Från "ute på rot" - till "inne på fot"

Lagom till årets näst sista dag så blev det äntligen klart; mitt senaste slöjdalster. Ytterligare ett träd i trädgården stod på tur att plockas bort. Det var ett blommande hagtornsträd, vars placering med åren blivit allt mer ofördelaktig.

Stammen var dock rak och fin och inte angripen av någon röta, så den borde passa bra för något lämpligt slöjdarbete. Det hela inleddes med att kapa till ett antal skivor med lämplig och lika tjocklek - och för ändamålet nyttjades denna simpla hemmagjorda sågjigg.

Ungefär som att skära franskbrödmackor; fast det gör man ju i allmänhet på fri hand - eller?

Enklast bearbetar man den här typen av trä medan det fortfarande har kvar större delen av sin naturliga fukt. Låter man det torka för mycket, så kommer sprickorna direkt som ett brev på posten. Alltnog nästa steg blev att såga till ett antal ringar ur träskivorna. Stamdiametern hos trädet var det som fick sätta måttgränserna på min "skapelse".

Sedan vidtog ett tidsödande arbete med att slipa ringarna jämna och fina - samtidigt som man måste låta träet torka långsamt och försiktigt i omgångar. Vi hann med vår Australienresa under tiden.

När foten var färdigsvarvad med sina mjökpallsben (3 stycken skall en bra pall ha), så återstod ett montage- och limningsarbete. Två cykelekrar och en lamphållarsats var det som kompleterade de hela till ett slutresultat.

Tomtarna såg inte alltför besvikna ut efter att ha fått en ny ljuspunkt i tillvaron.
Gott Nytt År till Er alla!


Vad var vitsen med detta?

Rubriken syftar på det kära samtalsämnet: vädret. Dagarna före jul så kom det ju massor av vit snö och lade sig som ett tjockt täcke över landskapet. Många närde väl också en förhoppning om, att snön skulle ligga kvar som en gnistrande fin inramning av juldagarna. Men så blev det inte - i vart fall inte i Lund där töandet och regnandet satte in redan dagen före julafton. Och nu ser det ut såhär i vår trädgård.

I stort sett all snö är borta, men å andra sidan så har vår vallgrav fyllts på ganska ordentligt; och det är ju trevligt mitt i all besvikelsen.

Staden Lund hade ju en gång i tiden en riktig vallgrav. Därom vittnar fortfarande namn som Högevall (den långsträckta jordvallen i stadsparken) samt Östra Vallgatan (mellan Biskopshuset och Spykengymnasiet). (Vall-)gravarna är dock igenfyllda sedan väldigt lång tid tillbaka, så vallgraven hos oss är den enda nu existerande inom Lunds tätort. Frågan är om framtida arkeologer kommer att finna den - och klia sig i huvudena - vid sina utgrävningar här om sisådär 500 år?

1658, 1850, 1940, ... (?)

Vad är det för märkvärdigt med dessa årtal? Jo bland annat de stränga vintrarna som medförde, att hela Öresund var tillfruset med så tjock is, att det gick att färdas tvärsöver; inte bara folk och fä utan isen bar också tyngre fordon. 1658 härjade Karl X som bäst mot danskarna och även om hans manskap med kanoner och allt inte kasade över just Öresund, så gjode han det i vart fall över Bälten. Vid freden samma år i Roskilde så blev ju Skåne svenskt. På 1850-talet var det också några svinkalla vintrar och det berättas, att flera skånska bönder begav sig över isarna till Köpenhamn för att sälja sina varor där. Under krigsvintrarna 1940-42 så var Öresund rejält tillfruset igen med bärande is; dock tror jag inte, att detta nyttjades i någon större utsträckning för tunga transporter - Danmark var ju ockuperat av Hitlertyskland på den tiden.  
Frågan är när det nästa gång blir så långvarigt kallt, att Öresunds is bär för en tung transport tvärsöver. Idag såg detta mycket avlägset ut. I stranden vid Habo Ljung låg visserligen lite isrester kvar, men i övrigt var det öppet hav ända bort till Köpenhamn.

Närmast ligger den ilandblåsta tången, sedan kommer den uppbrutna isen och därefter öppet hav ända till Malmö. Man ser Turning Torso och högbropylonerna i den bortre horisonten.

Samma vy var det norröver; Habo Ljungs badbrygga ligger öde, men en ensam vindsurfare var tokig nog att dra förbi i snålblåsten.


 


Julbord

Det har genom åren blivit något av en tradition att åka till Östarps gamla fina gästgiveri och avnjuta deras julbord. I år var det extra stämningsfullt med all den vita snön utanför husknutarna.

Utsikt från gästgivaregårdstrappan mot väderkvarnen och den gamla gården som fortfarande brukas enligt uråldrig bondetradition.

Östarp är vida känt för sin goda mat och hemtrevliga miljö; man blir aldrig besviken på ett besök där. Som vanligt var deras julbord välkomponerat med massor av anrättningar för alla smaker; deras olika sill- och fiskinläggningar är av yppersta klass, men egentligen fanns där inget som föll ur ramen smakmässigt - även om jag så klart inte orkade prova allt. Om man som jag är "köttätare", så håller jag samtidigt väldigt hårt på, att man absolut skall äta upp, vad man tagit på sin tallrik. Den respekten tycker jag är självklar mot det djur som stått för råvaran. Så verkar det dock inte vara för alla; man ser hela tiden folk som lämnar stora köttstycken åt slasken - och sådant berör mig väldigt väldigt illa.
Nu på förmiddagen idag så utspelades ett helt annat julbordsintag precis utanför husknuten. En duvhök slog sitt byte (en duva) på gatan, men satte sig därefter i skydd av buskaget precis utan för vårt fönster och intog sitt skrovmål i lugn och ro.
 
Där lämnades inte några rester och skatorna som kom dit direkt efteråt såg besvikna ut.

 


Julstämning direkt!

Som Ni märkt, så har det förflutit mer än ett dygn sedan mitt förra blogginlägg, men det har sin förklaring. Igår - måndag - närmre bestämt klockan 11 lokal tid där nere - så checkade vi ut från vårt Melbourne-hotell och först idag onsdag - vid pass klockan 9 lokal tid här - så anlände vi åter till Reallinjen. Sammanlagt blev det en restid om cirka 32 timmar (varav 7+13 timmar i luften). Det är svårt att sköta bloggningen i luften, om man inte förbeställt internet-access. Alltnog - detta är skälet till den uteblivna måndagsbloggen.
Vi är alltså hemma igen och det känns väldigt bra, att allt gått utan missöden och att vi fått uppleva så mycket "down under"; inte minst vår samvaru med Johan under några dagar, som gick alldeles för fort. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så räknade jag med, att egentlig julkänsla skulle komma direkt som man satt foten på svensk mark - och jag blev verkligen sannspådd; just nu har det kommit ett stilla och fint snöfall som gjort marken alldeles vit.


För i Melbourne fick i vart fall inte vi någon äkta känsla av att julen närmade sig. Efter att ha stuvat ner allt i våra väskor igår igen, så märkte vi på vägen ut till taxibilen att temperaturen raskt närmade sig 30 grader (Johan rapporterade senare att det blev 35 grader under eftermiddagen) och fåglar hördes överallt ibland grönskan.


Nu blir det nog lite sporadiskt med bloggandet för min del under en tid.

 

 


Melbourne Zoo

Nu har vi precis kramat om Johan och sagt hej då, för den här gången; naturligtvis inte utan starka känslor. Dagen har vi annars tillbringat tillsammans på Melbourne Zoo beläget en bit norr om själva stadskärnan i ett större parkområde som heter Royal Park. Det var en väldigt fin och välorganiserad anläggning, där man uppenbarligen försökt skapa så naturtrogna förhållanden som möjligt för alla djuren. Naturligtvis får man aldrig glömma att djuren trots allt är fångar i sina begränsade hagar, burar och vattenmiljöer. Djurparken rymde inte bara djur ur Australiens fauna, utan här fanns också många djur från jordens övriga kontinenter. De bilder som visas nedan är dock på Australiendjur.

Simmande pelikaner; sådana fåglar hade vi redan sett i fullt vilt stillstånd också.
 

Svart svan (med röd näbb); här vilande på ett ben.


Liten pingvin; sådana hade vi redan sett i vilt tillstånd, men det var inte tillåtet att fotografera där.


Blåvingad kookaburra; skrattande kookaburra i vilt tillstånd har Ni redan sett på annan bild.


Echidna; en ganska livlig liten krabat (lite av en igelkott med långt utdragen nos).


Imorgon blir det till att packa trunkarna igen och påbörja återfärden till hemlandet.

 


Nedräkningen har börjat

Ni har sett rubriken förut, men nu gäller det resan hem till Sverige. Idag har vi bara gått omkring lite i centrala Melbourne och kollat på julhandeln. Kommersen är sannerligen i full gång och trångt med människor överallt; på gatorna och i affärerna. Det är det starka ljuset, värmen och försommargrönskan som gör, att vi nordbor (åtminstone Bodil och jag) absolut inte kan känna någon julförebådande stämning; trots att både gator och affärer redan är julpyntade. Troligen vänder detta intryck tvärt, så fort vi satt fötterna på skandinavisk mark igen. Dagens huvudmål åt vi på en indisk restaurang; jag har redan glömt vad rätten hette men där ingick kyckling i någon slags inte alltför kryddstark gryta. Ris och indiskt lerugnsbakat mjukt tunnbröd åts som tilltugg. Johan åt en vegetarisk rätt, men alla tre drack vi någon slags kall mango-youghert-shake; inte alls tokig i smaken.

Idag blir det ingen naturbild, utan Ni får hålla tillgodo med mig - sittande framför datorn på hotellrummet - skrivandes detta blogginlägg.


Hotellrummet har vi trivts mycket bra med; förutom sängplats och soffhörn med TV så finns här ett litet kök med mikrovågsugn och kyl/frys samt diverse husgeråd. Och inte nog med det; i bad- och toalettrummet finns en kombinerad tvättmaskin och torktumlare (i samma apparat). Som synes finns också ett arbetsbord och skrivbordsstol vid bredbandshuben.

Sherbrooke Forrest, Puffing Billy, Wineries and Wine Tasting

Den fjärde och sista dagsturen (för den här gången i vart fall) gick till den natursköna och bördiga Yarra Valley en bit sydöst om själva staden Melbourne. Det är ett ofantligt stort landområde med omväxlande natur. Där finns urgamla regnskogsområden med jättelika eucalyptusträd och ett varierande rikt fågelliv, men där finns också väldiga öppna landskapsområden med boskapsskötsel i stordrift. Vindruvsodlingar dominerar också stora landarealer där.
Större delen av färdvägen åkte vi i en av Graylines mycket komfortabla touring-bussar, men på en kortare sträcka längs ena dalsidan så var det ett gammalt ångtåg (Puffing Billy) som befordrade oss.


Vädret var utflyktsvänligt hela tiden och väl framme vid Sherbrooke Forrest, så möttes vi av regnskogens rika fågelliv; papegojor, kakaduor, kookaburror med flera.
 





Det blev också en kort promenad in i själva regnskogen.


Vi besökte tre av distriktets många "wineries"; vi åt lunch och drack vin på den ena, hade vinprovning på den andra och hade både vintillverkningsgenomgång och vinavsmakning (vita och röda Chandon-viner) på den tredje; här utsikt över ett av Moet & Chandon's vindruvsodlingsfält.


La Trobe University och Johan's house

Rubriken speglar inte någon ny resebyråarrangerad dagstur - en sådan blir det imorgon - utan ett besök på Johans universitet i Melbournes nordöstra förorter c:a 2 mil från mångmiljonstadens centrum. Här är ett av entréställena till universitetsområdet.
 

Universitetet är från 1960-talet och byggnadsstilen är genomgående denna.

Området är välplanerat med utomhus samlings- och rekreationsplatser i form av torg och parkanläggningar.


Johan bodde från början inne på universitetsområdet; i ett ganska litet korridorrum på tredje våningen.

Men nu har Johan tillsammans med 5 av korridorkompisarna flyttat till en villa i förorten som de hyr på 6 månader. Det är ett vanligt sätt här bland studenterna att lösa sin bostadssituation på.


Undomarna bjöd oss på en liten fika med ett fantastiskt gott hemmalagat bakverk i form av en speciell marängbotten, lite vispad grädde ovanpå och en inbjudande dekoration bestående av blåbär, kivi, mango, jordgubbe och banan. Här visar Johan hur ett proffs trancherar en mogen mangofrukt.

På vägen tillbaka från Johans hus så köpte vi en egen mango, som Bodil och jag tänker kalasa på vid tillfälle.


Phillip Island and Penguin Parade

Nu har det redan hunnit bli torsdagsmorgon här, så jag ligger efter med mitt dag-för-dag-bloggande. Johan kom till oss strax före lunch igår, så efter en gemensam lunch på stan så satte vi oss i en av Graylines fina komfortabla utflyktsbussar - för dagens eftermiddags- och kvällstur till Phillip Island strax söder om Melbourne. Det var väldigt fint väder med strålande solsken. Det är bara jättekonstigt att vänja sig vid, att solen står som högst på himlen i norr - och inte i söder som hemma. Vi färdades i ett landskap som inte verkade präglas av samma torka som stora delar av Australien i övrigt; här var grönt och frodigt och massor av djur att titta på längs vägen.  
Vi fick verkligen uppleva när pingvinerna (kontinentens Little Penguin - små jättesöta varelser) återvände från havet till sina bon på land för att mata ungarna i sina bohålor där. Detta skedde först i skydd av mörkret; just igår kväll vid 21-tiden och varade en dryg timme innan alla pingivinerna hade lämnat vattnet och snabbt - likt små skyttegrupper - passerat den öppna sandstranden. Det rörde sig om några hundratal fåglar totalt. Naturligtvis var det strängt förbjudet att fotografera; för att inte störa fåglarnas uråldriga rutiner i detta beteende. Tillbaka i stan var vi först vid midnatt.
På ön fick vi också uppleva många wallabies, koalor och fågelarter ute i fria naturen; fast ändå på väldigt nära håll. 

Några landskapsbilder från Phillip Islands:
 





Ätande koala


Betande wallaby


Pingvinernas landstigningsplats; fortfarande i dagsljus


Pingvinerna landstiger i skydd av mörkret (köpt bild)

Efter en dryg timme är de flesta pingvinerna redan framme vid sina bon för att mata ungarna uppe på land.Bilden är tagen tidigare i kvällningen.



The Sebel Gymnasium och China Town

I morse vaknade man till ljudet av ett rejält försommarregn som sedan pågick till en bit fram på eftermiddagen. Men naturligtvis finns det saker att göra även en sådan dag. Skafferiet var tomt, så första uppgiften blev att köpa hem lite nya saker till vårt minihushåll.
Vi hade sneglat på hotellets motionsanläggning tidigare, så idag var det dags för ett litet motionspass (ber om ursäkt för den taskiga bildkvaliteten).


Jag har ju sprungit hundratals mil genom åren ute i naturen, men detta var första gången på ett löpande band inomhus och det kändes sådär. Motionen som sådan var helt OK, men att min omgivning hela tiden stod still i förhållande till mig (det vill säga: inte först kom närmre för att sedan försvinna bakom) framkallade nästan direkt en sjösjukekänsla, så jag avbröt det hela efter bara några kilometer. Bodil höll ut betydligt längre på sin motionsapparat.

Som vanligt var det trevligt att träffa Johan, så vi gjorde ett gemensamt besök på ett av matställena i Chinatown lite senare på eftermiddagen. Här har efterrätten just anlänt; gissa vilken ...

... jo naturligtvis friterad banan med glass. Maten var helt OK, men kyparen strulade med beställningen. (Bilden är tagen med kameramobilens självutlösare, men tydligen stack jag inte fram nunan tillräckligt långt för att komma med - sannerligen ingen förlust för Er kan jag säga.)

Great Ocean Road

Vår andra dagstur gick till det fantastiskt vackra och dramatiskt omvälvande kustlandskapet som börjar c:a 5 mil sydväst om Melbourne. Jag betraktar det som omöjligt att finna adekvata ord som skulle kunna återge naturupplevelserna där och inga bilder i världen kan på långa vägar ge full rättvisa åt den säregna miljön. Jag önskar verkligen, att Ni själva någon gång får tillfälle att se allt detta med egna ögon. Trots dessa presentationsmässiga begränsningar, så skall jag ändå ge några smakprov på vad som går att uppleva längs detta c:a 20 mil långa kustavsnitt.
Såhär kan kustlinjen se ut på några ställen; både branta stup och böljande kullar.
 



Ett av resans stopp gjorde vi vid en mynnande dalgång med frodig vegitation passande såväl koalor som allehanda papegojor.


Området rymmer också den plats i Australien där nederbörden är som allra rikast; minst 1500 mm regn per år - och här finns därför en av kontinentens få (kanske den enda?) urgamla och orörda regnskogar med kolossala bjässar till eukalyptusträd och en mångfald av ormbunksliknande växter.


Om man färdas längs Great Ocean Road, så får man absolut inte missa att göra ett stopp vid The Twelve Apostles. Det är raukliknande jättestoder som står rakt upp ur havet i själva kustbandet. Alla tolv finns inte längre kvar synliga ovan vattenytan på grund av erosionen, men här är två av dem.


Längst nere i sydväst så avslutas Great Ocean Road vid The London Bridge. Det är en "klippformation" som för inte så länge sedan bestod av två valv. År 1990 så rasade emellertid ett av valven under mycket dramatiska omständigheter (dock gick inga människoliv tillspillo), så detta är vad som för närvarande återstår.


Yarra River och Christmas Tree

En lugn dag i trevligt sällskap med Johan och strålande solsken - varmt men ändå inte för hett (min solhatt kom dock till flitig användning). Efter söndagslunchen så blev det en kortare sightseeingtur på Yarra River.

Här kör vår båt förbi en annan skuta, men flodfåran är väldigt bred, så man behövde inte trängas.

Sedan kände vi för en fika i skuggan (tiramsu plus kaffe och juice) och gjorde därefter en avstickare in i St Pauls Cathedral innan vi vandrade vidare mot China Town. Staden är ju - precis som hemma - redan smyckad inför julen och så här kan en stadsjulgran se ut i Melbourne.


Promenerar man mycket, så blir man snart trött i benen, varför vi bestämde oss för att återvända till hotellrummet och en stunds avkopplande samtal och meningsutbyte över ett glas apelsinjuice och några Marie-kex. Nu tänker jag prova hotellets löpband - och sedan blir det godnatt.




Serendip Open Range Sanctuary

Dagens utflykt gick till ett bush- och savannområde några mil väster om Melbourne. Det var en guidad tur per minibuss tillsammans med ett franskt par, en tjej från Canada, en tjej från Australien och så Bodil och jag. Två kunniga guider - tillika ägarna till Echidna Walkabout Nature Tours; ett gift par - såg till att vi verkligen fick full valuta för pengarna. 
Även om området som sådant hade lite av karaktären nationalpark, så får man nog betrakta djurlivet därute som helt vilt; väldigt långt ifrån en djurparks förtamande inverkan. Detta innebar, att man (guiderna) inte på förhand kunde veta, exakt var man skulle leta efter respektive djurart och dessutom innebar det, att man inte alltid kunde komma särskilt nära dem.

Vi lyckades dock få syn på 4 koalor; här är en av dem typiskt vilande och ibland spejande i en grenklyka.


Det var lättare att få syn på emuerna, även om det var väldigt svårt att komma nära dem. Men som denna bild visar, så kom vi tätt inpå denna familj bestående av 7 emuungar med sin övervakande emupappa.

Emumamman lämnar "familjen" direkt efter äggläggningen. Det är hanen som ruvar äggen och som sedan själv står för hela passningen och uppfostran av ungarna.

Det är inte ovanligt att flera honor passar på att lägga sina ägg i samma rede och då blir det en väldigt energikrävande uppgift för en ensam emuhane att ruva fram alla äggen till kläckning. I vissa fall - om dock sällsynt - så inser hanen efter ett tag det omöjliga i att klara sin uppgift och överger helt sonika redet åt sitt öde.

Dessa 17 ägg (c:a 1½ dm i sin längsta diameter) upptar en större yta än någon emuhane i världen skulle kunna täcka; och är därför övergivna.

Den längsta tiden ägnade vi till att försöka komma så nära känguruna som möjligt, vilket visade sig vara väldigt svårt på grund av deras otroliga vaksamhet mot inkräktare. Men man såg dem väldigt bra ändå med blotta ökat och med kikare var det en ren fröjd att studera deras beteende.
Just denna lilla flock kom vi inte närmre än c:a 50 meter.


I området fanns också väldigt många av Australiens specifika fågelarter representerade; omöjligt att identifiera dem alla, men det var väldigt intressant att till exempel få se pelikaner och papegojor i sin naturliga miljö.


Rialto Towers och Melbourne Aquarium

Rialto Towers är bara en av många skyskrapor i centrala Melbourne. Byggnaden ligger bara ett par kvarter bort från vårt hotell, så dagens första begivenhet blev att åka hiss upp till dess utsiktsdäck på 250 meters höjd. Därifrån kunde man se hela Melbourne stad och lite till i alla väderstreck. Naturligtvis avnjöts också dagens lunch där uppe.

Det är Yarra River som slingrar sig fram - och Royal Botanic Gardens (där vi var igår) som skymtar bakom höghusen. 

Nästan precis intill; alldeles vid flodstranden ligger Melbourne Aquarium - och ett besök där var mycket givande och intressant. Det går naturligtvis inte att räkna upp den otaliga mängd fiskarter som fanns där, men upplevelsen var oförglömlig.
Pingviner är ju också goda simmare, så ett par arter av dem var naturligtvis också representerade; här kunde jag inte motså en bild av en upprättstående och halvsovande "pippi" ute i snölandskapet.

Hajar och rockor som simmade vid sidan av och över besökarna, var verkligen respektingivande till sin storlek på så nära håll. 
Jag har inga bilder på detta, utan avslutar dagens inlägg med en filosoferande grön trädgroda som helt lugnt bara lät tiden gå.
 

Imorgon blir det savannvandring - och vi är instruerade att ha på oss fotheltäckande skor på fötterna och en flaska vatten i ränseln.

 


Queen Victoria's Garden

Trots långresan så kändes det ändå ganska OK dygnsrytmmässigt att bege sig ut på en första koll av staden Melbourne. Att vi skulle få träffa Johan "live" för första gången på ett halvår bidrog naturligtvis i hög grad till, att vi kände oss extra pigga och glada. Det var varmt och gott ute - men inte för varmt - med ganska mycket sol. Väderleksutsikten förespådde dock "thunder storms" under eftermiddagen, så vi valde att skjuta på sightseeing-turen på Yarra River till ett senare tillfälle.
I stället blev det en promenad i Queen Victoria's Garden
  

Ikväll blir det nog trots allt tidigt sänggående och imorgon skall vi ta tag i att planera in våra kommande aktiviteter lite mer strukturerat. Vi hoppas ju kunna umgås med Johan en hel del - det är det viktigaste.

RSS 2.0