag och Ny Teknik kommer också regelbundet, men att se "Ystan" dyka upp helt oanmäld var faktiskt glädjande. Den var vår hemmatidning en gång i tiden och den tillhör de nyhetsblad som hållit stilen genom alla år - tycker jag nog. Dock är det väldigt beklämmande, att man övergivit att ange "dagens smågrisnoteringar". Behövs inte den informationen längre? För en bonde så var detta långt mycket viktigare än - och faktiskt en föregångare till - dagens börsnoteringar. Jag minns att dagspriset på smågrisar vid livdjursförsäljning var den främsta indikatorn på samhällets ekonomiska väl- och vestatus; något som var det givna samtalsämnet (förutom vädret) bönder emellan.
I dagens YA stod att läsa om de första tranorna - inkommande från Rügen - som siktats vid Hörte på sydkusten. Där fanns också ett kåseri om behovet av separata damtoaletter på flyget, samt en notis om en kattunge i en Jönköpingsverkstad som upphittats välmående men oljig i motorrummet på en inlämnad bil. Katten är numera verkstadens maskot i väntan på vidare öden. 


Puh ... 5 km tillbaka också!

Trots att det just precis här inte finns någon vändskiva för dåtidens gamla ånglok, så är detta ändå platsen, där jag väljer att vända näsan västerut igen under mina söndagslöpningar på gamla Hardebergajärnvägen. Bara en liten bit härifrån finns också resterna av en pumpstation, där sagda lok kunde få vattenpåfyllning för att kunna fullfölja färderna mot respektive ändstationer.

Som synes så var solen framme och jag kunde höra exempel på, hur nu även bofinken anslutit sig till talgoxarnas motsvarande vårsångsrepertoar. Lite osäkrare blev jag beträffande den första lärkan; fast den har rapporterats såväl hörbar som synbar redan för ett par veckor sedan i Odarslöv? Och var skulle man förresten kunna göra fågelobservationer bättre än just här; i bildens horisont är det ju Fågelsångsdalen som skymtar fram.  
Ett annat vårtecken tycker jag mig kunna se i duvornas flygsätt. Jag har år från år noterat, att de vid den här tiden flyger (en och en) i någon slags berg- och dalbanerutt; med kraftiga vingslag upp till högsta punkten för att sedan glidflyga en stund utför - med vingarna still i en uppåtriktad V-ställning.

 


Nu gäller det ...

... sa' han som "spände katten för plogen". Lika dåliga odds för framgång - som i detta gamla Österlenska talesätt - lär jag ha i min iver över att skynda på snösmältningen. Med bara en grad plus; så lär inte snöhögen krympa särskilt mycket idag heller.

Från att ha varit gatans allra högsta snöhög så har dagsmejan trots allt krympt den en hel del vid det här laget.
Men jag har insett det lönlösa i mitt hackande - så nu skall den gamla grävskopan komma till heders igen - och slutföra arbetet.

Detta är en gammal trotjänare som har några år på nacken vid det här laget; men den fungerar ännu.
Det är ju inte alls så länge sedan som många svenska hamnstäders silhuetter präglades av stora kolhögar och just rader av jättegrävskopor. Långt tidigare vara båtarna lastade med ål och kolja när de anlöpte hamnarna, men sedan blev det mest kol och olja under ett bra tag. (Ursäkta mitt förvirrade inlägg - men det är ju fredag.)


Hur mycket är klockan?

Ja den frågan får man för närvarande inget svar på, om man hade förväntat sig det vid ett besök i Lunds Domkyrka just nu. För där ser exteriören på det medeltida uret för tillfället ut såhär:
 

Saken är den, att det nuvarande urverket - som är från 1700-talet - var i stort behov av reparation och översyn. Det lär inte ha gjorts sedan någon gång på 1920-talet, så det är förståeligt, om det behövs nu. Bilden till vänster visar en gubbe i en hisskorg; i färd med att putsa urets träverksfasad. På bilden till höger skymtar det tomma urskelettet bakom två framställda gamla urtavlor. Arbetet planeras vara klart till Påsk i år och då skall allt fungera som vanligt igen; inklusive klockringningen från norra tornet - varje hel-, halvtimme och kvart - som också styrs från detta ur. För den som vill se mer av urets hemligheter, så finns det ett par YouTube-klipp att välja: http://www.youtube.com/lundsdomkyrka?gl=SE&hl=sv

Döda ting

Det sägs ju, att man inte skall slå på - eller ens skälla på - döda ting. Men är det så välbetänkt - egentligen? Härom dagen så råkade Knut knuffa till en blomkruka så, att den föll i golvet. Inte skulle vi kunna få för oss att skamma på honom för det! Han hade ju verkligen giltigt skäl till att vistas i fönsterkarmen för, att hålla koll på allt som sker i trädgården utanför - alla intressanta fåglar som spankulerar omkring eller flyger förbi.
Däremot begriper jag absolut inte, vad dammsugarslangen hade där att göra, när den härför leden råkade göra rent bord på fönsterbrädan.

Då kändes det helt rätt att lappa till dammsugaren ordentligt och uttala en kraftig varning om att låta bli dylika tilltag i fortsättningen.
Kan för övrigt inte undvika att påtala den usla ergonomi som präglar många moderna dammsugares handtag och munstycken. Som gammal ingenjör och utvecklare av konsumentprodukter (med användarvänlighet/ergonomi i fokus), så har jag svårt att acceptera rena dumheter. Det är därför som vår relativt moderna dammsugare fortfarande nyttjar ett minst två produktgenerationer gammalt och synnerligen praktiskt men slitet munstycke.

 


Från hjort till hjärta

Svensk apoteksverksamhet har som bekant numera antagit en förändrad skepnad. Och i och med detta så verkar de nya aktörerna ha anammat butiksnamn hämtade från organ i människokroppen - och inte kört vidare i de invanda spåren med djurnamn. Sålunda heter apoteket Hjorten vid Mårtenstorget numera apoteket Hjärtat.


Jag vet inte om affärsidkarna fått fritt spelrum i sina namnval; eller om det finns rekommendationer från någon statlig godkännandemyndighet. Hur som helst så är det väl bra med frihet, bara den håller sig inom förnuftiga gränser. Apoteket "Röda Näsan" är ju relativt oskyldigt - och förresten redan upptaget, men man kan ju befara djärvare namnförslag. Det återstår att se. 

 


Raset i Bolmentunneln

har ju nu åter igen lett till, att Lundaborna tvingas hålla till godo med annat dricksvatten; närmre bestämt att dricka ur samma ho som Malmöborna redan gör. Det måste vara som, att låta katt och hund dela vattenskål med varandra - hur tusan skall detta sluta? En uppenbar risk är väl, att endera parten (gissa själva vilken) försöker att hamstra så mycket som möjligt på den andres bekostnad. För att stilla min oro - eller få de värsta farhågorna besannade - så var jag tvungen att åka till vattenhålet Vombsjön; för att på ort och ställe konstatera fakta. Se här själva; vattenståndet är minst en meter lägre än normalt!

Dessa blottlagda stenar ligger vanligtvis minst halvmetern under vattenytan; och fortsätter det så här, så kan man snart gå torrskodd på sjöbottnen tvärs över till Björka by. Skämt åsido; så illa är det naturligtvis inte, men vyerna över Vombsjön idag var fantastiskt fina och flera personer uppehöll sig långt ute på sjöisen iförda långfärdsskridskor och med fullpackad ränsel på ryggarna.

 


4-talet

Talet "tre" hör man ju ganska ofta; inflätat i det dagliga talet på diverse olika sätt. Alla goda ting är tre, den kristna lärans tre-enighet, klara-färdiga-gå, de tre vise männen (som man egentligen inte vet - om de verkligen var 3; bara att de bar med sig guld, rökelse och myrra), det röd/gul/gröna trafikljuset, den tre-benta pallen, o s v. Jag upplever att talet "fyra" inte får samma publicitet; och det tänkte jag delvis råda bot på med detta inlägg - torsdagen den 4:e mars. 
I Lund finns ju företaget Tetrapak - grundat av salig Ruben Rausing för länge sedan - som en påminnelse om 4-ans existens. Absolut var denna fyrsidiga förpackningsform världsrevolutionerande, när den kom. Den var synnerligen lämpad för rationell tillverkning och fyllning i nära nog samma moment, men den var å andra sidan ganska opraktisk att hantera för oss som konsumenter - åtminstone i de lite större storlekarna. 
Tänk också på alla 4-lemmade varelser som uppträder på vårt klot. Igår bloggade Kajsa om en väldigt intressant ny upptäckt av spår från de allra tidigaste tetrapoderna (fyrbeningarna) på landbacken. 
Talet 3 är för mig förknippat med "kulturen", medan talet 4 på ett mycket påtagligare sätt hör hemma i "naturen". Så tycker jag - i vart fall. 
Jag tänker avsluta detta inlägg med en bild av mig själv (framförande en 4-hjulig motorcykel så dammet yr); och som samtidigt klart säger emot min slutsats i meningen innan?!

  

Nu är det vår!

Jo - enligt min definition så börjar våren alltid den 1:a mars, sedan må det vara hur udda som helst - väderleksmässigt. Fast idag så har det både snöat, töat och regnat - och termometern har medelvärdesmässigt redan visat på plussidan flera dygn i sträck. Som traditionen bjuder här hos oss så är detta dagen då utejulgranen skall monteras ner och fågelholkarna rensas från gammalt bomaterial.
      

Det är enklast att klippa bort alla grenarna medan granen fortfarande står fast i sin håla och sedan stoppa allt avklipp plus stam i en plastsäck - för vidare transport till Gastelyckans återvinningsstation. Holkarna kommar man lätt åt via en stege och sedan är det bara att öppna holkfronten och lyfta ut den gamla och uttjänta bobalen.

RSS 2.0