Slannajten@lavvedera.nu

Och då blev det lämpligt att frilandssätta årets tomatplantor; som vanligt punktligt levererade av vår egen hovleverantör; stort tack! 10 mycket livskraftiga exemplar som egentligen inte hade behövt någon stagning alls på det här stadiet, men som nu både har stödpinnar att växa kring och den mobila drivbänken att vistas i.
 
Det blir tredje året i rad som "växthuset" nu står framställt; i lågplantsmod till en början.

Men det hindrar inte parkförvaltningen från att fortsätta lägga nytt ytgrus på våra gångbanor. Ytterligare en variant ur maskinparken kommer då till användning. Den gula färgen matchar allt grönt just nu och ligger rätt i tiden med tanke på alla knallgula rapsfält runtomkring.


Regnet gör också att man själv kan ägna sig åt inomhusarbete; närmast med att färdigställa prylen där den nyss tillverkade stympade konen skall ingå. Nu kan man andas ut; alla antaganden i förväg om konens egenskaper verkar ha stämt mycket väl med verkligheten. Här är resultatet.

Tror att Knut undrar över, om husse verkligen har alla hönsen inne. Han har sett mig utföra en massa mystiska rörelser ganska regelbundet de senaste dagarna - och nu detta! Jag har nämligen varit hos sjukgymnasten och fått en ordination att följa mot mitt tredskande knä. Men det kan ju inte Knut veta; han bara ser, vad som sker. Och då tycker han naturligtvis, att detta är ytterligare en förbryllande sak. I själva verket håller jag på att rita in konturen till mantelytan på den blivande stympade konen - och kameramobilen hänger provisoriskt på Isaks utebur.


Här ligger den utsågade mantelytan i blöt för senare koniskt formning. Hoppas att den blev måttriktig.

Vad kan det vara som får Knut att se så skeptisk ut?

är en naturskönt belägen gammal begravningsplats intill Omberg nära Vätterns östra strand. Enligt inskriptionen på ett litet kors därstädes blev 80 män begravda där under 1800-talets andra hälft. De hade arbetat med stenbrytning för byggandet av Göta kanal och också uppförandet av Karlsborgs fästning. Man får anta, att de fick slita hårt och utgjorde en skara män - ur den så kallade kronoarbetskåren - som samhället på den tiden inte unnade en sista vila i vigd jord? Det går inte att låta bli att tänka på deras livsöde, när man befinner sig på platsen bland de gamla ekarna, den vackra stenmuren och havet av vitsippor.
   

Min hemmagjorda skylt vid Bodils sten blev sannolikt konfiskerad per omgående? Därmed blev denna magnifika sten inkognito igen.

Men så kan det ju inte vara - och numera finns därför en ny skylt; med en något diskretare (mindre iögonenfallande) placering.

Bloggtorkan kan delvis - men inte helt - skyllas på en trasig telefonledning. Det tog Telia dryga två dygn (!) att rycka ut och fixa en sådan skitsak. Vi har nämligen fortfarande vår internetanslutning (bredband) via gamla hederliga (?) tvinnade koppartrådar. Rena stenåldern - kan man tycka, men det finns ju å andra sidan ett ordspråk som lyder: "Smedens häst och skomakarns fru går oftast utan skor". Så nu har jag kunnat ägna tankarna åt annat igen; och fortsatt med projektet, där beräkningarna kring en stympad kon blir så avgörande för resultatet. En lättare delkonstruktion är dock redan avklarad.
 

Den här våren har Lunds parkförvaltning ägnat mer uppmärksamhet och möda åt vårt område, än vad som skett under de tjugo senaste åren. Och det är jättebra. Knappt hade man slutfört översynen/ansningen av jättepilarna här utanför, förrän man nu idag påbörjar arbetet med att föbättra gångstigarna. Här schaktar man först undan det otjänliga ytmaterialet - ner till ett mer gediget bärlager. En smidig liten grävmaskin och en skicklig förare gör jobbet.

Med ett nytt - och mera tjänligt - ytlager pålagt lite senare, kommer detta att bli riktigt bra. Ett stort tack till parkintendenten för detta initiativ!

Den här duvan har uppenbarligen känt sig ensam och söker nu någon att vara vän med (och tigga käk av). Djuren har ju ingen facebook att förlita sig på, men fixar helt uppenbart sina kontakter ändå. Som tamduva gör den verkligen skäl för namnet; bilden är tagen på mindre än en meters avstånd - och den ägnar med stor precision sig åt att picka i sig solrosfrön. Sinnena för syn och motorik är speciellt koordinerade för detta livsviktiga ändamål.

Missförstå nu inte detta; det är bara en nerfälld solparasoll.

Tänk istället på att betala återstående restskatt senast i övermorgon - och att årets Lundalopp går av stapeln på lördag. Hoppas vi ses där - med ett lika fint väder som idag (gärna lite mindre blåsigt)!

Jakten på den perfekta stympade konen måste ta sin början snart, om det skall bli något, innan säsongen är slut. Men jag är lite tveksam över, om mina beräkningar och antaganden nedan är korrekta; så synpunkter och goda råd mottages tacksamt. Detta är en modell, av vad jag vill åstadkomma; en stympad cirkulär kon - med lutande höjden H och de två omkretsarna O1 (pi X diameter1) och O2 (pi x diameter2).

Tanken är alltså att såga ut den buktiga delen av mantelytan så exakt som möjligt ur en bit plan tunn masonite och sedan böjforma den fuktad till rätt skepnad. Såhär har jag tänkt.


- De två buktiga kanterna är exakt cirkelbågformade (båglängd O1 respektive O2); fast med olika radier?
- Skärningspunkten för de två raka kanternas förlängningslinjer bildar centrum för de två cirkelbågarna med radierna R1 och R2?
- H, O1 och O2 är ju givna storheter - men hur beräkna R1 och R2 samt vinkeln V?

- Ekvationen O1 / (2 x pi x R1) = O2 / (2 x pi x R2) samt att R2 = R1 + H medför att
- R1 = H x (O1 / (O2 - O1)) samt R2 = H x ((1 + (O1 / O2 - O1))

- Vinkeln är relaterad till respektive cirkelbåges del av motsvarande helcirkel; detta medför att
- V = 360 x ((O1 / (2 x pi x R1))

Jag har tänkt mig följande färdigmått på den stympade konen: H = 350 mm, O1 = 850 mm, O2 = 1415 mm vilket medför: R1 = 525 mm, R2 = 875 mm, V = 93 grader

Nog bäst att kontrollräkna en extra gång - innan sågningen påbörjas?

Hade ett inslag om precis detta för ett år sedan; havre- respektive kornplantor som vrider sig olika. Min förhoppning då - om att få någon typ av vetenskaplig förklaring till orsaken - gick om intet. Antagligen blev min försökskruka bara stående bortglömd på ett tjänsterum på Ekologen? Men i år har jag upprepat försöket och hoppas hitta någon med större intresse av att lämna feedback. I krukan nedan såddes sex havrekärnor och sex kornkärnor för ett tag sedan - och även om det inte är så tydligt i bild, är det ändå otvivelaktigt så, att alla kornplantorna skruvar sig medsols, medan alla havreplantorna skruvar sig motsols!

Råg och vete beter sig som korn i detta avseende; havre verkar unikt med sitt beteende?

Glädjande med saker som kommer till avsedd användning direkt.

Men "möbeln" var ju ett rent beställningsjobb från brukaren; så nyfikenheten att få prova var nog stor?

men inte det minsta kiv om käket! Plötsligt damp det ner några råkor på gräsmattan. En av dem förde med sig en talgboll (fortfarande kvar i det gröna nätet). Våra talgbollar är slut sedan länge, så var råkan gjort sitt fynd, har jag ingen aning om. Men kolla nu vad jag sagt om fredsamhet och respekt bland dessa fåglar; man snor inte maten från sin kompis! Först om den ätande lämnar ifrån sig sitt "byte", kommer nästa i tur fram och käkar. Med skator skulle det vara helt annorlunda.

4 av råkorna håller sig visserligen på kort avstånd från talgbollen, men sysselsätter sig med lugnt födosök på annat vis.