Onsdagssysslor

Såja - nu kan kvarterets alla grannar inte längre höra, när vi går ut eller in genom ytterdörren; gångjärnen har tystnat. Ej heller behöver jag känna mig pinsam under cykelturerna framöver; det har slutat låta, som när man poppar majs om framhjulslagret.
 
Men vilken (eventuellt vilka) är den "minsta gemensamma nämnaren" mellan dessa båda bilder?

Åkerkanten 100628

Om grodan i gårdagens inlägg förmått hoppa en meter upp i luften, hade den fått se följande istället.

Ett vetefält såhär års slår det mesta i utsiktsväg. Årsmålet hittills har ju varit exceptionellt bra ur växtlighetssynpunkt. Vete är tillsammans med havre, korn och råg det som sedan gammalt betraktats som "våra fyra sädesslag"; numera odlas det förstås annat i den vägen också. Vet ni förresten, hur man kan se skillnad på korn och havre som nyss grott och börjat sticka upp ur jorden? Jo kornplantan - i likhet med vete och råg - vrider sig i en medsolsskruv, medan havreplantan gör tvärsom (d v s vrider sig motsols). Hur förklarar man detta?


Grodperspektiv

Under en kort avstickare till dagens löprunda träffade jag på en groda. Den ville dock inte vara med på bild själv, men detta var vad den såg, när den tittade upp.


I vilken frodig miljö befann grodan sig?

North European Autumn Tree

Australiensarna har ju sitt Christmas tree, då är det väl på sin plats, att vi har något lika färgglatt att visa upp.

Inte precis några midsommarfärger (tveksam timing) - men strunt samma; Trevlig Midsommar på er alla!

Som en banan

Innandömet i den oskalade specifika bananen har ingen levande själ sett tidigare - och när väl bärköttet är uppätet så kommer ingen därefter någonsin heller att få se just den saken igen. Lite så är det med det här sceneriet; förevigat idag vid Kyrkogatan i Lund.

Det urgamla gröna planket (skalet) är nu rivet och grävskopan är i full gång med att förändra (äta upp) miljön där. Här har man tänkt att uppföra ett besökscentrum ihop med domkyrkan och de väldigt gamla och höga träden med sina råkbon har fått stryka på foten - en syn som aldrig mer kommer igen. (Det är bokhandeln Arken som skymtar i bildens vänsterkant.)

 


Ringduvornas bo

var tomt nu på morgonen,

men istället satt det två burriga duvungar högt upp i ett träd alldeles bredvid och putsade fjäderdräkten och gjorde upprepade vingslagssekvenser. Uppenbarligen kan de redan flyga hjälpligt.

Säkerligen har Knuts ständiga vakthavande under boet haft en avskräckande inverkan på alla potentiella duvungefiender. Nu kan Knut koppla av igen (ligger för närvarande i Johans fåtölj) och har därmed lämnat över hela ansvaret till duvföräldrarna.


Zemla

Denna kattfröken - som lystrar till namnet Zemla - är en norsk skogskatt. Just nu är jag pass-upp åt henne och hennes hus några dagar.

Knut är fullt införstådd med - och accepterar, att detta sker ibland. Zemla är liksom Knut en väldigt tillgiven och allmänt trevlig katt. 

 


Oberoende av ...

om man är den ena eller andra sortens -ist eller -an i sinnet, går det absolut inte att förneka, att fredagskvällens och lördagens av TV direktsända evenemang erbjöd en oförglömligt fantastisk och synnerligen finstämd och fängslande totalupplevelse från alla inblandades sida. Och nu pratar jag inte om det pågående fotbolls-VM-et!
Uppträdanden, naturscenerier, gatubilder och interiörvyer samt all klädprakt i form av klänningar, kostymer, uniformer och smycken blev ju alltsammans någorlunda kompetent live-kommenterat av TV-människorna. Men en sak som slog mig, var herrarnas frisyrer. Egentligen är det fortfarande väldigt få herrar som har bena i håret - och har man det, så sitter den oftast placerad till vänster. Men till min glädje upptäckte jag nu, att det inte är bara Isak och jag som har benan till höger, nej även prins Daniel och ärkebiskopen har det!
   
Vem som är vem får ni gissa själva; observera dock att ärkebiskopen inte ville vara med i bild.  

Mer från spindlarnas värld

Rubriken kanske inte låter så upphetsande, men vänta med er dom, tills ni läst vad Kajsa skriver i sin blogg; bland annat detta initierade och synnerligen intresseväckande inlägg: http://krydolph.blogg.se/2010/june/spindelmammor.html#comment som har en direkt koppling till min egen "bildfråga" härom dagen. Kajsa har ju doktorerat i ämnet - och har förmågan att i ord och bild skildra spindlarnas värld på ett mycket medryckande sätt.

Bildfrågans svar!

Efter en ytterst försiktig petning mitt i högen blev det genast full aktivitet på krabaterna i fråga.

Ett enda virr-varr av livfulla spindelbarn; otroligt att se! (Bodil tog bilden med digitalkamera.)
Det verkar inte helt lätt att räta ut och hålla reda på alla åtta benen på samma gång; betänk att varje individ är av endast mm-storlek.

Går det att bestämma vilken art, som det rör sig om?
En kort stund efter denna utflykt var alla barnen igen återsamlade i den klump, som ursprungsfrågebilden visar.

Duvungar

Vårt ringduvepar i den gamla clematis-buskens topp (se tidigare inlägg) har uppenbarligen lyckats ruva fram och kläcka två stycken ungar. Imorse såg jag, hur en av föräldrarna matade ena ungen. Såhär nära har jag aldrig tidigare kommit en dylik "vild" fågelboaktivitet. Häftigt att kunna stå inomhus och ta denna bild - bara ett par meter från bokanten.

Vi håller tummarna för, att ungarna skall överleva alla faror som kanske hotar deras sköra tillvaro just nu; här finns glador som ibland visar sig i skyn och duvhöken syns här också av och till. Jag skall förmana Knut att hålla ögonen öppna (men inget mer).

Bildfråga

Vad föreställer denna bild?

- tagen idag på en södervägg (här hemma - solen i moln) cirka halvmetern över marken. Bilden är lagom oskarp för att orsaka er åtminstone lite huvudbry.

Alrunan (uppdaterad bild)

var det egentliga motivet till vårt besök i Botan härom dagen. Och nu fick vi den förevisad för oss av trädgårdens personal. Här är den yngre - och lite frodigare - varianten av plantorna.

Hurtigt & Hugget

Som kontrast till det saltbemängda inlägget härom dagen från Lunds Domkyrka följer här ett inpass - jag höll på att säga; om raka motsatsen - av söt karaktär. Men så kan man ju inte uttrycka sig; salt och sött är ju inte varandras motpoler - för då skulle ju definitionsmässigt en blandning dememellan bli smakneutral. Finns det egentligen någon rak motsats till salt?
Rubriken hänsyftar på snabbitsockrets benämning på norska; "var snäll och räck mig två bitar hurtigt och hugget".


Dagens tvärvetenskapliga lunchsamtal med Nils - idag på hemväg från ett utbildningsuppdrag i risk- och säkerhetstänkande på Örtofta sockerbruk - kom just att handla om ämnet socker. Nils hade fått mitt uppdrag, att ta reda på hur det ligger till beträffande relationen mellan en normalstor sockerbeta och utvunnet antal sockerbitar. Säg att en medelstor rengjord sockerbeta - utan blast och förberedd för processande - väger mellan 1 och 1½ kilo; och har medelsockerhalten 15%. I så fall finns det upp till 225 gram rent socker att plocka ut. Men hela den mängden går i praktiken inte att processmässigt utvinna som högsta sockerkvalitet - lite blir omsatt i sirap och melass - så kvar blir snarare runt 140 gram. Eftersom varje sockerbit väger cirka 3,5 gram, så innebär detta, att man kan få ut 40 bitar socker ur varje beta
Jag avslutar detta inlägg med en färsk bild av ett "modernt" sockerbetsfält; besått med så kallat enkornsfrö och besprutat så att varje planta står solitär och utan något ogräs i sikte - så långt ögat når!


Försvunnen är den självupplevda tid strax före sommarloven då knän och handleder ömmade och rygg och nacke sved i den brännande solen, när man kröp omkring på alla fyra och gallrade betor i oändligt långa och tröstlösa rader!  

Domkyrkan

Det medeltida uret är återinvigt och i full drift efter några månaders restaurering. Urfasaden - in mot kyrkorummet - med alla figurer, utsirningar och presentationstavlor ser verkligen fräscha och välhållna ut igen. 
Men det är inte nog med det; kyrkoentrén mot väster har gjorts om i ett mer handikappvänligt utförande - med trappsteg och ramper i vackert stenmaterial, samt ett smitt räcke som även det pryder sin plats.   

Tyvärr har entréarbetarna själva lyckats knäcka en av de stora stenplattorna; så söderdelen av trappan är fortfarande ofärdig.
Och det är inte nog med detta heller; i kryptan finns ett nyinstallerat levande konstverk i form av ett jättekar (16 kvadratmeter) fyllt med saltmättat vatten - cirka 3000 liter! 

Tanken är, att konstverket skall växa fram, efterhand som vattnet avdunstar och de dryga ettusen (!) kilona salt skall fällas ut i kristallform - i något ännu så länge okänt mönster. Hela trästallaget verkar aningen rangligt för mig som ingenjör (med viss känsla för hållfasthet). Jag kan inte låta bli att dra paralleller med "konstverket" Fontänen uppe på LTH-området som både läckte vatten och hotade att rasa samman; innan man hade fått tummarna loss med ett förstärkningsarbete.
Annars tycker jag nog att konstidén som sådan är finurlig; och det skall bli spännande att följa dess utveckling.

Näsduksträdet blommar

Egentligen var vårt besöksmål i Botan denhär lördagen något helt annat, men eftersom näsduksträdet just nu blommar för fullt, så fick det bildföreträde.

Vad vi egentligen letade efter, ber jag att få återkomma till senare.

Ute i Kungsmarken är näktergalarna fortfarande väldigt sångaktiva och detsamma gäller för göken. De gotländska utegångsfåren i dalsänkan runt Glombäcken tar gruppvisa vilopauser under skuggande buskar och träd; utom dethär lilla årslammet som ligger alldeles för sig självt?

Hoppas det mår bra!

Nytt naturreservat

I veckan som gick invigdes ett nytt naturreservat inte så långt från oss; mellan Lund och Södra Sandby. Alldeles i närheten av den gamla lokpumpstationen intill Hardebergajärnvägen. Nere i dalen där - söder om banvallen flyter ett stilla litet vattendrag. Det är Sularpsbäcken som med sitt omgivande och florarika kärr blivit reserverat och utmärkt med en fin skylt.

Skylten står precis där bäckfåran byter över till norrsidan om banvallen. Tyvärr har någon slyngel - som synes - redan varit framme och klottrat; så fruktansvärt meningslöst!

Lampbyte

När Lunds Energi byter glödlampor i park- och gatuarmaturerna, är det inte till att vandra runt  - och med stege i hand uppsöka respektive stolpe. Nej då är det riktiga doningar och hightech som gäller. Vid lunchtid idag var det så dags utanför vår trädgård.

Lampbytaren och jag hade en kort pratstund och när han ätit sin medhavda lunch i lastbilshytten, återupptog han sitt arbete. Uppifrån den hydraulmanövrerade hisskorgen kunde han också köra hela lastbilen. Här har han just förflyttat ekipaget till nästa stolpe. Samtliga så kallade natriumlampor (gullysande) skulle bytas; om de fungerade eller ej spelade ingen roll - lampkostnaden var nog det lilla i sammanhanget!
 

Vätteljus

Etnobiologikursen är över; vi hade en avslutande träff i förrgår tillsammans med kursledaren - och fick reda på hans bedömning av och kommentarer till våra respektive paper. Överlag hade alla kursdeltagarna valt intressanta ämnen för sina slutuppsatser - och alla (som fullföljde) blev också godkända och fick sina 15 nya högskolepoäng. Själv hade jag skrivit några sidor om det mytomspunna Vätteljuset - och kunde också (tack vare broder Bengts med familj behjälplighet - tack så mycket) förevisa ett äkta exemplar av ett sådant föremål.


Om någon är intresserad av att läsa mitt lilla hopkok om vätteljus (inklusive vättar, fossil och taxonomi) så hör av er!

Svartjobb,

ROT-avdrag och RUT-avdrag; det är inte helt lätt att bildmässigt illustrera dessa begrepp - men betrakta följande:

Här är det våra vänner skatorna som under morgontimmarna jobbat febrilt med att rensa husets takrännor. Jag skänker dem alltid en tacksamhetens tanke för detta ideella jobb som de varje år utför - och därigenom besparar oss husägare mycken möda. Metodiskt hoppar de jämfota i sidled på hängrännekanterna runt hela huset och kastar ner allt skräp på marken med sina flitiga näbbar. Naturligtvis letar de ätbara saker samtidigt - och det är kanske den lön, de nöjer sig med? Återstår att se vilken typ av faktura som herr och fru skata kommer att presentera. Först då vet jag, om detta jobb skall betraktas som rent underhållsarbete på fastighet eller hushållsnära tjänst. Fast egentligen så är ju alltsammans ett svartjobb; utfört av huvudsakligen svarta fåglar (fast med väldigt många andra fantastiska färgnyanser). 

RSS 2.0