Internet

I en av mina uppsatser ihop med kognitionsvetenskapskursen - avsnittet om anatomi och funktion - så skrev jag följande: Naturligtvis är inte den mänskliga hjärnan konstruerad som en datamaskin, men däremot är det väl å andra sidan inte så konstigt, att människan konstruerat datorer, minnen och andra logiska nät som vore de tagna ”direkt ur huvudet”. På något vis verkar det naturligt, att människans förmåga att göra en datorkonstruktion grundar sig på en (omedveten) spegling av den egna hjärnans inre uppbyggnad. Vad annars har hon att utgå ifrån – skulle man ju kunna fråga sig. 
Ju mer jag tänker på detta, destu mer blir jag övertygad om, att det är en väldigt rimlig slutsats - även om den bara är min egen. Om man dessutom vidgar vyn till fenomenet Internet, så tycker jag att denna "konstruktionsefterapning" blir än mer tydlig. Hjärnans infrastruktur och delar av dess "intelligens" ser jag tydligt som en uppenbar förebild för hur människan i sin tur har konstruerat Internet. Där finns redundansen i form av multipla datavägar och minnescentrum, där finns felrättande och självläkande funktioner och där finns också renings- och städningsmekanismer bland mycket annat av det som synes vara uppenbara "plagieringar".

Det finns hjärnforskare och kognitionsvetare som försökt sig på att presentera hjärnfunktionen i form av mera datorlika elektriska blockdiagram; något som ju från början naturligtvis är dömt att misslyckas. Se bara på denna graf; hur komplex och fullständigt oöverskådlig (och faktiskt väldigt ofullständig) som enbart delar av det visuella systemet i hjärnan blir i en sådan bild:

(Ovanstående är en bild ur föreläsningsmaterialet.)

Bleckhornen och Baletten inför 1:a Advent 2009

Här i full dager under ett bejublat framträdande på Stortorget utanför Stadshallen i Lund

och här i skymning vid trädet - som alldeles strax skall tändas - framför AF-borgen i Lundagård. Baletten håller just på att till påhejande musik bygga upp en av sina pyramider.

Efter ett förtjänstfullt kort tal av Akademiska Föreningens vice ordförande - som avslutades med "varde ljus" - så tändes hela trädet upp och Bleckhornen anslog sitt sedvanliga avslutningsnummer.


Så hade man åter en gång kunnat glädjas åt den högklassiga underhållning som dessa musikanter och dansare alltid bjuder sin publik. Eftersom solen visat sig under större delen av dagen och regnet samtidigt lyst med sin frånvaru, så erbjöd Lundagårdsmarken ett för aftonen något så när drägligt scengolv.


Verkstadsarbete

Här pågår för fullt tillverkningen av årets girlander av granris.


Lägg märke till att Knut - från sin upphöjda position i kompostkvarnen (till synes sovande) - övervakar arbetet. Detta är ju hans domäner och allt för mycket stökande får honom att känna sig obekväm. Det verkar dock som han gillar doften av gran, så lite överblivet ris låter jag finnas kvar här inne för trevnadens skull.

Nu i kvällningen är girlanderna uppmonterade och ljusslingan har också kommit på plats; en snabb funktionskontroll - och sedan blir det inte någon tändning förrän till 1:a advent.

Ljusträdet vid AF

Om bara lite drygt en vecka så är det 1:a advent och då skall denna fina gamla ek utanför AF-borgen i Lund åter sprida julstämning i Lundagårdsområdet med sina hundratals ljuspunkter.

Under vår lördagspromenad idag så kunde jag inte låta bli att föreviga dessa höjdorädda hjältar i färd med att på nytt hänga upp lampgirlanderna i trädets stora och yviga krona.
Nästa söndag - prick klockan 16:00 - så kommer trädet att tändas; som vanligt tillsammans med fantastisk musik- och dansunderhållning av studentorkestern Bleckhornen och Baletten. Det har blivit en tradition att först titta på Kulturens populära julstök och att därefter vara vid trädet i god tid före 16. Vi har under en lång följd av år kunnat glädja oss åt att ha någon ur familjen eller bekantskapskretsen som aktiva deltagare i evenemanget.


Ny geologisk sensation i Lund!

Ja - Ni får gärna höja på ögonbrynen, men här ser Ni bildbeviset.

I ett slag har jordskorpan ändrat struktur och format detta - i Lundamått mätt - enorma innanhav. Om man skulle våga sig på en dykning ner till botten (på ungefär 1000 mm djup), så skulle man förmodligen finna rester av norra Europas bördigaste odlingsjord där. 
Några eoner framåt i tiden, när permafrosten lagt sig över dessa höglänta delar av Lund, så kommer detta att vara en livligt frekventerad skridskois. 
Ta Er en tur längs Utmarksvägen och upplev det hela själva. Passa då också på att tänka ut ett lämpligt namn åt denna nya sjö och publicera Ert förslag här på bloggen. (Vi får hjälpas åt att utse vinnaren.) 


Hej då - Kungshuset!

Idag har vi haft utvärdering och avslutning av kursen i kognitionsvetenskap. Det har varit mycket intressant och givande, men min avsikt från början var just denna; att bara läsa introduktionskursen. Annars fortsätter nu direkt på måndag utbildningen till en komplett Master-examen - med avslutning i form av ett examensarbete våren 2011. De flesta av mina (yngre) kurskamrater har valt att gå hela vägen.

Vi har haft många minnesvärda lektioner här i Kungshuset mitt i Lundagård.

Här på västra gaveln - andra våningen - höll vi för det mesta till i en av de fint renoverade föreläsningssalarna.
Lite kuriosa är, att en av mina första skriftliga tentor vid LTH (hösten 1962) försiggick på våningen rakt under. På den tiden kallades lokalen för Karolinasalen (efter Karl XII och hans karoliner), men idag finns där ett institutionsbibliotek.

Detta råkar vara mitt blogginlägg nummer 100, så nu tänker jag ta en liten paus i bloggandet. Jag vill tacka alla Er som visat intresse för vad jag skrivit. Dialogen med Er har varit oförglömlig och till väldigt stor glädje. 
Om allt går i lås, så skall jag försöka få till något enstaka inlägg från Australien, när vi är där i december. Annars är planerna, att komma tillbaka efter nyår; eventuellt med något enstaka "återfall" innan dess.  


På toppen av karriären?

Det sägs ju, att man skall sluta när man är på toppen, men det är knappast, vad ...

... den här bilden åskådliggör.

Denna bild är tagen på sommaren 1965 - en bit upp i TV-masten ("pingen") på anrika Hörby radiostation. Här står jag iklädd livlinebälte på taket till mastens lilla hisshus på 240 meters höjd med utsikt över Hörbyslätten nedanför. Jag hade precis pratat med Bodil (som låg febersjuk i influensa hemma i sin säng) per telefon där uppeifrån. Dock inte i någon mobiltelefon - för den fanns ju ännu så länge inte.
Men detta var långtifrån "toppen" - varken karriärmässigt eller markhöjdsmässigt. Ännu återstod ett års studier vid LTH och det var ytterligare 80 meters klättring upp till TV-mastens topp. Men jag, plus en sommarpraktikant till samt en av de fast anställda slutförde verkligen klättringen allra högst upp. Väl där uppe så kunde man studera hur det blinkande vita varningsljuset fungerade. Denna fyr utgjordes av tre inbördes fast cirkulärt monterade (med 120 graders lägesavstånd) amerikanska lokomotivstrålkastare - och hela detta paket roterade med en ganska låg hastighet. Det var ingen svårighet att med vår sammanlagda tyngd bringa hela masten i svängning så, att "balkongen" vi stod i däruppe krängde en hel meter i sidled; en rätt hisnande känsla. 


Rättvis fördelning

Ett nog så seriöst område, som man ju egentligen inte alls skall skämta om. Men jag råkade ha en passande bild - så ursäkta min tillfälliga respektlöshet och dåliga omdöme.

Här kommer bilden.


Detta är strömfördelaren i ett magnettändsystem till en gammal traktormotor; närmare bestämt en Volvo T31 från i mitten av 50-talet. Via den roterande armen inuti fördelarhuset så tilldelas vart och ett av motorns fyra tändstift exakt lika mycket tid och elektrisk energi.
Detta kan ju synas vara rättvist - i just det här fallet, men i världen i övrigt är det ingalunda så enkelt. Som en individ i en större syskonskara så har man från barnsben lärt sig förstå hur komplext detta är - och jag är mycket tacksam för, att våra föräldrar fostrade oss i en väldigt positiv anda därvidlag.

Ett år går fort

Jag bestämde mig för att byta till vinterhjul på bilen redan idag. Väl tidigt med tanke på hur de senaste Skåne-vintrarna sett ut; med någon nämnvärd snö först långt ut i januari. Men det känns absolut inte som, att ett helt år har förflutit sedan sist.  

Fram med alla grejorna på en gång.

Vinterhjulen, domkraften, specialskruvarna, hylsnyckeln, oljekannan, samt en lagom stor "klud" (tygtrasa).
Oljekannan fick jag i julklapp i fjol av sönerna; en pryl som man absolut inte kan vara utan. Det skall vara den gammaldags typen med pip och handtag med pumpavtryckare i. En droppe olja på varje skruv samt avtorkning/inoljning av anliggningsytorna mellan fälg och axelnav är ett måste. Om inte de ytorna hålls rena, så blir det lätt partiklar där som gör, att hjulet hamnar lite snett med obalans och vibrationer som följd.
Undrar om inte SAAB var först i världen en gång för länge sedan med att introducera denna typ av bildomkraft? Konstruktionen är synnerligen enkel och av självlåsande typ; det vill säga, att den rasar inte ner igen fastän man släpper veven, som var fallet med gamla tiders så kallade tröskdomkraft. Den senare var en fullständigt livsfarlig tingest, som lätt kunde säväl slå ut tänder som knäcka knäskålar.  


Nedräkningen har börjat

Om precis en månad så åker vi till andra sidan jordklotet - och här skall vi bo.


Hotellet heter The Sebel och ligger nära floden Yarra i hörnet av Collins Street och Queens Street i centrum av Melbourne. Det lär ursprungligen ha varit en bank - byggd på 1800-talet - som senare byggts om till hotell och numera påstås vara restaurerat till bra standard. Broschyrerna lovar gott; men det återstår ju att se, när vi kommer dit.
Förhoppningsvis skall vi väl inte vistas så mycket på hotellet utan i stället försöka att uppleva så mycket som möjligt av staden och dess omgivningar - med diverse utflyktsturer. Vårt första mål blir naturligtvis att träffa Johan.

RSS 2.0